Orosanmälan skolfrånvaro

Du förstår väl att det är autokorrekt

Man har INTE ett svagt psyke bara för att man inte pallar med att möta de som mobbar en varje dag. 

Man har inte ett "svagt psyke och backar så fort det är jobbigt" för att man blir mobbad och inte går till skolan.

Mobbning kan knäcka så gott som vem som helst om det vill sig illa. 

Tycker du att det är den är den psykiskt eller fysiskt misshandlades fel också som inte pallar med att lämna sin partner för att hen är så nertryckt? Lägger du skulden även där på offret?

Vad är problemet? 

ja han ska ta högskoleprovet. URSÄKTA att jag skrev läsa. 

Eller göra högskoleprovet kanske man säger.
Trodde att folk skulle förstå ändå.  

Om det är en gymnasieungdom som inte trivs i skolan så finns väl stora möjligheter att byta klass och inriktning? 

Till de som skriver att man bara ska lära barn att bita ihop (trots mobbning?) samt att dessa barn annars kommer att få ett eländigt liv utan fullständiga betyg.

Ni har inga egna barn va? 

Självklart är undervisningen viktig, men en ansvarsfull förälder bör INTE tvinga ett barn till skolan där det mobbas och skolan inte gör tillräckligt. Man skulle aldrig utsätta vuxna för något liknande.

Allt i livet kan inte vara enkelt, det behöver barn få lära sig, men ingen ska behöva bli mobbad eller vara rädd i skolan! Och livet blir faktiskt inte förstört för att man har hög frånvaro under en begränsad period eller är hemma några månader. Sådant går att ta igen med rätt stöd, jmf med barn eller ungdomar som ligger på sjukhus t ex.

Problem blir det först om det blir långvarigt. Därför måste situationen lösas, kanske med skolbyte om inget annat hjäper. Långvariga problem riskerar att leda till stora kunskapsluckor som är svåra att ta igen, 
men behöver inte göra det. 

Skolplikt råder ja, men då måste skolan också ta sin del av ansvaret och se till att barnet inte blir utsatt.

Jag pratar här om situationer där problemen finns i skolan, inte i hemmet eller att eleven bara är skoltrött eller saknar konsekvenstänk. Det är något annat, då behövs andra åtgärder. I Ts fall kanske även stödundervisning för barnet. Men VET man att problemen beror på att barnet är utsatt i skolan, måste åtgärderna ligga där. 

Sen är det svårare om det inte handlar om våld, hot eller verbala kräkningar, utan ?bara? utfrysning eller att barnet känner sig ensamt. Det är skillnad på att vara direkt utsatt och att bara inte trivas i skolan. Som TS själv skriver, man kan inte tvinga ungdomar att umgås med varandra. Det är inte säkert att skolbyte hjälper heller, men här får man väl väga för och emot.

Det viktigaste är att barnet på sikt får fungerande undervisning samt slipper eventuella plågoandar. Det är detta man måste jobba mot.

Det finns ungdomar som tar livet av sig, eller försöker, för att de mobbas i skolan. Vilken fantastisk ?lösning? att tvinga dem till skolan med rådet att bita ihop och inte låta plågoandarna vinna?

Då är det bättre att hålla barnet hemma, samtidigt som man givetvis sätter press på skolan och för dialog med dem. Självklart måste situationen lösas, men det är nästa steg. 

Jag vet inget fall där någon har fått sin framtid förstörd av att missa några månader i skolan. Tvärtom har det gått bra för dem när situationen löste sig.

Jag vet ett fall där ungdomen missade halva högstadiet pga (b la) mobbning. Det är naturligtvis inte optimalt, men även denna numera vuxna, har fullständiga betyg (inkl gymnasium) och bra jobb idag.

Sen är det ju också så att barn som blir hemmasittare av andra skäl än mobbning, ofta har andra problem, t ex npf-relaterade. Då är det svårt att "komma igen" senare. I värsta fall blir hela livet en kamp och det är svårt att komma ut på arbetsmarknaden, inte bara för att man satt hemma i högstadiet, utan pga mer långvariga svårigheter.

De som egentligen inte har problem i skolan eller bara behöver lite stöd, men vantrivs för att de är mobbade eller utanför, har naturligtvis lättare att komma igen när (om) skolmiljön blir bättre för dem, vilket som sagt är skolans skyldighet att ta tag i.

Det är föräldrarnas ansvar att se till att barnen kommer till skolan, men det är skolans ansvar att se till att skolmiljön är dräglig och anpassad för de elever som behöver det. Ett ansvar skolorna tyvärr inte alltid tar eller förmår leva upp till pga resursbrist, lärarbrist och annat.

Skolans ansvar är att se till att skolan fungerar för ditt barn. Bland annat med en tydlig åtgärdsplan för mobbingen. Annars kontakta skolinspektionen.
byta klass? Byta skola? Var har barnet kompisar?

Min erfarenhet som lärare är att det gynnar barnet att vara i skolan. Och att om barnet inte är skolan och föräldrarna inte är tydliga med vad de gör för att få barnet till skolan så är det vår skyldighet att anmäla till socialtjänsten. Oftast ger det kraftigt ökad närvaro för barnet och en gynnsammare skolgång.

Jag vet att föräldrar tycker det är jobbigt och ibland känns det orättvist men för de allra flesta barnen ger det en bättre närvaro och en bättre skolgång efter en anmälan.

Fö många barn är problematisk skolfrånvaro en kraftig indikation på att något är fel.

Vad brukar socialen sätta in för typ av åtgärder som minskar skolfrånvaron? 

Har lite svårt att se hur de ska kunna påverka något så känner mig lite nyfiken kring det.