• Mia99

    Min fru vill aldrig ha sex - måste jag skaffa mig ett förhållande vid sidan av?

    turbopappan skrev 2022-06-05 11:44:24 följande:

    Tack för alla svar

    Vet inte hur man svarar enskilt på varje svar....

    Någon frågade: varför inledde du ens ett förhållande med henne? Det var lite mer sex i början av förhållandet, men det handlade såklart om kärlek. Vi var kära och älskade varandra, då vill man ju inte avbryta ett förhållande bara för att hon inte verkar så intresserad av sex. Jag tänkte att det ordnar sig, klart att hon vill ha sex......hon kanske bara är nervös, eller whatever.......jag vet inte, men hoppades det skulle ordna sig. 

    Någon annan skrev: "Jag utgår från att du talat med henne om hur du känner och hur viktigt sex är för dig? Hon vill inte ha sex och vill inte göra något åt det, då är det svårt. "

    Ja, så är det, har talat med henne om detta många gånger. Men om hon faktiskt inte har någon sexlust så känns det fel att på något sätt tvinga henne till något som hon inte vill. 

    Separation? Ja kanske, men för barnens skull så helst inte. 
    Förhållandet är ju bra annars, men hon har ingen sexlust och min sexlust är väldigt stor...........


    Jag tycker uppriktigt synd om dig, det där måste vara ett stort problem.

    När en part visar ointresse för sex i början av relationen, är det sällan som det blir bättre längre fram. Kanske överväger andra faktorer till en början, men så småningom hinner problemen ifatt. Där är du nu.

    Av det lilla du skriver, så vet man inte hur hon tänker. Har hon haft en större sexlust i tidigare relationer eller har hon alltid varit sådan? Tänker ifall det är något du gör som får henne avtänd. Det kan vara små saker som man inte ens tänker på, t ex att man tuggar med öppen mun, petar sig i näsan, har mjäll eller har problem med andedräkten. Det kan vara att hon har smärtor under samlag pga torra slemhinnor. Alla de där är saker man kan avhjälpa om man bara känner till det.

    Om det däremot är så att hon inte längre finner dig sexuellt attraktiv eller att hon helt enkelt inte tycker om att ha sex över huvud taget, behöver du ta ställning till vad du vill. Klarar du att ha ett liv med en kvinna som inte du har sex med, dvs där du får leva i livslångt celibat? 

    Att gå bakom ryggen på henne och skaffa en älskarinna handlar om mer än bara dig. Om det är så att ni har ett exklusivt förhållande med full tillit till varandra, så kan en otrohet skapa livslånga trauman hos både henne och hos barnen. Samt kanske även älskarinnan som kan börja tro att ni en dag kommer att bli ett par. Det vill du inte göra.

    Då är det mycket bättre att avbryta relationen och gå skilda vägar. Det gör ont i början men det är det renaste och minst skadliga på sikt. Även för barnen. Tro mig.
  • Mia99
    Gameofthrones skrev 2022-06-05 13:39:54 följande:
    ...

    Eller ska du ett riva upp ett äktenskap med otrohet? Vad tror du vad dina barn tycker om det när ert kommer fram? Då kan jag slå vad om att det blir en smutsig skilsmässa. 
    Jag håller med helt och hållet. Själv har jag inte drabbats av otrohet eller någonsin varit det, men jag har ändå sett det på nära håll och sett hur stor skada det orsakar för alla inblandade. Vi pratar om livslånga och djupa trauman och svårigheter med att kunna lite på människor över huvud taget.

    Vi lever trots allt i ett samhälle där monogamitet och exklusivitet är den vedertagna normen. Även om det naturligtvis finns andra former av samvaro, så är det något som bör ske med alla inblandades samtycke. 

    Att kunna hålla saker hemligt är en illusion. Man får iskallt räkna med att allt kommer fram förr eller senare. En skilsmässa blir då en fruktansvärd grisig affär som TS kommer att behöva dras med hela livet och hans kontakt med barnen kan bli skadad för en mycket lång tid framöver - möjligtvis för alltid.

    Jag är verkligen inte i positionen att komma med råd vad TS ska göra, men tycker att han ska komma ihåg att den rätta vägen inte alltid är den lättaste.
  • Mia99
    turbopappan skrev 2022-06-05 15:41:18 följande:
    vi har aldrig diskuterat detta
    Vill du ha en bekräftelse från anonyma främlingar att du är ursäktad att ha en otrohetsaffär eftersom du inte får tillräcklig sexuell tillfredsställelse? Ta dig i kragen, och prata med din hustru istället.
  • Mia99
    Anonym (FP) skrev 2022-06-08 19:26:16 följande:

    Du staplar halmgubbarna på varandra IMHO. 


    De allra flesta affärer vid sidan om skapar inga djupa och livslånga trauman såklart. 


    Normen har väl inget med TS enskilda förhållande att göra? 


    Det finns många separationer som föregås av en eller flera affärer som är ömsesidiga, respektfulla och smidiga. Att påstå att det måste bli en grisig affär är rent larvigt. Det finns hundratals faktorer, framför allt de inblandades självkänsla och personlighet som avgör om en separation blir smidig och respektfull eller inte. Du fortsätter att förutsätta en massa konstiga grejer i linje med din övertygelse. Varför skulle kontakten med barn bli skadad?! För alltid?


     


    Halmgubbar? Vet du vad straw man argument betyder?

    Jag vet inte vilken värld du lever i, men jag har själv aldrig sett någon otrohetsaffär sluta på annat sätt än med tårar och ilska, sorg och besvikelse. Notera att det inte är en separation jag pratar om utan otrohet, där den personen som man litar på mer än någonting annat ljuger och spelar ut en. Jag hävdar med bestämdhet att det oftast lämnar livslånga och ofta djupt traumatiserande sår.

    Jag behöver fråga här, försöker du skydda något själv?

  • Mia99
    Anonym (FP) skrev 2022-06-08 20:07:16 följande:

    Nej, mansplaina, tack. 


    Ja, det är ju därför jag använder termen. Du målar upp en bild/ett scenario som du sedan bygger ditt argument på. 


    De allra flesta otrohetsaffärer som upptäcks betyder varken separation eller trauman.


    De flesta förhållanden överlever. Utan djupa trauman. Det kan ofta vara en väckarklocka och nystart som får parterna att omvärdera, omprioritera och enas mot nya mål. 


    Otrohet av olika typer är vanligt förekommande och de flesta mogna människor har råkat ut för det på olika vis. Du vill alltså hävda att samtliga dessa går omkring med djupt traumatiserade sår? 
    Och därtill att alla separationer som följer måste bli grisiga. Och on top of that att barn alltid blir lidande och traumatiserade?


    Sverige är skilsmässolandet nummer ett. De allra flesta separationer sker väldigt civiliserat och med barnens bästa i åtanke. Jag känner nog inte till någon som drar in barnen i sina otrohetstjafs. 


    Att försöka misskreditera andra genom att påstå att de inte lever i verkligheten för att de inte håller med om din världsbild är ju barnslig argumentation. 


    Ja, jag tror med bestämdhet att otrohet lämnar djupa, bestående sår i människors liv. Det finns inte många känslor som är värre än att bli sviken och bedragen av den man litat mest på i hela livet. Livbojen som visat sig vara ett cementblock. Fallskärmen som visat sig vara en ryggsäck med tegelstenar i.

    Det, blandat med en känsla att ha blivit bortvald, är en av de värsta känslorna jag kan tänka mig. Och jag är inte särskilt annorlunda än de flesta. Jag är ingen samtalsterapeut eller psykolog, men människor jag känner väl och nära som har råkat ut för det, har fått gå i samtalsterapi, långt efteråt för att lära sig att hantera känslorna av hat, förakt, sorg och besvikelse och för att på nytt kunna lära sig att lita på någon över huvud taget.

    När det är barn inblandade, så blir det ännu värre. Barn är inte dumma, man kan inte bara "lämna dem utanför". De kommer att se mamma eller pappa gråta, och även höra arga ord. De kommer att tänka att när de trodde att mamma eller pappa var på jobbet istället för att tillbringa tid med dem, så ljög hon eller han, och istället valde att vara med någon annan.

    Jag har själv varit med om det som barn och det är något jag fortfarande har inuti mig som ett ärr. Likaså flera av mina väninnor. Ingen som i alla fall jag känner som har varit med om det har kunnat bara gå vidare med händerna i fickorna, glatt visslande.

    Jag skriver inget som kunde tydas som fientligt eller attackerande. Men din agressiva ton i ditt försvar tycks mig som en triggad försvarsmekanism som du noggrannt byggt upp inom dig själv. Att det inte är så farligt. Att det är vanligt. Att det är "tjafs", ett ord som jag tolkar som ett förringande.

    Varför, kan jag inte veta. Möjligtvis skyddar du dig själv. Kanske någon annan. Det kan bara du och ditt eget samvete svara på.
  • Mia99
    Anonym (FP) skrev 2022-06-09 14:36:41 följande:

    Ha ha ha. 


    Ännu mer mansplaing. Ska du tala om för mig vad jag pratar om? 


    Civiliserade skilsmässor är det vanliga, inte tvärtom. 


    Att du försöker använda anekdotisk bevisföring för att hävda att något jag aldrig förnekat kan förekomma förstår jag inte vitsen med. Ska jag nämna närstående som gått igenom olika saker utan trauman nu? Eller vad är ditt syfte? Att din mamma är långsint, självsvag och bitter beklagar jag verkligen, men det gör inte heller otrohet, svek, separation eller vad du vill till ett givet trauma. Och även i de fall det verkligen sårar betyder det inte heller att en separation måste bli grisig. 
    Och barnen blir inte automatiskt indragna i just en otrohet om inte en av parterna med vilje drar in det, och då ligger ju skammen på den personen.
    Argumentationen att en otrohet alltid kommer fram är ju också osann. Folk har olika typer av relationer vid sidan av hela tiden som aldrig upptäcks.


    Att försöka skapa någon slags indiciekedja med skakiga och osanna resonemang kommer alltid att leda till en skev, osann slutsats. 


     


    När du använder sarkasm på det sätter, framstår du varken övertygande eller ens särskilt sympatisk. Snarare bitter och desperat, klamrande efter halmstrån.

    Du verkar dessutom inte förstå det som jag och nu minst fyra personer i denna tråd försöker förklara, att otrohet och separation inte är samma sak. Man kan alltid upptäcka att man har glidit ifrån varandra i ett äktenskap eller relation. Går det inte att lösa, kan man gå skilda vägar. Det gör ont men det är rent och rakt. Man tar det rätt på med rak rygg. Det blir ett sår, men ett som läker med tiden och respekten till varandra består.

    Att istället gå bakom ryggen, ljuga, bedra, låtsas och vilseleda är bara fegt och svagt. Det lämnar trauma, ödeläggelse och förakt.

    Förstår du verkligen inte det?
Svar på tråden Min fru vill aldrig ha sex - måste jag skaffa mig ett förhållande vid sidan av?