Orosanmälan skolfrånvaro

Vårt barn hade 100 % frånvaro under månader. Det anmäldes inte till soc men vi finns inte i systemet sen tidigare heller,   lärarna känner oss och ingen misstanke fanns att familjen på något vis hade problem. 

Kände de till orsaken till den höga frånvaron?

Har försökt googla lite, men det verkar aningen subjektivt det här. Vissa anmäler för minsta lilla, samtidigt som andra kan vara borta hur mycket som helst utan att det händer något. Lite märkligt känns det ju. 

Det kan anmälas. Det är katastrofalt hög frånvaro. Det finns forskning som visar att barn som är hemma med så hög frånvaro riskerar att bli hemmasittande. Om det nu är skolan som inte tar tag i undervisningen för ert barn samt det sociala klimatet (vilket de är skyldiga att göra) så byt skola. Ta ledigt, börja vara med ert barn k skolan. 

Ring omedelbart och kräv ett möte kring Vilka insatse skolan gjort. Här måste ni ju även fundera igenom att börja utreda om hänger inte med i skolan hänger ihop med någon svårighet som bör utredas. Svaret på grundfrågan är dock ja. I föräldrabalken står tydligt föräldrarnas ansvar för att säkra sina barns skolgång och då är närvaro viktigt.

Nej men så pass mycket visste de att det inte låg i familjen iaf. Jag har inte sagt att det inte hände något. Du frågade om orosanmälan till soc från skolan. 
Barnet var frånvarande men vi som föräldrar var synnerligen närvarande i skolkontakten. 

Om man har ett pågående samarbete med skolan om barnet och de inte har misstankar om missförhållanden i hemmet så tror jag inte att de gör någon orosanmälan.

Om skolan inte gör det de ska vore det kanske bra om soc blev involverat, de kan hjälpa till att sätta press på skolan. 

Jag tänker att man som förälder inte ska tolka in att en anmälan om oro från skolan automatiskt är att skolan skuldbelägger en. Skolan ska oroanmäla om det finns oro, inte hålla på och reda i vad som skyddar barnet/ungdomen, om vården gjort sin sak, eller om det handlar om föräldraskap.

Olika skolor, lärare, rektorer tänker olika och man kan oftast inte säga någon exakt nivå, när en person, eller institution tycker att saken behöver lyftas till socialtjänsten.

När jag gjorde min praktik i socialtjänsten så var det ständigt pågående dialoger med skola och polis om barn i allmänhet och hur aktörer kan få in socialtjänsten där det behövs. Stigmat är ibland onödigt stort.

Det behöver absolut inte alltid handla om att föräldrar gör för lite. Ibland kunde socialtjänsten påskynda BUP, eller tydliggöra till skolan vad som faktiskt är deras ansvar.

Ja, det är högt. Givetvis är det inte bra på något sätt med så hög frånvaro, liksom att barnet inte tillgodogör sig undervisningen. 
Vi har ju givetvis pratat med skolan om problemen. Skolan säger att de inte riktigt rår på hur barnen behandlar andra barn. Vilka de vill hänga med på rasterna osv och det köper jag ju, även om det förstås är väldigt tragiskt. Barnet känner sig mycket ensamt. Så på sätt och vis förstår jag att skolan då inte uppfattas som någon rolig plats att vistas i. 

Vi överväger ju byte helt klart, för vad kan egentligen bli värre tänker jag.?.., men är väl kanske farligt att tänka så, för då blir det kanske värre? Samtidigt är denna höga frånvaro totalt ohållbar. Hade varit kul om det fungerade någon annanstans, men det vet man ju inte förrän man provat. Jag tycker det tär på en, men givetvis tär det ännu mer på barnet. 

Känner stark oro för att skolan ska anmäla det här till socialen, för då börjar de ju dra i det andra benet också. Leta brister i föräldraskapet som orsak till hög frånvaro när det i själva verket är mobbning/utfrysning som ligger bakom. Tror inte jag orkar med någon sådan utredning i det här läget faktiskt. 

Har förstått att det tyvärr finns en del skolor som mer än gärna vill lasta över problemet och ansvaret på föräldrarna. Att det är där problemet ligger. Läser jag på kommunens hemsida står det också tydligt att det är förälderns ansvar att se till att barnen kommer till skolan. Å andra sidan är det ju skolans ansvar att se till att skolan uppfattas som en trygg miljö att vistas i. Uppfattas den inte som trygg vill barnet inte vara där. Helt begripligt. Men på något vis blir det då indirekt mitt ansvar att ansvara för något som jag saknar inflytande över. Ber om ursäkt för om mitt inlägg uppfattas som rörigt. 

Kanske går jag händelserna i förväg, då vi faktiskt inte blivit orosanmälda, men jag funderar mycket på det här. Så pass att jag börjat sova mycket dåligt. 

Tycker man hör så mycket skräckhistorier så vet inte riktigt vad jag ska tro. Vore ju väldigt snyggt om jag blir fråntagen vårdnaden och barnet satt på institution för att barnet mobbas i skolan och uppvisar hög skolfrånvaro. Att det på något vis tolkas som att jag brister i föräldraskapet på något vis. 

Barnet bär liksom inga konstiga kläder, ser konstig ut på något vis osv. Däremot ganska lugn och tystlåten. Tror inte det krävs jättemycket för att hamna utanför. Vi pratar högstadiemiljö. 

Det är ingen som blir fråntagen sitt barn för att barnet är mobbat. Det handlar ju inte om dig nu, utan om ditt barn. 

Vissa skolor orosanmäler i högre grad än andra, så risken finns förstås. 

Jag hoppas verkligen att det blir lättare för ert barn, det är så tufft i skolan nuförtiden. 

Ja, jag vet inte. 

Tänker att socialen kanske tror eller kommer fram till andra orsaker till den höga skolfrånvaron. De har ju inte hela bakgrunden, utan startar väl sin utredning förutsättningslöst?

Vad händer om någon från skolan säger att jag är knepig, att barnet ofta verkar trött och slitet osv? Är orolig för att det skulle kunna vändas mot mig på något vis. Att socialen får en hopdiktad story på något vis. Att skolan slår ifrån sig allt vad gäller problem hos dem.