Ask

Äldre 30 Jul 22:36

426 svar

Jag HATAR verkligen att vara gravid

Som rubriken antyder - vill du läsa en gullegulltråd om hur myyysigt det är med bebis i magen ja då gör du klokast i att scrolla vidare.

Jag väntar mitt andra barn. Är gravid i vecka 11, ungefär, och behöver få spy galla över hur vidrigt jag tycker detta tillstånd är. Min förra graviditet var ett känslomässigt helvete med fullständig panik, ångest, rädsla och oro. Den hjälp jag till slut fick blev jag tvungen att söka privat då jag inte fick mycket till förståelse inom MVC. Blev erbjuden antidepressiva men tackade nej eftersom det var stöd jag ville ha, inte kemikalier som trixar med hjärnan. När barnet föddes blev allt bra. I min enfald trodde och hoppades jag att det inte skulle behöva bli likadant om vi valde att skaffa ett syskon. Och här sitter jag nu.

De första veckorna har precis som förra gången varit ett evigt velande om jag ska göra abort eller inte. Har haft tid inbokad men förmådde inte gå dit. Eftersom jag är så otroligt ambivalent och dessutom medveten om att jag inte är vid mina sinnens fulla bruk känns det inte rätt att avbryta graviditeten. Men jag mår verkligen skit större delen av dygnet. Jag är så svart och negativ i tankarna att det blir snudd på skrattretande men jag förmår inte tänka positivt. Omöjligt! Jag är förbannad, låg, inåtvänd, trött och retar mig på precis allt i min omgivning. Vill bara fly fältet och bosätta mig på en öde ö för att få vara ifred. Jag har absolut INGA varma känslor för min sambo utan ser bara problem i vårt förhållande och tänker att vi nog borde göra slut. Inte ens för mitt barn känner jag den starka kärlek jag normalt känner och jag är en sur, snäsig, känslomässigt avstängd förälder helt utan tålamod och stubin.

Har upplevt korta, korta ögonblick av harmoni och nån slags förväntan men 90% av min vakna tid går fortfarande åt till att älta om det här verkligen är någon bra idé och om det inte vore bäst ändå, fast jag hela tiden velat ha fler än ett barn, att göra slut på pinan. Det övergår mitt förstånd hur jag ska orka gå igenom detta igen.

Jag orkar inte se ett enda instagramflöde till med "magbilder" i motljus och kommentarer med hjärtan och rader om hur kvinnor saaaaaknar sina "bulor". Behöver stöd och pepp av andra i liknande situation. Hur gör du? Vad gör du för att försöka må lite bättre? Jag fullkomligt avskyr detta hormonella helvete. Därtill grubblar jag ihjäl mig över hur fa-an jag ska orka med ett barn till, en ny spädbarnsperiod med sömnbrist och hur relationen ska kunna stå pall för det.

Anonym (mor)

Äldre 26 Dec 13:36

#171

Anonym (Besviken) skrev 2015-12-26 13:27:24 följande:

Vilken underbar tråd!

Jag avskyr också att vara gravid. Känner mig så fruktansvärd besviken - trodde jag skulle gå och längta, njuta av att slippa mens, sitta och prata med bebis med min sambo och gå och strosa i babybutiker. Istället har jag mått otroligt illa otroligt länge men TROTS DETTA lyckats gå upp 20(!!!) kg på 6-7 månader. Innan var jag vältränad och smal, nu känner jag mig grotesk med jättetuttar och trivs inte i några kläder. Min sambo är världens snällaste och mest förstående; ändå får han sig regelbundna kängor av mig som bara är ledsen och tvär hela tiden. Vilket gör mig ännu mer ledsen. Och på mitt jobb säger alla hela tiden att jag ska ta det lugnt och vila ut, men ger mig samtidigt så mycket uppdrag att jag jobbat 60-70-timmarsveckor hela hösten (har oreglerad arbetstid) och har fått jobba precis hela julen hittills. Går ingenstans utan min spypåse med mig. När f*n skulle jag ha tränat, lagat nyttig mat och vilat ut?!?! Usch för den här skiten, vill bara att bebis ska komma ut NU!!

Tack för att man får spy galla här ...

Ja vilket dilemma. Tror du att du kommer att må bra när din bebis kommer eller kanske fortsätter allt likadant?

mliten

Äldre 26 Dec 13:39

#172

Anonym (mor) skrev 2015-12-26 13:12:34 följande:

Okej. Ja men resultatet är väl ändå att ni får en liten blöt bebbe på magen som är det vackraste som finns? Kan vara svårt att föreställa sig om man föder för första gången men ...............bered er på en lycka som får er att skippa FL och precis allt för att bara njuta

Javisst men förlåt, så inskränkt tänk. Kul att du har gått på rosa moln i din upplevelse. Det skulle varit fantastiskt att uppleva. Andra upplever en psykiskt och fysiskt nedbrytande graviditet toppat med en hemsk förlossning och ytterligare toppat med förlossningsdepression, kolik och ett "evigt" kämpande. Sex månader tog det för mig att känna kärlek till mitt barn. Alla är olika och att försöka skriva någon på näsan med vad "de kommer att känna" är bara så inskränkt och kortsiktigt seende.

Den enda ändan och har du sett vilket sätt!

Anonym (mor)

Äldre 26 Dec 13:45

#173

mliten skrev 2015-12-26 13:39:14 följande:

Javisst men förlåt, så inskränkt tänk. Kul att du har gått på rosa moln i din upplevelse. Det skulle varit fantastiskt att uppleva. Andra upplever en psykiskt och fysiskt nedbrytande graviditet toppat med en hemsk förlossning och ytterligare toppat med förlossningsdepression, kolik och ett "evigt" kämpande. Sex månader tog det för mig att känna kärlek till mitt barn. Alla är olika och att försöka skriva någon på näsan med vad "de kommer att känna" är bara så inskränkt och kortsiktigt seende.

Absolut är det så. Jag är född av en i allra högsta grad motvillig tonårsmamma på 50-talet. Ingen glädje, ingen lycka och kärlek! Lycka till men kom ihåg att det är en människa du kommer att föda fram och hen har inte gjort ngt ont även om du spytt i nio månader och mått pyton. En MÄNNISKA!

Anonym (TACK)

Äldre 26 Dec 14:16

#174

Anonym (mor) skrev 2015-12-26 13:45:57 följande:

Absolut är det så. Jag är född av en i allra högsta grad motvillig tonårsmamma på 50-talet. Ingen glädje, ingen lycka och kärlek! Lycka till men kom ihåg att det är en människa du kommer att föda fram och hen har inte gjort ngt ont även om du spytt i nio månader och mått pyton. En MÄNNISKA!

Du är ju inte sann. Du fattar ju uppenbarligen inte? Tror du att det är enkelt att längta när man ligger inlagd på lasarettet med dropp i 9 månader för att man kräks upp allt man äter? Bryter inte det ned en människa ja då vet jag inte vad som gör det. Det är fantastiskt att vissa slipper detta helvete och får en underbar graviditet istället, men det gäller inte alla och det måste du förstå. Du har hamnat i helt fel tråd, och det är inte peppning du håller på med om du trodde det. Sluta skriv i denna tråd, vi som är här vill verkligen inte höra på "det är värt det", klart som fan det kommer bli bra när detta är över - men just nu är det inte över! Läs istället på om: graviditetsdepression, hyperemesis, havandeskapsförgiftning och foglossning som medför kryckor. Det finns kvinnor som gjort abort för att de inte klarar av detta. Så jag ber dig, lev ditt liv så lever vi vårt. Kanske du kan hitta en tråd där man pratar om hur underbart det är att vara gravid istället, för det tycker nämligen inte alla och speciellt inte de som skrivit i denna tråd. Ibland kommer inlägg där vissa av oss fött barn efter en svår graviditet och säger att efter detta helvete är det bra igen, DET är peppning.

annieh897

Äldre 26 Dec 15:18

#175

Illamående i 11 veckor och nu har foglossningen slagit till också. Inte kunnat träna sen jag blev gravid pga av illamåendet så det gör ju knappast saken bättre. Om två veckor ska jag börja en visstidsanställning och jag FATTAR INTE hur det ska gå till.

Anonym (mor)

Äldre 26 Dec 15:22

#176

Anonym (TACK) skrev 2015-12-26 14:16:18 följande:

Du är ju inte sann. Du fattar ju uppenbarligen inte? Tror du att det är enkelt att längta när man ligger inlagd på lasarettet med dropp i 9 månader för att man kräks upp allt man äter? Bryter inte det ned en människa ja då vet jag inte vad som gör det. Det är fantastiskt att vissa slipper detta helvete och får en underbar graviditet istället, men det gäller inte alla och det måste du förstå. Du har hamnat i helt fel tråd, och det är inte peppning du håller på med om du trodde det. Sluta skriv i denna tråd, vi som är här vill verkligen inte höra på "det är värt det", klart som fan det kommer bli bra när detta är över - men just nu är det inte över! Läs istället på om: graviditetsdepression, hyperemesis, havandeskapsförgiftning och foglossning som medför kryckor. Det finns kvinnor som gjort abort för att de inte klarar av detta. Så jag ber dig, lev ditt liv så lever vi vårt. Kanske du kan hitta en tråd där man pratar om hur underbart det är att vara gravid istället, för det tycker nämligen inte alla och speciellt inte de som skrivit i denna tråd. Ibland kommer inlägg där vissa av oss fött barn efter en svår graviditet och säger att efter detta helvete är det bra igen, DET är peppning.

Herregud så deprimerande. Ja jag är kanske i fel tråd men det är väl "peppning" att påminna om att efter dessa nio månader (hur de än ser ut) så får man en blöt skrynklig liten babydocka på magen? Vill man inte ha en baby så finns alla möjligheter att avbryta och välja ngt annat

Anonym (Besviken)

Äldre 26 Dec 15:25

#177

Anonym (mor) skrev 2015-12-26 13:36:00 följande:

Ja vilket dilemma. Tror du att du kommer att må bra när din bebis kommer eller kanske fortsätter allt likadant?

Du borde nog ta dig en funderare om varför du egentligen känner ett så starkt behov av att gå in i denna tråd och kommentera som du gör? Om du har något slags komplex eller annan sorg som gör att du måste trycka ned andra som mår dåligt, är det ingen ursäkt. Klart står i vart fall att du knappast själv kan må så jävla bra - då hade du ju haft roligare saker för dig än att hänga här. Och för att besvara din idiotiska fråga: Ja, jag är helt övertygad om att jag kommer må bra igen när jag inte längre kombinerar en 9 månaders kräksjuka och hormonell deppighet med en extrem arbetsbelastning.

Elenic

Äldre 26 Dec 15:31

#178

Ask skrev 2015-12-26 12:47:05 följande:

Det här har varit den sämsta jävla skitjulen i mitt liv. Sambon har druckit alkohol 23, 24, 25 dec. Inte så att han varit full men ändå. RISIGT!! Ikväll ska han ut med en polare så jag kan räkna ut med arslet hur det slutar. Har försökt umgås med mitt barn och dragit mig undan så mycket jag kunnat men inombords känner jag mig rasande. 80 % av graviditeten har gått och hit har jag tagit mig utan någon som helst pepp av honom. Blir så jävla förbannad och ledsen. Julefrid? Vilket skämt.

Förstår dig. Inget stör mig faktiskt så mycket som nä rmaken dricker alkohol eller äter nåt jag inte får. Egentligen är han ju jättesnäll och letar och köper massa alkoholfria alternativ till mig, men likväl köper han ju alkoholalternativen till sig själv. Typ, varför måste han nödvändigtvis köpa vanlig glögg till sig när jag och barnen dricker nån annan? Har blivit så sur för det att när han föreslår "lite glögg" med förhoppning I rösten så har jag typ sagt att jag inte vill ha. Eller som på julafton (efter att han druckit öl och nubbe hos sin bror på julbord, och sen starkvinsglögg hemma) på kvällen säger "Nu känner jag nog för en traditionsenlig GT.." som nån sorts fråga till mig om det är ok så bara vägrar jag att svara "Ja men ta det då" utan konstaterar helt enkelt trött och tråkigt "Jaha?". Känner mig som värsta missunnsamma griniga tonåringen, men konstaterar ju samtidigt att om han inte kan avstå för att göra livet lättare för mig så varför ska jag anstränga mig för att vara trevlig? Önskar att det kunde vara ett lite mer givande och tagande... Suck!

Anonym (mor)

Äldre 26 Dec 15:34

#179

Anonym (Besviken) skrev 2015-12-26 15:25:48 följande:

Du borde nog ta dig en funderare om varför du egentligen känner ett så starkt behov av att gå in i denna tråd och kommentera som du gör? Om du har något slags komplex eller annan sorg som gör att du måste trycka ned andra som mår dåligt, är det ingen ursäkt. Klart står i vart fall att du knappast själv kan må så jävla bra - då hade du ju haft roligare saker för dig än att hänga här. Och för att besvara din idiotiska fråga: Ja, jag är helt övertygad om att jag kommer må bra igen när jag inte längre kombinerar en 9 månaders kräksjuka och hormonell deppighet med en extrem arbetsbelastning.

Okay! Men nu är det väl inga regler här på FL kring vilka trådar man deltar i? Eller har jag missat något? Är det bara gravida kvinnor som mår pyton som ska uttala sig i din tråd? Det torde väl vara bättre om en och annan säger ngt positivt mitt i allt elände? Jag vill trösta de gravida kvinnor som spyr och mår "apa" att när lillbabyn kommer och ligger där på magen blöt och lite "hoptryckt och småful"

så blir man LYCKLIG!!

Elenic

Äldre 26 Dec 15:35

#180

Anonym (Besviken) skrev 2015-12-26 15:25:48 följande:

Du borde nog ta dig en funderare om varför du egentligen känner ett så starkt behov av att gå in i denna tråd och kommentera som du gör? Om du har något slags komplex eller annan sorg som gör att du måste trycka ned andra som mår dåligt, är det ingen ursäkt. Klart står i vart fall att du knappast själv kan må så jävla bra - då hade du ju haft roligare saker för dig än att hänga här. Och för att besvara din idiotiska fråga: Ja, jag är helt övertygad om att jag kommer må bra igen när jag inte längre kombinerar en 9 månaders kräksjuka och hormonell deppighet med en extrem arbetsbelastning.

Är också övertygad om att du kommer må bättre då, OCH vara lycklig över din bebis. Skit i iditoten.

Jag HATAR verkligen att vara gravid

INNEHÅLL