• Ask

    Jag HATAR verkligen att vara gravid

    Som rubriken antyder - vill du läsa en gullegulltråd om hur myyysigt det är med bebis i magen ja då gör du klokast i att scrolla vidare. 


    Jag väntar mitt andra barn. Är gravid i vecka 11, ungefär, och behöver få spy galla över hur vidrigt jag tycker detta tillstånd är. Min förra graviditet var ett känslomässigt helvete med fullständig panik, ångest, rädsla och oro. Den hjälp jag till slut fick blev jag tvungen att söka privat då jag inte fick mycket till förståelse inom MVC. Blev erbjuden antidepressiva men tackade nej eftersom det var stöd jag ville ha, inte kemikalier som trixar med hjärnan. När barnet föddes blev allt bra. I min enfald trodde och hoppades jag att det inte skulle behöva bli likadant om vi valde att skaffa ett syskon. Och här sitter jag nu. 


    De första veckorna har precis som förra gången varit ett evigt velande om jag ska göra abort eller inte. Har haft tid inbokad men förmådde inte gå dit. Eftersom jag är så otroligt ambivalent och dessutom medveten om att jag inte är vid mina sinnens fulla bruk känns det inte rätt att avbryta graviditeten. Men jag mår verkligen skit större delen av dygnet. Jag är så svart och negativ i tankarna att det blir snudd på skrattretande men jag förmår inte tänka positivt. Omöjligt! Jag är förbannad, låg, inåtvänd, trött och retar mig på precis allt i min omgivning. Vill bara fly fältet och bosätta mig på en öde ö för att få vara ifred. Jag har absolut INGA varma känslor för min sambo utan ser bara problem i vårt förhållande och tänker att vi nog borde göra slut. Inte ens för mitt barn känner jag den starka kärlek jag normalt känner och jag är en sur, snäsig, känslomässigt avstängd förälder helt utan tålamod och stubin. 


    Har upplevt korta, korta ögonblick av harmoni och nån slags förväntan men 90% av min vakna tid går fortfarande åt till att älta om det här verkligen är någon bra idé och om det inte vore bäst ändå, fast jag hela tiden velat ha fler än ett barn, att göra slut på pinan. Det övergår mitt förstånd hur jag ska orka gå igenom detta igen. 


    Jag orkar inte se ett enda instagramflöde till med "magbilder" i motljus och kommentarer med hjärtan och rader om hur kvinnor saaaaaknar sina "bulor". Behöver stöd och pepp av andra i liknande situation. Hur gör du? Vad gör du för att försöka må lite bättre? Jag fullkomligt avskyr detta hormonella helvete. Därtill grubblar jag ihjäl mig över hur fa-an jag ska orka med ett barn till, en ny spädbarnsperiod med sömnbrist och hur relationen ska kunna stå pall för det. 

  • Svar på tråden Jag HATAR verkligen att vara gravid
  • Anonym (Besviken)

    Gott nytt år på er!!

    Glad att din julhelg blev bättre än förväntat, Elenic. Tyckte samma sak själv faktiskt, även om jag (som alltid) blev tvungen att jobba en del trots semester/röda dagar. Min familj och sambo skötte sig däremot :)

    Läste jag det rätt att din sjukgymnast ställde in mötet först EFTER att du kommit dit?! Och då dessutom skjuter upp tiden med en MÅNAD!? Människan är ju inte klok!

  • annieh897

    Jag har klarat mig utan att spy i två veckor... Så plötsligt idag har jag spytt två gånger när jag verkligen trott att det värsta var över. Imorgon börjar jag ett nytt jobb och jag fattar inte hur det ska gå till. Så himla ledsen :(

  • LMG

    Här är en till som hatar att vara gravid.. Första barnet och kände redan i vecka 6 att det här är nått jag aldrig kommer vilja göra om igen.

    Har inte alls haft en speciellt jobbig graviditet, jag bara hatar det. Är inte gjord för att vara gravid och vill bara spy på skiten. 7 helvetes veckor kvar

  • dinosaurbehaviour

    Idag är jag verkligen med i hatar klubben!! Mått illa sedan v.8-9, och bara femton än så länge buhu! Känner mig konstant bakfull men klarat mig från att kräkas, tills idag. Fy tusan alltså! Inte kan jag sova heller, ligger vaken exakt hela nätterna då illamåendet är som värst. Fått lov att sjukskriva mig och fått läkartid nästa vecka, tur dom hörde hur less jag var på att inte få sova mer än tre fyra timmar åt gången. Första barnet så jag vet inte vad hälften av alla onda grejer är, har fått mycket små "hugg" (inte som mensvärk känslan man har i början utan som stick/håll mer) nere i magen och det gör ont i ljumskarna. Ska det vara så redan? :S

    Äter redan ångestdämpande och nu har jag verkligen megaångest för att prata med chefen imorgon, hon lät inte ett dugg imponerad när jag förklarade att jag inte kunde åka och jobba.. Har ett tillfälligt uppdrag just nu och skulle egentligen börja mitt vanliga jobb om några veckor, men det blir inget av det nu då jag inte får svetsa eller vara i verkstad alls som gravid. Känns verkligen som hon vill ge mig sparken.

    Baaaaaaah hatar verkligen allt just nu och behövde verkligen den här gruppen så mycket! Skriva ut allt man inte kan säga till någon annan..

    Kämpa på alla lidande preggon o/

  • Missfall

    Fy f** att ni kan sitta och klaga över era graviditeter, vi fick missfall för 2 veckor sedan. Vi ska försöka på nytt snart igen men är livrädda att det inte ska bli en lyckad graviditet.

  • Anonym (TACK)
    Missfall skrev 2016-01-07 02:19:59 följande:

    Fy f** att ni kan sitta och klaga över era graviditeter, vi fick missfall för 2 veckor sedan. Vi ska försöka på nytt snart igen men är livrädda att det inte ska bli en lyckad graviditet.


    Läs allt innan du kommenterar. Det finns ingen i tråden som inte varit tacksam över att ha ett barn i magen eller skyllt detta på barnet. Men alla människor klarar inte av graviditeter smärtfritt. Jag kan garantera dig att oavsett missfall eller inte finns det inte en människa som "uppskattar" att kräkas och vara inlagd på sjukhus nio månader för att få dropp för att man inte får behålla någon näring. När man mått så dåligt att man inte orkat gå upp ur sängen på ett halvår - ja då kan det vara skönt att se att man inte är ensam. Så sluta skuldbelägg oss som har det svårt på andra sätt än vad du har, det verkar lite osympatiskt. Beklagar ditt missfall men det gör inte oss med hyperemesis, havandeskapsförgiftning, extrem foglossning och graviditetsdepression mindre värda.
  • Oscarsmamma84
    Missfall skrev 2016-01-07 02:19:59 följande:

    Fy f** att ni kan sitta och klaga över era graviditeter, vi fick missfall för 2 veckor sedan. Vi ska försöka på nytt snart igen men är livrädda att det inte ska bli en lyckad graviditet.


    Sluta döm andra. Du e i fel tråd. Jag har oxå haft missfall. Jag längtar efter bebisen o är tacksam för att jag är gravid o verkar få behålla detta barnet MEN för det så avskyr jag att vara gravid. Min kropp är inte gjord för att vara gravid har jag märkt nu efter 2 graviditeter (3 om man räknar missfallet). Att vara gravid är för mig en lång plåga som jag utsätter mig för att jag vill ha barn!
  • Mirabell79

    [quote=76198635][quote-nick]Missfall skrev 2016-01-07 02:19:59 följande:[/quote-nick]Fy f** att ni kan sitta och klaga över era graviditeter, vi fick missfall för 2 veckor sedan. Vi ska försöka på nytt snart igen men är livrädda att det inte ska bli en lyckad graviditet.[/]

    Tråkigt med missfall. Den här tråden är inte rätt för dig. Sök dig till andra trådar om du vill ha mer stöd. Välkommen tillbaka om du behöver sen.

  • Anonym (anonym)

    Missfall, som de andra redan skrivit. Detta är inte en tråd för dig. Det finns fruktansvärda saker man kan råka ut för som gravid. Alla i den här tråden vill ju behålla sina barn. Nu vet jag inte i vilken vecka du var när du fick missfall men om det var ditt första så ska du inte oroa dig för mycket nästa gång behöver inte bli samma.
    Att oroa sig för missfall eller att något ska drabba barnet under en graviditet tror jag att alla gör även folk i den här tråden. Om du läser alla inlägg kommer du se att det finns de som har drabbats av riktigt svåra saker under sin graviditet, saker man med all rätt har rätt att beklaga sig över.
    Jag föreslår att du hittar en tråd som handlar om missfall. Om du senare när du är gravid upptäcker att du mår konstant illa, får migrän som aldrig går över, drabbas av olidlig smärta, foglossning, depression, cancer osv så är du hjärtligt välkommen tillbaka.

  • Anonym (Besviken)
    Anonym (anonym) skrev 2016-01-07 20:46:32 följande:

    Missfall, som de andra redan skrivit. Detta är inte en tråd för dig. Det finns fruktansvärda saker man kan råka ut för som gravid. Alla i den här tråden vill ju behålla sina barn. Nu vet jag inte i vilken vecka du var när du fick missfall men om det var ditt första så ska du inte oroa dig för mycket nästa gång behöver inte bli samma.

    Att oroa sig för missfall eller att något ska drabba barnet under en graviditet tror jag att alla gör även folk i den här tråden. Om du läser alla inlägg kommer du se att det finns de som har drabbats av riktigt svåra saker under sin graviditet, saker man med all rätt har rätt att beklaga sig över.

    Jag föreslår att du hittar en tråd som handlar om missfall. Om du senare när du är gravid upptäcker att du mår konstant illa, får migrän som aldrig går över, drabbas av olidlig smärta, foglossning, depression, cancer osv så är du hjärtligt välkommen tillbaka.


Svar på tråden Jag HATAR verkligen att vara gravid