Ask

Äldre 30 Jul 22:36

426 svar

Jag HATAR verkligen att vara gravid

Som rubriken antyder - vill du läsa en gullegulltråd om hur myyysigt det är med bebis i magen ja då gör du klokast i att scrolla vidare.

Jag väntar mitt andra barn. Är gravid i vecka 11, ungefär, och behöver få spy galla över hur vidrigt jag tycker detta tillstånd är. Min förra graviditet var ett känslomässigt helvete med fullständig panik, ångest, rädsla och oro. Den hjälp jag till slut fick blev jag tvungen att söka privat då jag inte fick mycket till förståelse inom MVC. Blev erbjuden antidepressiva men tackade nej eftersom det var stöd jag ville ha, inte kemikalier som trixar med hjärnan. När barnet föddes blev allt bra. I min enfald trodde och hoppades jag att det inte skulle behöva bli likadant om vi valde att skaffa ett syskon. Och här sitter jag nu.

De första veckorna har precis som förra gången varit ett evigt velande om jag ska göra abort eller inte. Har haft tid inbokad men förmådde inte gå dit. Eftersom jag är så otroligt ambivalent och dessutom medveten om att jag inte är vid mina sinnens fulla bruk känns det inte rätt att avbryta graviditeten. Men jag mår verkligen skit större delen av dygnet. Jag är så svart och negativ i tankarna att det blir snudd på skrattretande men jag förmår inte tänka positivt. Omöjligt! Jag är förbannad, låg, inåtvänd, trött och retar mig på precis allt i min omgivning. Vill bara fly fältet och bosätta mig på en öde ö för att få vara ifred. Jag har absolut INGA varma känslor för min sambo utan ser bara problem i vårt förhållande och tänker att vi nog borde göra slut. Inte ens för mitt barn känner jag den starka kärlek jag normalt känner och jag är en sur, snäsig, känslomässigt avstängd förälder helt utan tålamod och stubin.

Har upplevt korta, korta ögonblick av harmoni och nån slags förväntan men 90% av min vakna tid går fortfarande åt till att älta om det här verkligen är någon bra idé och om det inte vore bäst ändå, fast jag hela tiden velat ha fler än ett barn, att göra slut på pinan. Det övergår mitt förstånd hur jag ska orka gå igenom detta igen.

Jag orkar inte se ett enda instagramflöde till med "magbilder" i motljus och kommentarer med hjärtan och rader om hur kvinnor saaaaaknar sina "bulor". Behöver stöd och pepp av andra i liknande situation. Hur gör du? Vad gör du för att försöka må lite bättre? Jag fullkomligt avskyr detta hormonella helvete. Därtill grubblar jag ihjäl mig över hur fa-an jag ska orka med ett barn till, en ny spädbarnsperiod med sömnbrist och hur relationen ska kunna stå pall för det.

Anonym (Deprimerad)

Äldre 25 Feb 03:08

#311

Höna Pöna skrev 2016-02-24 13:26:40 följande:

Sällar mig till gruppen.

Är i vecka 16 och kan inte förstå hur det här kan ses som något fint. Står inte ut med alla krämpor med kräkningar, enorm foglossning, värk, svullen, sömnbrist och generellt hormonkaos. Och jag är inte ens halvvägs...

Vad har ni för strategier för att klara av det? Blir så oerhört provocerad av allt evigt gullande och fluff och att allt är sååååå fantastiskt. Samtidigt så längtar jag efter barnet och försöker intala mig själv att det är värt det i slutändan.

Det enda som fått/får mig att orka är att allt detta är övergående. Har mått skit sedan vecka 8 och är nu i vecka 35.

Sen att acceptera att ens graviditet inte är fantastiskt och att man får stöd hemma. Min man är guld. Han har stöttat mig i detta.

Det enda fina och fantastiska är barnet i magen. Så det får mig att kämpa/orka med graviditeten.

Vissa mår riktigt bra och andra (som vi) mår uselt. Dina krämpor kan mildras ett tag. De sägs att man mår som bäst mellan vecka 20-25/30. Men det är olika. Jag hoppas att du får några underbara, symtomfria veckor och kan njuta lite.

Kämpa på.

Höna Pöna

Äldre 26 Feb 16:23

#312

Anonym (Deprimerad) skrev 2016-02-25 03:08:11 följande:

Det enda som fått/får mig att orka är att allt detta är övergående. Har mått skit sedan vecka 8 och är nu i vecka 35.

Sen att acceptera att ens graviditet inte är fantastiskt och att man får stöd hemma. Min man är guld. Han har stöttat mig i detta.

Det enda fina och fantastiska är barnet i magen. Så det får mig att kämpa/orka med graviditeten.

Vissa mår riktigt bra och andra (som vi) mår uselt. Dina krämpor kan mildras ett tag. De sägs att man mår som bäst mellan vecka 20-25/30. Men det är olika. Jag hoppas att du får några underbara, symtomfria veckor och kan njuta lite.

Kämpa på.

Tack för ditt svar och pepp! Det betyder mycket att inte känna sig så ensam i att inte tycka att graviditet är det mest fantastiska som finns. Att kunna säga att jag hatar att vara gravid, trots att jag längtar efter barnet.

Jag har accepterat att det kommer att vara ett elände närmaste halvåret, och min sambo är ett enormt stöd. Att belöningen kommer i slutändan är väl det som överhuvudtaget får mig att komma över ytan.

Får hoppas på att det helt magiskt vänder, eller åtminstone avtar lite. Hade bara en av krämporna försvunnit så hade det kännts lite mer ok. Just nu vill jag mest dra täcket över huvudet och bli väckt lagom tills födseln. Eller kanske efter när jag tänker efter...

Detsamma!

Anonym (TACK)

Äldre 28 Feb 13:39

#313

Usch inga roliga dagar... Har sedan i lördags mått SKIT. Sjukdomskänsla, svullen överallt och känner mig så himla bakfull. Är det vanligt mot slutet ni som gjort detta förr? Står inte ut..... Bf 16 mars...

Anonym (Kii)

Äldre 28 Feb 15:35

#314

Anonym (TACK) skrev 2016-02-28 13:39:50 följande:

Usch inga roliga dagar... Har sedan i lördags mått SKIT. Sjukdomskänsla, svullen överallt och känner mig så himla bakfull. Är det vanligt mot slutet ni som gjort detta förr? Står inte ut..... Bf 16 mars...

Svullen är vanligt. Är du svullen om fötterna/benen hjälper stödstrumpor. Ta på dom direkt på morgonen.

I början av graviditeten kände jag mig konstant åksjuk. Postafen morgon och kväll hjälpte mig. Blev väldigt trött de första dagarna men det blev bättre.

Anonym (TACK)

Äldre 28 Feb 15:43

#315

Anonym (Kii) skrev 2016-02-28 15:35:24 följande:

Svullen är vanligt. Är du svullen om fötterna/benen hjälper stödstrumpor. Ta på dom direkt på morgonen.

I början av graviditeten kände jag mig konstant åksjuk. Postafen morgon och kväll hjälpte mig. Blev väldigt trött de första dagarna men det blev bättre.

Jo jag vet allt det där, ätit lergigan sen vecka 10 (38 nu..) det är mest sjukdomskänslan och hängigheten jag inte känner igen, som influensa utan halsont och förkylning typ. Och svullnaden gör mig bara mer arg på situationen för det gör ju förbaskat ont i fingrarna :( usch står inte ut med att vara gravid längre..

Anonym (v.9)

Äldre 28 Feb 16:52

#316

Anonym (TACK) skrev 2016-02-28 15:43:47 följande:

Jo jag vet allt det där, ätit lergigan sen vecka 10 (38 nu..) det är mest sjukdomskänslan och hängigheten jag inte känner igen, som influensa utan halsont och förkylning typ. Och svullnaden gör mig bara mer arg på situationen för det gör ju förbaskat ont i fingrarna :( usch står inte ut med att vara gravid längre..

Kan vara värt att kolla blodtryck och urin. Bara för att utesluta havandeskapsförgiftning (googla symtom så ser du om mer passar in eller ej).

Anonym (TACK)

Äldre 28 Feb 17:02

#317

Anonym (v.9) skrev 2016-02-28 16:52:01 följande:

Kan vara värt att kolla blodtryck och urin. Bara för att utesluta havandeskapsförgiftning (googla symtom så ser du om mer passar in eller ej).

Ringde förlossningen igår men hon menade att det inte var någon fara så länge jag inte hade den allvarligare formen av havandeskapsförgiftning, som inkluderar huvudvärk och allt det. Men kändes lite konstigt med tanke på att det står på alla sidor att man ska "kontakta läkare om svullnaden inte går ner över natten" vilket den inte gör.. Får se om jag får ringa igen helt enkelt.

Nenne666

Äldre 28 Feb 17:09

#318

Det enda jag tyckte va kul va grav.testet och när förlossningen va över. Allt däremellan tyckte jag va svårt, hade foglossning och mådde illa hela tiden. Jag njöt inte alls. Det va dock värt det såklart. Men att vara gravid va verkligen inget jag tyckte va så värst uppfriskande och härligt. Tror inte jag va så värst uppfriskande å härlig att umgås med heller. Tur man inte lägger fokus på det mellan graviditeterna, då hade jag inte fått 3 underbara individer som jag har idag.

Anonym (v.9)

Äldre 28 Feb 18:11

#319

Anonym (TACK) skrev 2016-02-28 17:02:34 följande:

Ringde förlossningen igår men hon menade att det inte var någon fara så länge jag inte hade den allvarligare formen av havandeskapsförgiftning, som inkluderar huvudvärk och allt det. Men kändes lite konstigt med tanke på att det står på alla sidor att man ska "kontakta läkare om svullnaden inte går ner över natten" vilket den inte gör.. Får se om jag får ringa igen helt enkelt.

Det enda positiva om det nu skulle vara lätt havandeskapsförgiftning är ju att det är mycket möjligt att förlossningen startar tidigare. Iaf nu när du gått tiden ut är ju det bra.

Men en grej som gör mig förbannad nuförtiden är att sjukvården har så små resurser att iaf jag känner mig besvärlig och vill inte störa om det inte skulle vara riktigt riktigt illa. Har haft ont och massor med sammandragningar hela helgen (är i v. 27) men tänker att jag väntar till måndag, för det är nog ingen fara, det är ju inte urakut iaf å sedan så ligger jag och oroar mig istället. Tänk om man inte behövde känna så..? Vad skönt det skulle vara! Tänk vad härligt om det hade funnits nog med personal att även ta de halvkonstiga/halvfarliga sakerna på allvar och kolla upp de med. Men men, imorgon kollar jag förhoppningsvis upp tappen och hoppas att det inte hänt något.

Anonym (TACK)

Äldre 28 Feb 18:44

#320

Anonym (v.9) skrev 2016-02-28 18:11:10 följande:

Det enda positiva om det nu skulle vara lätt havandeskapsförgiftning är ju att det är mycket möjligt att förlossningen startar tidigare. Iaf nu när du gått tiden ut är ju det bra.

Men en grej som gör mig förbannad nuförtiden är att sjukvården har så små resurser att iaf jag känner mig besvärlig och vill inte störa om det inte skulle vara riktigt riktigt illa. Har haft ont och massor med sammandragningar hela helgen (är i v. 27) men tänker att jag väntar till måndag, för det är nog ingen fara, det är ju inte urakut iaf å sedan så ligger jag och oroar mig istället. Tänk om man inte behövde känna så..? Vad skönt det skulle vara! Tänk vad härligt om det hade funnits nog med personal att även ta de halvkonstiga/halvfarliga sakerna på allvar och kolla upp de med. Men men, imorgon kollar jag förhoppningsvis upp tappen och hoppas att det inte hänt något.

Känner igen mig så väl i det! Dock har jag aldrig upplevt nonchalans när jag ringt till förlossningen, men däremot när jag ringt till mvc.. Dit vägrar jag ringa numera och sambon får ringa åt mig om det är något. Jag hade liknande i vecka 26, hade sammandragningar hela dagen och typ som mensvärk. Kände mig också jobbig som ringde och "störde" dom på förlossningen en lördagkväll, men jag blev faktiskt väldigt bra bemött den gången. Det visade sig att jag hade en urinvägsinfektion som triggade igång sammandragningarna. Men jag minns så väl att jag kände mig jobbig när jag ringde.. Det är verkligen hemskt att man ska behöva känna så.. Men som sagt, när jag ringt förlossningen har jag aldrig upplevt den där arroganta stilen. Så kanske du skulle ringa och prata lite med dem? Höra vad de har att säga och om de kanske har några råd.

Här om veckan la jag faktiskt in ett klagomål efter ett samtal med mvc... Skulle du bli illa bemött i telefonen om du skulle ringa nu kan jag rekommendera att lägga in en åsikt. För att bidra till att försöka göra detta problem bättre tänker jag.

Jag HATAR verkligen att vara gravid

INNEHÅLL