Orosanmälan skolfrånvaro

Tack! Tror faktiskt det är det klokaste rådet någon har skrivit i denna tråd. Jag ska ta till mig detta och jag tror det är precis så jag kommer att agera. Barnets åsikt kommer väga tungt kan jag säga. 

Anonym (B): Nedsättande ord? Var då? 

Ts: Många har sagt att du ska byta skola. Men först i inlägg 110 så tar du till dig det rådet. 

Ja, det är en intressant fråga - om jag får flika in lite här. jag undrar nämligen också ibland. Är själv lärare och undrar: Varför blir det bara värre? När skolan gör mer och mer och mer hela tiden? Och jag märker att eleverna klarar mindre och mindre själva. Först trodde man ju - det är mest de som kommer hit som flyktingar, kanske traumatiserade och kan inte språket så bra än. Förståeligt. Men det är inte bara dem. 

Så, man funderar om barnen är så curlade. Hur kommer det sig att de inte verkar klara det minsta - eller är beredda att göra det. Igår hade jag en elev i 8:an där jag försökte med "skriv åtminstone en mening själv" (grupparbete där han inte gjorde något). Det gjorde han - skrev av en mening från boken och hade ingen aning vad det betydde. Och tjafsade sen att jag borde ha sagt att man måste veta vad det betyder. Allvarligt? Man skriver av något som man inte själv förstår och tror att det är en godkänd prestation? Men detta kan vara mer attityd än verkliga svårigheter.

En sak som jag tror kan vara en orsak är all distraktion - datorer, mobiler, osv. Barn är numera inte fokuserade. Och dessutom är de inte vana längre att lägga ner arbete på något, utan allt ska gå så enkelt. Jag kan tänka mig att även det psykiska måendet hänger ihop med detta. De kanske inte mår bra av detta splittrade input hela tiden? 

Jag blir uppriktigt nyfiken på hur du tänker att du bör gå vidare? 

Du ser inte att du kan göra något för att få barnet till skolan. 
Du ser inte att skolan kan eller bör göra något. 
Ni får inte till ett skolbyte. 

Vad är nästa steg?

Kolla med skolan om det eventuellt går att komma tillbaka om skolbytet verkligen inte hjälper.

Om barnet har något speciellt intresse kan en skola med specialinriktning göra det lättare att komma in i klassen. 

Hjälp barnet att inte komma efter i matte, läsning, skrivning, engelska och främmande språk tills vidare. Andra ämnen kan man lätt läsa in senare vid behov. Kan faktiskt vara värt att kolla om det erbjuds någon lovskola där barnet kan få jobba i mindre grupp också. 

Är förresten inte bup inkopplade?

Enig med Andrea BD, minsta motståndets lag är det som gäller för vissa barn, inte alla dock, jag ser barn i min omgivning som kämpar om de har svårt för något specifikt ämne. Det finns en och annan mor- eller farförälder som förklarar andragradsekvationer under söndagar.                     Lätt för oss äldre att klanka ner på hemmasittandes föräldrar, men problemet finns trots allt och kan inte helt bortförklaras med "curling". Pressen på både barn och vuxna har ökat, otvetydigt. Nadja Yllner har beskrivit det utförligt i en nyss utkommen bok.            Personligen står jag med en fot i vart läger,  jag tror att det går att stävja dessa tendenser om de upptäcks tidigt, men när de väl manifesterat sig krävs stöd från samhällets sida.                         Någon skrev att hemmasittande funnits under alla tider, det stämmer inte. Något enstaka fall möjligtvis men företeelsen var mycket ovanlig förr i tiden.                                                                              I det gamla bondesamhället gick barn i skolan varannan dag, däremellan arbetade de i jordbruket så skoldagarna var en välkommen paus från det hårda arbetet. Detta samhälle är ju ingenting vi längtar tillbaka till, fruktansvärt hårt och omänskligt.                                                                Jag har tillbringat mycket tid i Berlin och aldrig någonsin förekom detta i Tyskland. Däremot har det nyligen noterats från Japan där barn lever under stress och med stora krav från föräldrarna.        

Ja, i Tyskland är det så att barn som inte går i skolan kan bli hämtade av polisen som kör de till skolan. Kanske är det därför du inte har sett det. Jag vet inte. 

Jag undrar också, verkligen. Jag menar - inte mådde vi alla särskilt bra under högstadietiden. Definitivt inte. Att någon känner sig utanför eller tycker att hen blir mobbad - det var jättevanligt även när jag gick i skolan. Men ungarna stannade inte hemma då.

Kanske är det andra sidan av nutidens fina relationer som föräldrar har med sin barn. Och det är inte ett dugg ironiskt menat. Jag hade inte stannat hemma, för då hade jag fått ett helvete av min mamma. Det var mindre jobbigt att gå i skolan. Och jag förstod också att jag behövde en utbildning för att jag ville flytta hemifrån så tidigt som möjligt. Om man förstås har en jättebra relation med sina föräldrar, kan lita på att de inte kommer att kasta ut en om man inte går i skolan, eller senare inte jobbar - då.... Jag säger inte heller att man ska gå tillbaka till tiden där ungdomar bara ville komma hemifrån fort som 17, men allt har sina för-och nackdelar.

I ärlighetens namn inledde vi processen med ev skolbyte redan innan jag startade tråden, så nej det var inte direkt avgörande. Däremot har det kommit en massa annat trams och rena trollskrivningar, vilket jag också förväntade mig, för det sker alltid när någon har trassel med skolan eller andra myndigheter. Det finns flera som du som finner nöja i att skuldbelägga såväl föräldrar och barn som har det svårt. Förolämpa rent ut sagt. Nu är ju detta ett anonymt forum, så allt sådant trams rinner av mig som vatten från en gås ska du veta. Blir inte det minsta arg vare sig på dig eller andra som håller på, på det viset. Ni har antagligen själva rätt miserabla liv.