Anonym (Orkar inte) skrev 2016-05-13 15:40:11 följande:
Jag har bokat tid med psykolog nu via min barnmorska, då mitt psykiska mående har blivit ännu sämre denna vecka. Skulle haft tiden i onsdags, men givetvis ändrade psykologen den till nästa vecka istället. Jobbigt när jag är i akut behov av hjälp. Min stackars man får ta smällarna just nu istället och det funkar inte länge till. Har fruktansvärda gråtattacker i princip varje dag i timmar, ständigt ett tryck av ångest i bröstet, som aldrig släpper helt. Kan inte bli glad på riktigt åt nånting alls. Jag hoppas att det hjälper med psykolog, det är den enda utvägen jag ser just nu, och som du säger är det bra med en ventil, framför allt för min mans skull. Jag hoppas hon kan ge mig verktyg så jag kan klara vardagen, för det här är ohållbart.
Oj, det låter som din foglossning är en del värre än min. Jag kan röra mig och så, bara inte så länge åt gången. Skönt att du kan ta dig ut med rullstol nu iallafall! Och tur att foglossningen inte varar för evigt. Jag vet vad du menar med förändringen av livsstil. Det jobbigaste för min del är nog all tid ensam, jag träffar knappt någon på dagarna och jag är van att träffa folk jämt, via jobbet främst. Om jag någonsin utsätter mig för det här igen, så lär jag jobba fram till bf oavsett hur ont det gör.
Hoppas att det hjälper med någon att prata med!
En bra sak som jag tog med mig från min kurator och som har hjälpt mig mycket är att tänka på att just nu så är det mitt jobb bara att ta hand om mig och bebisen så att den har det bra. Och min sambos jobb är att backa mig och ta hand om resten (hushåll, planering, skjutsa mig etc.) så att jag kan göra mitt jobb. Att det är våra olika roller i själva graviditeten. Och att det faktiskt är okej att må skit när kroppen är ett endaste hormonkaos.
Tycker att det är skitjobbigt att vara så oerhört osjälvständig och låst som jag blivit. Jag är inte van att vara så oproduktiv och bara ligga och ruva i ett hörn. Det är nästan värre än de rent fysiska bitarna med smärta etc.
