Orosanmälan skolfrånvaro

Det verkar som att du har fokus i fel fråga. Istället för att fundera på hur ni ska lösa barnets skolgång, att hen inte hamnar efter sitter du på ett forum och spekulerar om hur du tror det fungerar.

Har ena barn 50% frånvaro är det rimligt att omgivningen reagerar. Frågan är varför du håller på och oroar dig här på nätet istället för att prata med skolan om situationen.

Absolut! Du svarar och resonerar vidare på de som är kritiska till socialtjänsten och nämner rätt lite vad du själv tror är lösningen. Du svarar som att du inte vet, men du har minsann hört berättelser om hur det är.

Jag tänker att det är fel fokus om du vill stötta ditt barn. Ännu har ju ingen flaggat, men rätt ofta är det rimligt att barn får möjlighet att få stöd. Socialtjänsten är en aktör.

Jag tycker inte du låter lite kritisk, utan faktiskt väldigt kritisk. Dessutom förutsätter du saker om socialtjänsten som inte är rimliga. 

Socialtjänsten utreder barn och en stor del är ju naturligtvis hemmet. Det är inte samma sak som att problemen är i hemmet. 

Frågorna om vad socialtjänsten i din kommun kan hjälpa till med är ju omöjliga att svara på. Precis som att olika skolor har olika förutsättningar har olika kommuner olika lösningar.

Och ditt barn är ju inte äns uppmärksammad av socialtjänsten. Än så länge är du ju fri att försöka få ditt barn att fungera bättre och lyckas med skolan.

Min tolkning av situationen är att du riskerar ditt barn genom att vara så rädd för hjälp. Anmäler skolan, så anmäler dom. Och då kommer du få ett samtal, eller brev från socialtjänsten varesig du vill eller inte. 

Det är ju i princip något i varje inlägg du skrivit. Att du är kritisk och inte tror de överhuvudtaget kan hjälpa dig! 

Ditt barn tackar nej till stöd och du ser att problemet är skolan... Men en anmälan till socialtjänsten handlar inte om vad du tror är problemet, utan om att det är socialtjänstens uppdrag att skydda barn från att fara illa.Jag borde kanske uttryckt mig ännu tydligare. Jag tycker att du som förälder själv borde ta tag i situationen. Du avfärdar problemet som att det bara handlar om skolan och kamrater, men du har ju inte bytt skola. Så jag menar att om du inte vill ha samhällets stöd, lös ditt barns problem själv då, när du ju har full koll på såväl problem som lösningarna.

Själv lever jag vidare i välfärdsstaten och fortsätter förutsätta att kommunen inte vill mig och familjen illa!

Åter igen gör du orimliga antaganden och spekulationer om socialtjänsten. Det är knappast så att barn är de enda som har rätt till stöd och hjälp i samhället och om siffrorna faktiskt är höga kan man debattera..... Men det är ju att faktiskt gå rätt utanför din ursprungliga frågeställning.

Tack och lov ställer samhället de där höga kraven att barn ska ha rätt till skolgång, att skyddas från våld, att få tillgång till vård, att slippa extrem fattigdom och att kommunen har en skyldighet att faktiskt följa socialtjänstlagen.

Just nu utsetts socialtjänsten sedan flertalet år för smutskastning av olika människor. Själv ser jag det som en trygghet att det finns gränser för vad som är okej, och aktörer som jobbar på att skydda barn som far illa.

Eftersom du har ett barn som är i en situation som faktiskt inte är så bra, att missa skola oavsett anledning är en utmaning, så tycker jag det är märkligt att du inte lägger din tid på att försöka få reda på mer saker som skulle kunna hjälpa, snarare än att hetsa upp dig med massa antaganden om "socialtjänsten". 

Jag har ingen aning om vilka resurser som finns i din kommun, om vad er skola kan hjälpa till med, vilka släktingar som ni har som kan stötta, vilka möjligheter du och din familj har att ändra ditt barns förutsättningar, men jag tycker du lägger onödig energi på att diskutera socialtjänsten. 

Du verkar väldigt samhällskritisk, och argumentation du för upplevs av mig som ogenomtänkt och populistisk. Det har de all rätt att vara, men handlar detta verkligen bara om ditt barns skolgång?

Ja, att du är djupt kritisk till socialtjänsten tror jag ingen missat i tråden. Det behövs resurser lite överallt i samhället. Såväl hos socialtjänsten, som i skolan och också att vi medborgare gör vad vi kan för att samhället ska fungera.

Grunden i att vara förälder är att fostra sina barn till fungerande vuxna, utifrån deras förutsättningar. Man har olika uppfattningar om hur det går till, men jag tänker att man gör klokt i att inse att vissa saker löser man inte på egen hand.

Det låter som att ditt barn behöver stöd. På vilket sätt kan jag som lekman inte avgöra i en diskussion på internet, det jag däremot kan avgöra är att jag tycker du gör fel som hetsar upp dig själv över samhällets strukturer och vad du inte tycker fungerar rent strukturellt och INTE aktivt lyckats lösa de problem som ditt barn har.

Folk överlever och lyckas med sin skolgång trots mobbing, men då behöver det finnas saker som skyddar barnet och hjälper barnet. Du talar nedsättande om "stöd", men vilka resurser har du själv att lösa detta?

Utifrån ditt resonemang i tråden så verkar du inte kunna ta in att socialtjänsten skulle kunna vara en resurs som hjälper er. Och den mesta av hjälpen är ju frivilligt, så troligen blir ditt barn utan det stödet. Jag tycker du låter ovanligt fast i din åsikt och blir faktiskt mer och mer misstänksam till om du klarar av att vara en tillräckligt god förälder.

Du må tycka att det är trams och troll och att du blir förolämpad.... Själv undrar jag varför det tar dig massa inlägg innan du skriver att du funderar på att byta skola, och ÄNNU fler innan du säger att det ska göras. 
Att spekulera och kritisera socialtjänsten i allmänhet har du dock orkat sedan ditt första inlägg.
Är folk troll för att de inte håller med dig? Eller vad menar du? Varenda sak någon nämner blir ett nytt resonemang om något annat än att ditt barn inte går i skolan.

Vi må ha miserabla liv... men vem är det vars barn mår dåligt och inte får stöd i vardagen? Vi kanske inte finner nöje i att skuldbelägga dig, vi kanske finner liten tillfredställelse i att inte låta dina spekulationer om socialtjänsten stå helt oemotsagda. För vi kanske tror på barns rätt att inte fara illa. 

Du förutsätter massa saker! Man får lov att ha en åsikt om socialtjänsten utan att själv behövt ha stöd av dem, precis som du har rätt att ha en åsikt trots att du inte just nu har kontakt med dem.

Det är din tråd och din frågeställning och jag inbillar mig inte längre att du kommer ändra åsikt. Däremot tycker jag att det verkligen finns en poäng med att inte låta dina absurda påståendet stå helt oemotsagda. 

Jag upplever inte längre din tråd som en människa som vill ha lite stöd i vardagen av främlingar, utan som en tråd i syfte av att skrämma upp människor som faktiskt själv hamnar i en liknande situation.

Du må vara emot såsom samhället organiserat skydd mot barn, men jag står för att jag inte tycker man behöver vara rädd för dem. 

Precis! Ditt syfte verkar inte vara att få hjälp, utan att göra folk kritiska till socialtjänsten! 
Du är så kritisk att till och med ordet stöd får en tydlig markering om att du inte alls håller med, utan vet bäst!
Så bra för dig.

Jag tycker att det är spekulationer att barn mår dåligt för "att socialtjänsten slagit sina klor" i dem. Det är ju BARN som behöver stöd som får kontakt med socialtjänsten! Inte barn som har det bra, och där folk inte är oroliga!

Vi är i känsliga rummet, där stöttar vi varandra! Vill du ha statistik och bevis så finns det andra delar i forumet där man diskuterar sådant!

Självklart bygger jag mina åsikter på något, men jag ser det inte som relevant att svara på exakt vad. Du verkar snabb att komma till slutsatser om andra och spinna vidare i tanken!

Det finns ingen schablon om vid vilken nivå av frånvaro där en skola automatiskt anmäler till socialtjänsten. Många skolor har riktlinjer och rutiner för när de ser det som en del av sit ansvar, med lagtext talar ju om att de ska anmäla oro, inte exakt vad som är oroande.

Jag hade själv velat bolla med någon om mitt barn hade varit mobbat och haft hög frånvaro och inte klarat målen. Jag förutsatte helt enkelt att det var just sådant stöd du ville ha. Jag hoppas du är nöjd med de svaren du fått i tråden om din grundfrågeställning.

Tänker du själv igen ditt agerande? Är det rimligt att förutsätta prata om socialtjänsten i din tråd, eller är det rimligt att prata med sitt barn/skolan/vården?

Jag uppfattar dig som fullständigt fokuserad på annat än ditt barns bästa. Om du tycker att lägga energi på att försöka få främlingar att förklara vad socialtjänsten kan och inte kan är viktigt så får det stå för dig. 

Du pratar om att du verkar för sitt barns skolgång. Vad har du tagit tag i denna veckan?