Goneril skrev 2023-02-08 21:21:07 följande:
Självklart kan barnet inte prestera med den frånvaron. Det är verkligen illa, möjligheten att ta sig igenom gymnasiet är ju äventyrade. Allt hänger ihop, eftersom barnet bara dyker upp sporadiskt kan det inte komma in i någon gemenskap. Kanske de övriga barnen tycker rätt illa om en kamrat som bara stannar hemma när det tar emot. Jag är helt enig med AndreaBd som antyder att man inte ska "vara alltför förstående" när dessa tendenser dyker upp. Det är också föräldrarnas ansvar att göra klart för barnet att man måste gå till skolan även om det inte är jättekul. Det är inte alltid toppen att gå till jobbet heller, men det måste man ju i alla fall. Hur kommunicerar TS ut detta till sitt barn? Så som det har framställts här tycker jag inte man kan lasta skolan, det är föräldrarnas ansvar att få iväg barnet till skolan även om det inte "trivs". Jag har föreslagit tidigare att det vore bäst att gå om skolåret för att ha en chans att hänga med. TS får också avsätta tid för genomgång av läxor och repetition under kvällar och helger. Viktigt att komma på banan igen, då tror jag mobbningen avtar, eller också lär sig barnet att ignorera den. Detta säger jag som blev retad, men jag var den med bäst betyg och struntade faktiskt i om jag "blev inkluderad" eller ej.
Nej, jag tror inte att mitt barn blir exkluderat pga frånvaron. Den kom ju långt senare. Att hög frånvaro däremot går ut över studieresultat håller jag däremot med om.
Givetvis har jag framhållit vikten av att gå till skolan och nämnt såväl det där med betygen som att det äventyrar vidare gymnasiestudier.
Som förälder är det dock svårt att komma tillrätta med missförhållanden i skolan och inte lär det vara något som socialen kan göra heller för den delen.
Att gå om ett skolår är fullständigt uteslutet. Kommer inte att hända. Det har jag redan tagit reda på. Det som kan hända är att man tenterar av vissa ämnen, men det ligger i sådana fall betydligt längre fram i tiden.