Anonym (hmm) skrev 2023-02-08 09:23:48 följande:
Apropå att skolan säger sig inte kunna göra något åt mobbningen. Handlar det om utfrysning / att barnet känner sig ensamt? På ett högstadium? Tycker det ärligt låter väldigt svårt att komma itu med. Har svårt att föreställa mej ett gäng femtonåringar som börjar umgås med någon "för att läraren sagt det". Yngre barn kan man påverka på ett annat sätt...
Är det något med erfarenhet av högstadiet där man lyckats göra något åt saken i en sån här situation?
Om jag var du skulle jag välkomna en soc-utredning, överväga att byta skola om det inte är sista året, och annars bara försöka satsa på SKOLarbetet så att mitt barn har goda möjligheter att byta till en roligare skola på gymnasiet. Och försöka få mitt barn att hitta vänner utanför skolan, kanske genom någon sport / aktivitet.
Lycka till :)
Jo, jag kan bara hålla med. Som jag uppfattar det handlar det inte om fysisk misshandel eller regelrätta trakasserier, utan precis som du säger handlar det om utfrysning. Det kan säkerligen vara nog så jobbigt.
Många här kritiserar skolan och visst är det så att skolan har ansvar i detta, men på ett sätt kan jag faktiskt ta deras parti, även om jag kanske inte borde göra det. Skolan kan liksom inte tvinga andra elever att umgås med min tonåring. Tidigare under skolgången gjordes det försök från en lärare. Dvs, säga åt de andra eleverna att inkludera, men som jag förstått slutade det hela mest med tråkningar det med. Kanske borde inget sådant försök ha gjorts, för det är väl kanske på ett sätt dömt att misslyckas?
Jag hoppas också att vi hittar åtgärder ut ur detta. Vi har lite saker på gång i vart fall
Tror som du att fokus om det inte fungerar i skolan är att fokusera på uppgiften. Dvs, skolarbetet. Fast det är också lätt för oss vuxna att säga. För ett barn/tonåring blir det lätt en spiral av negativa tankar. Att man känner sig värdelös och struntar i det mesta.