Anonym (FP) skrev 2022-06-09 12:20:05 följande:
Vad tråkigt.
Och för att du upplevt något på ett visst vis måste det vara likadant för alla andra? Du vill projicera dina känslor, beteenden och agerande på alla andra?
Är det så argumentationen fungerar. Hur gör vi då med faktumet att jag separerat, bedragit, blivit bedragen och lever lycklig med den senaste som bedrog mig saknar trauman, har ett lyckligt hjärta, fridfullt sinne och fokuserar på det goda och lärdomen från det förflutna.
Tänker jag att det måste vara likadant för alla andra och känner mig hånad om de haft en annorlunda upplevelse eller ens beskriver den?
En otrohet måste vara traumatiserande? Eller ska man vara lite försiktig med att slänga sig med den typen av begrepp. På tal om hån alltså.
Och en otrohet måste leda till separation?
Och separationen måste bli grisig?
Och barnen måste dras in i grisigheterna?
Det är ju inte så. Då skulle hela landets vuxna befolkning ha PTSD och andra symptom efter att ha upplevt separationer. Inga par skulle leva vidare tillsammans efter allt detta trauma.
Jag förstår att skilsmässor kan vara extremt uppslitande för en del människor. Men man hjälper ingen genom att projicera trauman och katastrofscenarion på andra?
För liksom jag vet att det kan vara väldigt jobbigt borde andra se att de flesta separationer är helt civiliserade med delat bohag och barn varannan vecka och framåt mot nya livet.
Jag tror att ni pratar förbi varandra, eller om olika saker.
Du pratar om när en relation är på upphällningen och man hittar någon annan som man lämnar för. En relativt snabb och civiliserad skilsmässa eller separation. Det är klart att det kan förekomma, men jag tror inte att det är det vanliga.
Jag (och jag tror att sara) beskriver när allt till synes är perfekt, men plötsligt rasar världen samman när det kommer fram att ens partner har bedragit en, kanske under längre tid. Vackra, glada minnen som man har samlat på sig och kanske byggt en del av ens identitet på förvandlas på en sekund till aska och till öppna sår.
Det var 40 år sedan det kom fram att min far under flera års tid haft en älskarinna vid sidan om min mor. Hon är snart 80 och har inte förlåtit honom ännu. En manlig kollega råkade ut för det för 25 år sedan och han aldrig mer gått in i en ny relation. Min bästa vän likaså, aldrig mer en djup relation med en kvinna, bara lösa flings. En nära väninna råkade ut för samma sak med hennes man vilket ledde till att deras 19-åriga dotter har fått gå i terapi för sin PTSD på grund av detta. Det är de fallen jag ser.
Otrohet ska man inte ta lätt på. Det skadar.
