Orosanmälan skolfrånvaro

I ditt läge hade jag själv kontaktat Soc eller BUP för att få stöd i samtalen med skolan. Det låter som att de borde ha gjort betydligt mer än de har. Du behöver få hjälp med att ställa krav och soc och bups röster väger tyngre än din. 

Vad får ditt barn för stöd i nuläget (bup, elevvården, mobilt team? 

Jag har en dotter i högstadiet som varit väldigt utsatt i skolan och nu inte vill gå dit mer. Jag har mejlat och ringt mentorer, biträdande rektor, rektor och kuratorn på skolan. Vi har tätt kontakt, speciellt jag och kuratorn. kränknibgsanmälningar är gjorda samt även en polisanmälan mot en specifik elev. Jag försöker allt jag kan för att få mitt barn till skolan men det är omöjligt just nu.
nu har skolan satt in undervisning på annan plats i skolan så hoppas det kan funka. Har satt upp för skolbyte men min dotter är så nedkörd att hon bara säger att hon inte orkar börja om. men i kön står vi även om jag inte anser att hon ska byta skola. På något sätt måste hon få undervisning, det är mitt fokus och min stora oro.
för hennes psykiska hälsa efter allt det här träffar hon regelbundet kuratorn och jag har även fått remiss till bup genom att kontakta ?en väg in?. 

Du kan inte hindra andra att frysa ut ditt barn. Du kan få ditt barn till skolan. Du kan ?slåss? för att skolan hindrar att ditt barn blir utfryst. Hur de gör är upp till dem. Att de gör är upp till dig att kämpa för. 

Är det ?bara? utfrysning så ja då kommer inte en polisanmälan hjälpa. 

Att soc, skolan och föräldrar sitter ner tillsammans är ett påtryckningsmedel. Sedan är det ju så att du som förälder inte ska behöva känna till allt som soc och skolan kan göra. Du Arbetar ju inte med det men därför är det extra viktigt att ni tre samtalar tillsammans så alla instanser är inblandade.

Är det då helt omöjligt att prata med barnet, att vädja till det och göra det begripligt att ett  eländigt liv väntar för den som inte har gymnasiekompetens? Inte ens ett enkelt industrijobb kan han få, intressanta och utvecklande arbeten kan han glömma.                      Han trivs inte i skolan, men allt i livet är dessvärre inte trivsamt, och mobbning förekommer i vuxenlivet också.                                                             Genom att inte gå till skolan låter han sina belackare vinna. Ska han verkligen lämna över kontrollen av sitt liv till dessa elaka ungar - som själva givetvis kommer att klara skolan med glans? Det skulle störa mig oerhört om någon annan skulle ta makten över mitt liv - och det precis det som händer nu för skolkaren ifråga.
 

eländigt liv? 

jag och sambon gick inte gymnasiet, vi lever inget eländigt liv. vi har jobb som inte krävde nån utb.  Även om jag studerade till uska på senare tid. vi har jobb vi trivs bra på, vi reser utomlands två ggr per år, äter dig mat och dryck. 

man kan inte säga att man för ett eländigt liv utan utbildning. Även om man såklart ska uppmuntra och motivera. Min son går ut gymnasiet i vår och ska läsa högskoleprovet. Jag har aldrig behövt motivera honom. Däremot har han haft anpassningar genom resursskola som jag fixat Pga hans svårigheter. 

Ofta har hemmasittarna nån diagnos och skulle behöva börja på resursskolor, dom klarar inte av att gå i en klass med 20-30 andra elever. Spelar ingen rolll hur många skolor dom byter till. 

och dom kommer inte att göra det för att man hotar med det du skriver heller.