Jag skrapades för en dryg vecka sedan i vecka 11 efter att graviditeten avstannat i vecka 6 och nu tänkte vi köra igång och försöka oss på en ny graviditet på en gång. Men denna gång känner jag mig inre lika kaxig. Oron över att det ska hända igen finns med och det skulle vara skönt att dela tankar med andra som upplevt samma på vägen.
Jag är gravid igen , efter 3 missfall. Jag gläds inte ens. Jag går bara å väntar på missfall. Haft bruna flytningar ibland så ett missfall kommer väll snart. Hatar rädslan varje gång man går på toaletten :(
Konstigt nog har jag varit optimistisk varje gång... trots fem förluster på raken.
Men, tänk, där är faktiskt chans att det går hela vägen... och jag hoppas för dig!!!!
Tack Nej detta var min första graviditet. Vi blev gravida på första försöket och såklart det inte ska gå så lätt... Det här med att vänta en mens, alla säger så olika, vissa att de mer är för att veta hur långt gången man är och vissa för att livmodern ska återhämta sig. Får se hur jag gör, får prata med gyn på återbesöket. Det enda jag vill är att bli gravid så fort som möjligt, hoppas att jag har lätt för att bli gravid och att det inte bara var en tillfällighet förra gången.
Var ett tag sedan jag kikade in här. Vill bara börja med att beklaga sorgen för er alla som också fått uppleva ett eller flera missfall. Sorgen, smärtan och känslorna kommer jag aldrig glömma. Inte heller hur man fick se livet rinna ur en trots att man nästan nått vecka 12.
Jag trodde aldrig det skulle gå igen och jag grävde ner mig djupare än djupast. Sorg, sorg, sorg. Fick tillslut ett plus som jag inte kunde glädjas åt. Satt på toa varje gång och väntade på att det skulle börja droppa blod. Varje växtvärk tänke jag var missfall. Långa dagar, längre veckor och ännu längre månader men... Om allt nu går vägen så får vi vårt andra barn om drygt två månader.
Sluta inte kämpa, sluta inte tro. All pepp och kram till alla där ute! Ni är inte ensam <3
Var ett tag sedan jag kikade in här. Vill bara börja med att beklaga sorgen för er alla som också fått uppleva ett eller flera missfall. Sorgen, smärtan och känslorna kommer jag aldrig glömma. Inte heller hur man fick se livet rinna ur en trots att man nästan nått vecka 12.
Jag trodde aldrig det skulle gå igen och jag grävde ner mig djupare än djupast. Sorg, sorg, sorg. Fick tillslut ett plus som jag inte kunde glädjas åt. Satt på toa varje gång och väntade på att det skulle börja droppa blod. Varje växtvärk tänke jag var missfall. Långa dagar, längre veckor och ännu längre månader men... Om allt nu går vägen så får vi vårt andra barn om drygt två månader.
Sluta inte kämpa, sluta inte tro. All pepp och kram till alla där ute! Ni är inte ensam <3
Hej nu e jag tillbaka igen i tråden. Tog just ett gravtest som var starkt posetivt. Hade ingen aning. Fick missfall i oktober o november strax efter bim. Sen gjorde jag o pojkvännen Slut o han har flyttat ut. 1dec hade vi oskyddat sex. När kan befruktningen skett? Vill veta hur långt gången jag är. Tror starkt det blir missfall igen eftersom jag fått så många missfall redan o dr vill utreda varför. Jag tackade dock nej pga att det var Slut med pojkvännen o jag känner att jag inte orkar med fler missfall. Hade gett upp. Ska ju fylla 40 oxå. Så ni förstår att jag är fullkomligt omtumlad nu! :( Jag kommer inte göra abort men tror det kommer bli missfall. Ensam med mina tidigare barn e jag oxå! :( Men om jag räknar rätt så borde min bim varit då för ca en v sen om jag blev gravid runt den 1dec och då borde jag ju fått missfallet redan..kanske gått längre än vanligt denna gången..betyder det att det kommer stanna kvar kanske? Åh både vill o inte! :( Känner mig så orolig! Fatta att jag blivit gravid tre gånger på raken direkt efter missfall!! :O
Hej nu e jag tillbaka igen i tråden. Tog just ett gravtest som var starkt posetivt. Hade ingen aning. Fick missfall i oktober o november strax efter bim. Sen gjorde jag o pojkvännen Slut o han har flyttat ut. 1dec hade vi oskyddat sex. När kan befruktningen skett? Vill veta hur långt gången jag är. Tror starkt det blir missfall igen eftersom jag fått så många missfall redan o dr vill utreda varför. Jag tackade dock nej pga att det var Slut med pojkvännen o jag känner att jag inte orkar med fler missfall. Hade gett upp. Ska ju fylla 40 oxå. Så ni förstår att jag är fullkomligt omtumlad nu! :( Jag kommer inte göra abort men tror det kommer bli missfall. Ensam med mina tidigare barn e jag oxå! :( Men om jag räknar rätt så borde min bim varit då för ca en v sen om jag blev gravid runt den 1dec och då borde jag ju fått missfallet redan..kanske gått längre än vanligt denna gången..betyder det att det kommer stanna kvar kanske? Åh både vill o inte! :( Känner mig så orolig! Fatta att jag blivit gravid tre gånger på raken direkt efter missfall!! :O
Åh, kram till dig! Befruktning 1 dec ör väl sannolikt då. Vilka blandade känslor det måtte vara. Önskar dig det bästa av det i allafall. Själv väntar jag på tid för immunglobulin behandling innan vi fösöker igen.. kanske slutet av Jan... svårt med nytt jobb då jag kommer behöva vara ?sjuk? eller ledig en dag för att få det...
Vet hur ni känner. Vart 5 missfall på raken i allt från vecka 7-12. Gått igenom missfallsutredning men de hittar inget fel. Är gravid igen i vecka 8 och har redan sett hjärtat vid två UL. UL bokad varannan vecka nu till och med KUB. Vågar inte fästa mig vid tanken att den stannar kvar. Förnekar dens existens för mig själv nu då jag inte orkar ett till missfall just nu.
Fick ett MA i oktober, blev gravid igen men fick då ett kemiskt missfall? Läst runt lite och det ska tydligen heta så. Fick alltså ett svagt plus och testade 10 dagar senare då blev det ett starkt negativt istället. Fick vad jag hoppas är mensen nu den 31/12 så snart är jag färdig hoppas jag så man kan försöka igen. Tungt men slutar aldrig hoppas :)
Hoppas på en bebis i januari istället :)