ivf 2017

Förmodligen så kommer de bli ICSI, vi får väl se. Målet är att få en tid till att börja med. Kunna få ett mål i sikte, en checkpoint eller vad man ska kalla de.
Det här med sprutor!!!! Jag vet inte hur jag ska kunna ta mig igenom den mentala biten. 

Jag är inte direkt rädd för smärtan utan de är nålen i sig som gör mig svinfärdig.

 

Vet hur det är...hittills har jag bara fått ta två Gonal-F (en per cykel ihop med Letrozol) och det är hemskt...en enda liksom. Så rädd för vad som kommer ske om det inte tar sig denna sista omgången vi snart startar och ska över på IVF. Min kille har tagit sprutan på mig, fixar absolut inte att göra det på mig själv...

Jag förstår dig! Har alltid varit svinrädd för sprutor och det har blivit bättre. Jag har tagit gonal-f innan och den känns knappt. Min sambo fick ta första sprutan på mig och då insåg jag att det faktiskt inte gjorde ont. Andra sprutan var jag tvungen att själv och då gjorde jag det bara och det kändes jobbigt även fast det inte gjorde ont. Men det är ju bara mentalt. Men sen försökte jag tänka att oavsett så måste jag ju ta sprutan och ju längre jag sitter och velar desto längre har jag ångest. Så mitt råd är att tänk inte så mycket. Gör det bara! Men jag förstår att det är svårt! Och det blir lättare!

Just nu är jag jätte taggad för att få en tid och bara köra på men jag vet att ångesten kommer att  komma. Smärtan är jag som sagt inte rädd för de är själva  proceduren en en nål i mig och sen spruta in något. Nu är de bara börja vänta, jag har följt alla dina råd.

De jobbigaste för mig just nu är den metala biten , när kommer vi få en tid och när ska vi börja. Hur mycket ska man förbereda sig redan nu?

Vi har det lite omvänt, för vi söker ju själva privat, så det svåra är att ta beslut om när sista egna försöket blir...det är svårt för vi har ändå lyckats bli gravida två gånger under 2016, nu har vi bättre förutsättningar med stödmediciner, prover som är tagna och värden under kontroll..men lyckas ändå inte nu. Man tänker hela tiden att DENNA gång kanske vi fixar det, men så kommer mensen. Men lutar iaf åt uppstart i mars på IVF för nånstans rinner ju tiden bort.

Jag håller alla tummar. Jag är chockad över att så många har problem att bli gravida samtidigt som de känns som man är ensammast i världen. Väntan är dryg men måste även säga att känslorna kring detta är upplyftande för relationen. Tror detta , även om det är påfrestande för relationen starkare.....I långa loppet.

Hejjar på er!!

Jo vi har kommit varandra väldigt nära genom all sorg och alla problem som varit..så jag är glad att jag har en så fin kille!

Tyvärr finns det nog väldigt blandade läger i de känslorna hos många par. Stundvis kan jag känna mig så styrande och kontrollerande just runt att man inte får missa nån ÄL, att man behöver prata av sig om alla biverkningar man får av mediciner, förhoppningar inför BIM osv osv. Min kille lyssnar, förstår, stöttar och sörjer varje minus han med. Men det är nog ändå alltid ett tuffare lass för kvinnan att dra, då alla behandlingar sker på henne osv. 

Vissa killar verkar få prestationsångest kring ÄL (tack o lov inte min) och sen finns det ju de som hamnat i att sex enbart sker för att det måste, att lusten försvunnit. Där hoppas jag verkligen inte vi hamnar! Vi njuter mycket och ofta och det hoppas jag vi kan fortsätta med, vi försöker nog se det som att det inte är så sammankopplat..men just att han måste komma i mig runt ÄL-tider gör ju att man ändå har det med sig lite mer än annars. 

Hej!
Jag är mitt uppe i vårt första ivf försök, har tagit Synarel i 11 dagar nu och mår skit! Men det är hu tydligen bra säger kliniken för det visar att min kropp reagerar på sprayen. Första gången biverkningar är bra. någon annan som tagit synarel? Hur mådde ni?

Hur lång tid tog det innan biverkningarna? Tar visserligen Supecur så inte samma medicin, börjat idag...