Jag HATAR verkligen att vara gravid

Det är så larvigt skönt att någon känner igen sig (och har det likadant). Trodde också på lite mer bortskämning, ffa iom att min man vet om att jag inte är den som ber om hjälp och som biter ihop LÄNGE när jag har ont. Men nä.. Sista veckan eller så är det väl iaf som att han fattat att jag verkligen är gravid och har börjat ta mer av det praktiska hemma (handling, snöskottning etc.) men annat stöd - näe.. "mentalt uttröttbar" - fantastiskt uttryck. 36 dagar, himmelrike, 68 här.. Hoppas typ att jag har ett äktenskap kvar efter det här. (Men jag är glad för att det inte är NU för här är typ INGET förberett, min make tycks tänka att "det gör vi sen när det är dags" även om jag sa att efter årsskiftet får du göra allt själv för då kommer jag inte orka. Så jag väntar med spänning. ;)

Det låter verkligen som att du beskriver min och makens situation! Han var precis som din man, "det kan vi ta hand om sedan", ända till v22 då jag fick väldigt ont i buken och hamnade på akuten. DÅ kom paniken, barnet kunde ju komma när som helst! Här är allting färdigt endast för att jag har varit sjukskriven i nästan 2 månader och är av den rastlösa typen! Jag är så rastlös så jag har börjat planera hur vi ska göra om vårt extrarum/barnrum så att det kan användas till flera ändamål. Sorterat bland gamla papper/böcker, vilket jag hatar att göra, tvättat allting fler gånger än vad som egentligen behövs och annat som jag aldrig hade gjort annars, bara för att det är så tråkigt att endast vara hemma.

Just det, vi gifte oss i december, så jag hade lite mer som jag kunde pyssla med, nu är det bara en lång väntan kvar. Tur att vi har Netflix/Xbox/PS4 och ett stort kanalpaket :-S

Jag önskar att jag kunde trösta dig med att tiden går fort men det gör den inte, däremot var det som min bm sa, denna korta perioden kommer blekna och du kommer glömma hur lång den kändes när du var i den! Hoppas på det för vi ska ju utsätta oss för detta lidande flera gånger till :-P

Det är verkligen skönt att kunna klaga, speciellt när någon annan förstår min situation. Hoppas på tvillingar nästa gång, det blir ju en tidshalvering av lidandet jämfört med att skaffa 2 barn i två graviditeter

Vi är nog beräknade ungefär samtidigt du och jag då. Senaste två veckorna har jag velat VRÄKA i mig kolhydrater och framför allt godis och kakor, som jag väldigt sällan är när jag är "frisk" (läs: ej gravid). Äter snask varenda dag och tänker att "äh, ett par kilo till på vågen spelar då fan ingen roll".

Ang män som inte skämmer bort en som de borde (jo, faktiskt) skulle jag kunna skriva en avhandling. Har inte sett tillstymmelse till nåt extra ompysslande trots att jag är höggravid. Idag åkte han bort en vecka (sköööönt) och då kan man ju tycka att frågan "kan jag göra nåt för dig innan jag åker, storhandla eller så?" men inte då. Stolpskott.

TACK Elenic för förlossningsbeskrivning! Blev mindre sugen på att föda vaginalt kan jag säga. Jag var raskt på benen efter mitt snitt och hade inte ont mer än ett par dygn (har jag åtminstone för mig) så i jämförelse med att kanske ligga i födslosmärtor ett halvt dygn tar jag nog hellre ett operationssår, tror jag. Har stora problem dessutom att tänka mig att ligga med muffen till allmän beskådan i flera timmar.

Hmm, jag är i vanliga fall en gottegris men under graviditeten har jag inte varit sugen på något sådant. Dock vände det för ca 2 v sedan, blev jättesugen på marabou apelsinchoklad och sedan dess kommer kolhydrat-suget ett par ggr om dagen. Jag gick ner mycket i början av graviditeten och är fortfarande inte ens uppe på min startvikt före illamåendet trots att bebisen väger över 2.5 kg + fostervatten och ökningen i blodvolym, så jag bryr mig inte längre om jag går upp

Hmm, min man tyckte att det kunde vara ok att åka till Baltikum på jobbresa i mitten av januari, 4 veckor före bf. Kan väl säga att jag lackade ur ganska ordentligt, snabbaste resan hem låg på 22 timmar och det är vårt första barn! Fattar inte hur han tänkte där, lånar dit uttryck, stolpskott!

Läskigt med sådant wake-up call men kanske bra i ert fall då! Jag är så glad att jag inte blivit sjukskriven för då hade jag typ dött av tristess. Haha, göra om barnrum/extrarum - det känner jag igen. I mellandagarna började vi renovera vårt tidigare gästrum som nu ska bli barnrum, stötte dock på lite patrull då det var konstiga rördragningar i golvet så vi behövde ta in proffshjälp. Att ha totalt kaos i blivande barnrummet hjälper inte direkt mitt humör.. ;)

Och nej, jag vet, tiden går inte fort. Och går man dessutom över är varje dag som en vecka. Tro mig, jag vet, +10 med första barnet och +14 med andra. Så, för mig är det en stor tröst att veta att det här är sista gången - för mer än tre barn ska jag då inte ha. (Är dessutom 7.e graviditeten som gått till v12 eller mer, så det känns som jag gjort mina illamåendemånader och mer därtill så det räcker och blir över.)

Kram!

Haha, män som inte skämmer bort en som de borde - det kanske skulle vara en vinnande titel. Hur svårt kan det vara liksom??

Och hehe, skönt att jag kunde hjälpa då! Jag är ju lite av ett träningsfreak och vill komma igång så snart som bara möjligt med konditions- och styrketräning efter förlossningen, känns som det går snabbare efter vaginal förlossning så jag går nog på det iaf. Även om det är med klart kluvna känslor jag går in i det igen. Jag VET ju hur vidrigt det är liksom, men hoppas på att det går lika snabbt och enkelt som förra gången...

Idag har jag galet ont på insidan av mitt lår. Kan knappt gå. Är i v 18 igen då jag blev flyttad 9 dagar på rul. Känns som lidandet förlängs.

*Åh vilken härlig tråd!!!

Jag är gravid i snart v 22 och jag HATAR varje sekund av det. Har haft alla krämpor man kan ha, framförallt det konstanta illamåendet tröttar ut mig. Har ätit medicin för att stoppa kräkningarna men slutat med den nu. Slipper iof kräkas men illamåendet är kvar. Jag känner ingen motivation alls till att jobba och känner mig som världens tråkigaste mamma till mina två barn. Är ofta deppig och ledsen och får panik när jag tänker på hur sjukt långt det är kvar till förlossningen..._Har börjat få rejäl foglossning nu också. Sambon har noll empati och jag får ingen specialbehandling för att jag mår så dåligt överhuvudtaget, tvärtom bråkar vi mer än nånsin. Känns som han fått alla hormoner och slänger ur sig den ena elaka kommentaren efter den andra, t.ex har han 2 gånger i början av graviditeten sagt att han hoppas att jag får missfall när vi har bråkat om nåt.

Usch, vill typ söva ner mig dessa månader som är kvar och vakna när det är dags att föda.

Tycker tiden står stilla. Denna graviditeten är mega lång o jag vill bara att det ska bli juni så jag kan få ut ungen. Har ont överallt o spyr som en gris fortfarande. Imorse vaknade jag med värsta näsblodet. Har ingen ork till sonen o vill absolut inte ha sex. E arg o sur o vill helst bara vara ifred från omvärlden. Nej detta är absolut sista graviditeten. Aldrig att jag utsätter mig för detta en gång till.

alltså, tacktacktack för den här tråden och för att ni finns!

Är gravid med nummer 2, något oplanerat men välkommet. Storasyster kommer att vara 20 månader när lillasyster kommer och det kommer säkert att bli så fint.
Men jävlar vad dåligt jag mår!

Foglossning som började i vecka 7 och nu i vecka 22 går jag som en pingvin och kan inte sova bekvämt. Ändå vägrade läkaren sjukskrivning ens på 50% då jag helt enkelt bara skulle stå ut. Spyr fortfarande, är konstant yr, är så trött att jag skulle kunna sova konstant men det går ju inte.
Och maken förstår inte. Han kanske försöker förstå men han förstår inte hur överjävligt det är att ha konstant ont och må konstant dåligt. Känner mej som världens sämsta mamma som vilar en timma efter jobbet innan jag hämtar storasyster på dagis men jag vet inte hur jag skulle orka annars.

Fick till råga på allt en massiv blodpropp efter förra förlossningen och förlossningsdepression och även om jag är förberedd nu på båda så är jag så rädd för att totalt balla ur.

Ni som mådde apa och har fött, snälla säg att allt blev rosafluffigt med söta enhörningar och sockervadd? Eller iaf att det blev yttepytte bättre?