Orosanmälan skolfrånvaro

Det är det här många inte riktigt fattar, eller kanske snarare vill förstå. De som är kritiska mot sådana som dig och mig har antagligen inga egna barn, eller så är de bara ute efter att provocera och trolla. Kanske både och 

Om ens barn inte vill gå till skolan tycks många tro att man närmast är psykiskt sjuk, begåvningshandikappad eller på annat sätt "rubbad" och i akut behov av något som de kallar för "stöd". Eller hur liksom... ?

Jag tror man helt enkelt får acceptera att alla barn inte riktigt passar i skolan som miljö. Därefter kan man gå vidare och fundera på hur lärandet kan anpassas, men i det här landet vill vi gärna placera alla i samma fack och institutionalisera allt vad skola och barnuppfostran heter. I någon mån börjar det kanske redan på BVC. 

Jag kan som jag skrivit tidigare faktiskt förstå "min" skolas inställning till mobbning och utfrysning. De försvarar liksom inte det, men går på ett sätt inte att rå på. Ser därför inte riktigt hur anmälan till soc, anmälan till Skolinspektionen, insatta "stöd" osv på något sätt skulle kunna göra tillvaron bättre för mitt barn. Enda möjligheten är egentligen att sluta och hoppas på att det är bättre någon annanstans. 

Tänkte skriva när riktigt fult men vill inte få inlägget bortplockat. 

HUUUUUUR kan du jämföra ett barn som blir mobbat med barn som bara inte vill gå till skolan? 

Tror du att det var det jag menade med gränssättning? Definitionen?

Vill du inte lösa problemet så vill du inte- vilket såklart är en brist.

Åter igen gör du orimliga antaganden och spekulationer om socialtjänsten. Det är knappast så att barn är de enda som har rätt till stöd och hjälp i samhället och om siffrorna faktiskt är höga kan man debattera..... Men det är ju att faktiskt gå rätt utanför din ursprungliga frågeställning.

Tack och lov ställer samhället de där höga kraven att barn ska ha rätt till skolgång, att skyddas från våld, att få tillgång till vård, att slippa extrem fattigdom och att kommunen har en skyldighet att faktiskt följa socialtjänstlagen.

Just nu utsetts socialtjänsten sedan flertalet år för smutskastning av olika människor. Själv ser jag det som en trygghet att det finns gränser för vad som är okej, och aktörer som jobbar på att skydda barn som far illa.

Eftersom du har ett barn som är i en situation som faktiskt inte är så bra, att missa skola oavsett anledning är en utmaning, så tycker jag det är märkligt att du inte lägger din tid på att försöka få reda på mer saker som skulle kunna hjälpa, snarare än att hetsa upp dig med massa antaganden om "socialtjänsten". 

Jag har ingen aning om vilka resurser som finns i din kommun, om vad er skola kan hjälpa till med, vilka släktingar som ni har som kan stötta, vilka möjligheter du och din familj har att ändra ditt barns förutsättningar, men jag tycker du lägger onödig energi på att diskutera socialtjänsten. 

Du verkar väldigt samhällskritisk, och argumentation du för upplevs av mig som ogenomtänkt och populistisk. Det har de all rätt att vara, men handlar detta verkligen bara om ditt barns skolgång?

Men det ligger ju inbyggt i systemet att alla oroanmälningar inte leder till utredning. Hur många som arbetar som socialsekreterare bör styras av faktiskt behov (även om det idag handlar om resurser såklart)- inte något principiellt att det inte kan finnas en oro för att fler än x% av barnen far illa. 

Förskola är inte obligatoriskt. Förskoleklass (6års) antar jag att du menar. 
Absolut är psykisk ohälsa, samhällets krav och normer ett problem. Men vad det har att göra med orosanmälningar är ganska oklart. 

Vederbörande vill bara provocera och/eller har inga egna barn.

Jag känner personligen folk som "tvingat" iväg sina barn och råkat illa ut. Barnet har då yppat till pedagoger att mamma/pappa "varit dumma" på morgonen och gjort barnet illa. Då blir det orosanmälan->polisanmälan->förhör-> och slutligen soc-utredning....

....och låter man istället barnet bestämma är man en förälder som har problem med "gränssättning" istället och i akut behov av "stöd" som är rena lekstugan med saft och bulle och efter "insatsen" är allt som vanligt igen. 

Som sagt - jag förstår varför antalet orosanmälningar nu är upp i en halv miljon om året och varför socialtjänsten ständigt skriker efter mer resurser.

Fast nu är jag förstås rätt långt borta från mitt problem. Vi lutar som sagt åt skolbyte tämligen omgående. Om det inte hjälper. Tja, jag vet inte..., socialen får väl utreda då tänker jag. Som tur är, är det inte obligatoriskt att delta. Hjälper hellre mitt barn att räkna matematik faktiskt. 

Ja, jag menar förskoleklass. Att samhällets krav, normer och värderingar hänger ihop med orosanmälningar tror jag absolut. Folk som börjar leva utanför normerna tror jag absolut drar på sig betydligt fler orosanmälningar än de som inte gör det. 

I det gamla bondesamhället där barnen bara gick några år i skolan tror jag inte att ordet "orosanmälan" ens var uppfunnet - säkerligen på gott och ont. Det finns alltid två sidor av varje mynt.

Man får ju se det som en väldigt positiv utveckling att samhället nu ser ett ansvar för barn som far illa, och att barns rätt till utbildning är lagstadgad. 

Eller är du av en annan åsikt?

Jag tycker absolut att man ska verka för att alla i ett samhälle (inte bara barn) ska må så bra som möjligt. 

Ställer mig däremot djupt kritisk till att det skulle råda ett samband mellan folkets välmående och tilldelade resurser till socialtjänsten. Här skiljer sig nog våra åsikter och värderingar åt. 

Det är något du skulle gjort redan. Ny skola skulle varit ordnat med från denna terminen. 

Det kan soc hjälpa dig med och även hur man som förälder stöttar sitt barn. För ju mer du skriver ju mer visar det på att du inte har ett bra föräldraskap.