Jag HATAR verkligen att vara gravid

Ja vilket dilemma. Tror du att du kommer att må bra när din bebis kommer eller kanske fortsätter allt likadant?

Är också övertygad om att du kommer må bättre då, OCH vara lycklig över din bebis. Skit i iditoten.

Trodde att denna graviditet skulle kännas bättre. Gått upp i vikt snart 15 kg och är i vecka 27.... Jobbar och är stressad (på jobbet rör jag mig mycket). Orkar/kan inte träna, promenera efteråt. Benen sväller och har riktigt hemsk foglossning där inget hjälper. Känner mig så oattraktiv, tråkig, ful, stor och handikappad. Äter inte mycket mer än vanligt, ibland mindre men går upp i vikt ändå. Tror det är vatten men ändå.... Alla gravidkläder är så tajta i modellen. Vill ha större kläder som inte trycker överallt. Vill ju ha fina kläder nu oxå men nu går man omkring mjukisbyxor som trycker. Kan inte låna makens då jag är större än han nu, vilket oxå känns jobbigt. Folk tror väl att jag äter hans mat oxå...

13 veckor kvar.....

Nu är skiten över! Inatt kom min lilla prinskorv, i v 35.

Självklart finast i världen! =)

Trots att han är värd varje sekund av lidande kommer det inte bli fler nu, det kommer jag stå fast vid!

Nu ska vi bara ta oss igenom cancer-träsket också så hoppas jag att nästa år blir bättre än det här!

Missfall, som de andra redan skrivit. Detta är inte en tråd för dig. Det finns fruktansvärda saker man kan råka ut för som gravid. Alla i den här tråden vill ju behålla sina barn. Nu vet jag inte i vilken vecka du var när du fick missfall men om det var ditt första så ska du inte oroa dig för mycket nästa gång behöver inte bli samma.

Att oroa sig för missfall eller att något ska drabba barnet under en graviditet tror jag att alla gör även folk i den här tråden. Om du läser alla inlägg kommer du se att det finns de som har drabbats av riktigt svåra saker under sin graviditet, saker man med all rätt har rätt att beklaga sig över.

Jag föreslår att du hittar en tråd som handlar om missfall. Om du senare när du är gravid upptäcker att du mår konstant illa, får migrän som aldrig går över, drabbas av olidlig smärta, foglossning, depression, cancer osv så är du hjärtligt välkommen tillbaka.

Oh yes, jag kom dit och fick då veta att jag fick en ny tid nu i januari. Som gav ungefär lika mycket den. Typ, "vi kan inte göra så mycket".

Trist att du behövde jobba i julas, hade nog egentligen behövt göra det jag också men det var en fysisk omöjlighet så sjuk som jag var. :-/

Vår tjej är här, snart 3 veckor gammal nu! Jag måste bara skriva det, jag hade också en fördjävligt graviditet och hatade det mesta av den (förutom när bebisen sparkade och ultraljuden), fick igångsättning pga foglossning i v41 vilket i stort sett ska vara omöjligt i Gbg. 10 dagar efter förlossningen gick jag till en specialistsjukgymnast som fixade foglossningen på en timma (måste fortsätta träna men har inte ont längre!), bebisen äter, sover och är helt underbar. Jag får sova (minst) 8 timmar per natt med ETT uppvak, så bara för att graviditeten var ett helvete behöver det inte fortsätta i samma stil!

Vi är helt galna, framför allt jag, för om ett par månader kör vi igång och ska skaffa ett syskon till vår tjej, trots att jag HATADE att vara gravid! Jag kommer klaga lika mycket nästa graviditet men jag hoppas jag är lika nöjd när jag tittar på vår kommande ögonsten, det gör det värt allt lidande!

Stå ut alla ni där ute som fortfarande lider och framför allt, använd den här tråden till att spy av er alla känslor. Folk runt oss förstår inte, tur att vi har varandra!