• Ask

    Jag HATAR verkligen att vara gravid

    Som rubriken antyder - vill du läsa en gullegulltråd om hur myyysigt det är med bebis i magen ja då gör du klokast i att scrolla vidare. 


    Jag väntar mitt andra barn. Är gravid i vecka 11, ungefär, och behöver få spy galla över hur vidrigt jag tycker detta tillstånd är. Min förra graviditet var ett känslomässigt helvete med fullständig panik, ångest, rädsla och oro. Den hjälp jag till slut fick blev jag tvungen att söka privat då jag inte fick mycket till förståelse inom MVC. Blev erbjuden antidepressiva men tackade nej eftersom det var stöd jag ville ha, inte kemikalier som trixar med hjärnan. När barnet föddes blev allt bra. I min enfald trodde och hoppades jag att det inte skulle behöva bli likadant om vi valde att skaffa ett syskon. Och här sitter jag nu. 


    De första veckorna har precis som förra gången varit ett evigt velande om jag ska göra abort eller inte. Har haft tid inbokad men förmådde inte gå dit. Eftersom jag är så otroligt ambivalent och dessutom medveten om att jag inte är vid mina sinnens fulla bruk känns det inte rätt att avbryta graviditeten. Men jag mår verkligen skit större delen av dygnet. Jag är så svart och negativ i tankarna att det blir snudd på skrattretande men jag förmår inte tänka positivt. Omöjligt! Jag är förbannad, låg, inåtvänd, trött och retar mig på precis allt i min omgivning. Vill bara fly fältet och bosätta mig på en öde ö för att få vara ifred. Jag har absolut INGA varma känslor för min sambo utan ser bara problem i vårt förhållande och tänker att vi nog borde göra slut. Inte ens för mitt barn känner jag den starka kärlek jag normalt känner och jag är en sur, snäsig, känslomässigt avstängd förälder helt utan tålamod och stubin. 


    Har upplevt korta, korta ögonblick av harmoni och nån slags förväntan men 90% av min vakna tid går fortfarande åt till att älta om det här verkligen är någon bra idé och om det inte vore bäst ändå, fast jag hela tiden velat ha fler än ett barn, att göra slut på pinan. Det övergår mitt förstånd hur jag ska orka gå igenom detta igen. 


    Jag orkar inte se ett enda instagramflöde till med "magbilder" i motljus och kommentarer med hjärtan och rader om hur kvinnor saaaaaknar sina "bulor". Behöver stöd och pepp av andra i liknande situation. Hur gör du? Vad gör du för att försöka må lite bättre? Jag fullkomligt avskyr detta hormonella helvete. Därtill grubblar jag ihjäl mig över hur fa-an jag ska orka med ett barn till, en ny spädbarnsperiod med sömnbrist och hur relationen ska kunna stå pall för det. 

  • Svar på tråden Jag HATAR verkligen att vara gravid
  • Ask
    Elenic skrev 2016-02-19 16:39:56 följande:

    Ask - Hur går det för dig? Har du sluppit ur graviditeten och mår bra på andra sidan nu?


    Hej. Jo jag är "klar" och ute på andra sidan. Har länge tänkt berätta ordentligt men hittar liksom inte tiden. Återkommer så snart jag kan men kan säga redan nu att rosaskimrande är det inte. Brottas mycket med mina egna och det större barnets känslor kring den här livsförändringen och nya familjemedlemmen. Kan inte påstå att jag tokälskar den här första bebistiden. Mycket hormoner i omlopp och känslor av att vara låst. Som sagt, återkommer.
  • Anonym (Zfx)

    Usch å fy å pest!

    Sammandragningar, illamåendet är tillbaka, foglossning from hell, svullna ben så stödstrumpor är ett måste... "Bara" 12 veckor kvar...

  • mliten
    Ask skrev 2016-02-29 07:58:01 följande:

    Hej. Jo jag är "klar" och ute på andra sidan. Har länge tänkt berätta ordentligt men hittar liksom inte tiden. Återkommer så snart jag kan men kan säga redan nu att rosaskimrande är det inte. Brottas mycket med mina egna och det större barnets känslor kring den här livsförändringen och nya familjemedlemmen. Kan inte påstå att jag tokälskar den här första bebistiden. Mycket hormoner i omlopp och känslor av att vara låst. Som sagt, återkommer.


    Min bebistid med första barnet var också allt annat än rosa. Sex månader av total ångest vill jag nog säga att det var. Hoppas vid alla gudar att denna tid blir annorlunda. Men så har jag krävt att vi är lediga båda två föräldrar de första månaderna och sen 50% var.

    BF +5 idag. Suck. Ingen skottårsbebis iaf.
    Den enda ändan och har du sett vilket sätt!
  • annieh897

    Så trött att jag mår illa. Jobbar tre timmar/dag och det är för mycket. Jag vill jobba! Men när jag sitter här och lider är jag rädd att jag gör illa bebis genom att kämpa ändå, och sjukanmäler jag mig har jag dåligt samvete för att jag inte sköter jobbet. Det finns ingen annan som kan göra mina arbetsuppgifter, allt står och faller med mig. Jävla skit!

  • LaFontaine

    Får jag vara med? Gravid i vecka 9 med första barnet. Växlar mellan att kräkas och sova, eller vilja kräkas och sova. Har hittills inte kommit på nåt mer positivt med att vara på smällen än att min sambo ger mig fotmassage om kvällarna. Det har han tydligen läst nånstans och det är ju skönt. I övrigt är det vidrigt. Jag har dessutom en historia av ätstörningar bakom mig, så tanken på att kroppen ska förändras är betydligt tuffare än jag trodde. Inte en enda gång har jag fantiserat om hur mysigt det ska bli när ungen väl är ute. Jag funderar snarare på vad tusan vi gett oss in på. Livet är rätt gott utan barn också kan jag meddela. 

    Och så vill jag bita huvudet av alla som tycker att det är sååå mysigt att vara gravid och ännu mer av min mamma som envisas med att kalla min mage för pyret och ojar sig och gullar och varenda dag frågar hur jag mår och hur jag har det. Jag HATAR att daltas med i vanliga fall och ännu mer nu. Det är inget pyre i min mage. Det är för tillfället en parasit. 

    Och så vill jag träna ordentligt. Jag vill springa intervaller tills det flimrar för ögonen på mig. Nu räcker det med att gå de sju våningarna upp till kontoret för att det ska börja flimra redan på våning fem.

    Så, 30 veckor kvar (planerat snitt, tack gud...) av eländet. Blir det trevligare? Annars blir det här enda barnet i den här familjen, det kan jag lova!

  • Höna Pöna

    Var hos barnmorskan och tog prover igår. Har aldrig blivit så besviken över perfekta resultat. Hade hoppats på att den extrema tröttheten kanska kunde bero på lågt järn eller lågt blodtryck, men icke. Jag har bara en skitgraviditet.

    Blev hejdad av en äldre barnmorska som såg mig i korridoren. Hon var orolig över att jag var så blek och såg ut att svimma där jag stod och balanserade med foglossningshelvetet, kryckor och kräkspåse. Hennes försök att trösta mig med "men du har kanske bara några veckor kvar" föll lite platt. Jag har 22 veckor kvar... 

  • mliten

    Lider med er som har så lång tid kvar!! Här är antalet grav.veckor kvar att göra i livet likamed NOLL!

    Hon kom ut igår efter en helt ok förlossning - men som jag aldrig någonsin vill uppleva igen.

    Själaglad insåg jag att jag aldrig mer ska vara gravid. Inte en enda dag.

    Och ja-hon är underbar. För henne gör jag vadsomhelst. Och det var det jag gjorde.


    Den enda ändan och har du sett vilket sätt!
  • mindedness

    usch jag lider verkligen med er alla! Jag har haft några bra veckor där jag började tänka att " nu känns det ju rätt bra ändå!". Tji fick jag. Vaknar upp av värk i kroppen på nätterna när jag väl lyckats somna. Har sjukt mycket krypningar i benen på nätterna. Igår somnade jag inte förrän vid två pga av detta.. Har ont i hela kroppen men såfort jag lägger mig börjar det klia. Någon som känner igen detta som har bra tips på hur man kan lindra det? Blir tokdeppig av det här...

  • Anonym (Kii)
    LaFontaine skrev 2016-03-01 10:59:45 följande:

    Och så vill jag bita huvudet av alla som tycker att det är sååå mysigt att vara gravid ---- Jag HATAR att daltas med i vanliga fall och ännu mer nu. Det är inget pyre i min mage. Det är för tillfället en parasit. 


    Så huvudet på spiken hur jag oxå känner det!!!

    En kollega frågade mig häromdagen om jag var gravid och hon babblade på så jag fick inte en syl i vädret. Annars har jag varit öppen med att jag tycker det är hemskt att vara gravid.

    Rörelserna från bebisen har flyttat sig uppåt. Det är inte ett dugg mysigt med sparkarna...

    12 veckor kvar.
  • Anonym (Kii)
    mliten skrev 2016-03-04 15:20:04 följande:

    Lider med er som har så lång tid kvar!! Här är antalet grav.veckor kvar att göra i livet likamed NOLL!

    Hon kom ut igår efter en helt ok förlossning - men som jag aldrig någonsin vill uppleva igen.

    Själaglad insåg jag att jag aldrig mer ska vara gravid. Inte en enda dag.

    Och ja-hon är underbar. För henne gör jag vadsomhelst. Och det var det jag gjorde.


    Grattis!!
Svar på tråden Jag HATAR verkligen att vara gravid