någon mer som nyligen fått missfall/MA och vill följas åt till ny graviditet?

[quote=77991471][quote-nick]Anonym (Känslostorm) skrev 2017-09-06 13:03:50 följande:[/quote-nick]Hej! Är så himla ledsen och besviken idag.. fick just mitt andra missfall på raken (ingen mens emellan förra MF och denna graviditet). Var så lycklig för att jag fick chansen att bli gravid så snabbt igen och har varit så himla rädd för ett nytt missfall så pratat med kurstor osv, och så händer det som jag varit så rädd för bara sådär utan förvarning.. känns som en dålig film och dejavu. denna gång vill dock inte något komma ut av sig själv utan ska dit för att få medicin och stöta ut allt. Känner mig så tom.... alla sa "men denna gång går det bra", "det händer ju inte två gånger på raken",och allt det känns som bortblåst. :(( känns bara så hopplöst.... vill inte skrämma eller oroa någon,oftast blir det ju inte två gånger på raken. Men vet bara inte vad jag ska känna eller tänka då ena delen bara vill resa mig, skärpa mig och testa igen, det är ju trots allt såååå vanligt med missfall och bra att kroppen stöter bort. och andra delen är rädd för att nånsin bli gravid igen. Är så jäkla förstörd nu alltdå....,!!!! :((( hur ska jag kunna glädjas igen över att bli gravid eller ens försöka bli det nu? Är så rädd för att bli bitter och konstant orolig, förlåt för ett negativt inlägg men var bara tvungen att skriva av mig<3[/

Det gör så ont i hjärtat att läsa att du råkat ut för MF igen. Varenda känsla man själv gick igenom kommer upp till ytan igen. Kämpa på <3 massor av kramar!

Tack för dina ord <3 jag är ändå glad för vad min kurator sa; "var glad här och nu du är ju gravid! Händer det något så får du ta det då, men just nu ska du vara glad för JUST NU är du gravid". Tycker egentligen som henne, och så tycker jag ni andra med ska tänka för hellre glad en gång än aldrig glad ju! Men man blir helt matt när det blir såhär.. har typ kastats mellan hopp och förtvivlan flera gånger sen i maj och fattar inte vad det skulle va bra för lixom.. jäkla skit.

Förmodligen har jag o sambon kanske bara haft otur och lyckats träffa in statistiken precis på fel ställen. Å ena sidan känns det som en lättnad att 3 missfall på rad har små odds så nästa kanske funkar:). Men samtidigt är jag sjukt sjuuukt sjukt rädd för ett tredje mf, för då blir det lixom så definitivt att då är man i minoritet procentuellt och då kanske något är fel på en.. ska försöka vara positiv iaf men är så sjukt svårt just nu att vara det! :( hjälper i alla fall att veta att det finns dem som förstår och som peppar här! Stort tack till er verkligen<3

Jag är gravid igen, haft minst 2 (som jag vetat om) missfall på raken. Just nu kan jag inte ens vara glad för går bara å väntar på missfall :( Senaste var en ofostrig graviditet, hinnsäck å navelsträng utvecklades men inget foster, är så rädd att det ska bli så igen. Veckorna tills man kan göra ett vul känns som år :.( Är så ledsen för din skull "känslostorm" jag vet precis vad du går igenom :.(

Anonym (känslostorm) Jag beklagar verkligen <3 blir så ledsen för eran skull... Någonstans långt långt inne i kroppen finns ju ett litet hopp om att har man gått igenom ett missfall så kommer nästa graviditet gå vägen. Jag förstår att det känns som hela din värld rasat samman efter 2 st missfall på raken, det gjorde min efter jag fick mitt Ma i v 19, och då har jag 2 fina pojkar hemma som lyser upp min tillvaro, men trots dom så raserade min värld totalt när vi misste vårt lilla liv... Förstår att det måste vara hemskt jobbigt att kroppen inte stöter ut det själv, jag bar på mitt döda foster i över 6 veckor sen när jag skulle behandlas med cytotec behandling så kom det igång av sig själv efter att jag varit på första mötet och fick en tablett som skulle starta och mjuka upp tappen, sen ett halvt dygn senare startade allt . Jag håller alla tummarna för att allt ordnar sig för dig och att det blir eran tur snart att få njuta av en liten bebis <3 kämpa på!

Vad beror de egentligen på om man får missfall efter v 12? :/

Anonym (Rädd) det är nog svårt att riktig veta men vad jag har hört så beror ofta MA på att det är fel på fostret inte på kvinnan, men som sagt är nog svårt att veta... Sen om man googlar så står det att missfall efter v 12 ofta beror på att livmoderhalsen inte sluter sig...

Vi jobbar fortfarande på att få svar på mina missfall.

Min livmoder är normal, jag har massor av ägg och blodproven var ganska normala... Så nu har vi båda tagit kromosomtest och får svar om en månad...

Har ägglossning snart och får se om vi kör på...

Hatar när folk frågar om man i inte snart ska ha nr 2... Jo för helvete!

Jag kommer svara mer ärligt nästa gång någon frågar... Hatar frågan... Man får inte fråga folk sånt!

Skönt ändå att du fått endel svar och att de var positiva! Så bra att det ser bra ut! :) ja vafan!! om nån frågar är det inte dags snart, har jag bestämt mig för att svara "Jo, hade jag inte fått två missfall nu på raken hade vi snart haft ett barn- men nu vlev det tyvärr inte så" och se vad prakpuckot svarar som ställer en sån korkad fråga utan att tänka efter!!! Men tänker mig att dem som frågar sånt aldrig haft svårigheter med graviditeter och därför har noll koll.

Men ändå så fantastiskt kul att du är gravid igen nu! <3 men förstår helt oron, jag har samma känslor inför att bli gravid en tredje gång. Min kurator på KVinnokliniken sa att försök träna på att vara i nuet , du är ju gravid NU. Här och nu! Var glad nu! Sen att vad som helst kan hända, ja så är det ju med allt. Ta den sorgen då. Men det är lixom så lätt att säga det.... jag var jätterädd redan förra gången hur rädd ska man då bli nu? Men vi får försöka ta det lugnt. Och du "rädd" försök bara se varje dag i graviditeten som ett steg framåt!! <3 tillslut tar vi oss ända fram. Och händer något så då får man sörja då, resa sig upp och ta nya tag (ska försöka följa dessa råd själv med, hehe). Men jag tror det går bra för dig denna gång!

Tack också Ittadal för dina fina ord, jag hoppas verkligen vi får den turen någon gång.. Har inga barn sen innan och gjorde en abort när jag var yngre, så såren av den blir bara värre och värre nu att det kanske var min enda chans.. allt rivs upp, man tänker så knasigt! :/ Just nu känns det bara svårt med att ens försöka, å andra sidan vill jag inget hellre för att lixom avdramatisera, blicka framåt och känna att man gör något istället för att deppa!

Hur har ni gjort efter missfallen? Denna gång blev jag ju gravid direkt utan mens emellan, slutade ju ändå i MA men tänker om det är värt att vänta någon mens emellan eller att man lika gärna kan köra direkt? Vill ju lixom inte stressa men heller inte känna att vi kastar bort tid då vi ju så gärna vill ha ett barn.

Klart man är rädd varje gång... Men konstigt nog har jag varit optimistisk 3 ggr/4 (ena gången var plusset jättesvagt och mensen kom efter 6 dagar - biokemisk).

Nästa gång jag plussar vet jag inte... Tror jag måste hålla mig optimistisk. Men tror de kommer att följa mig mera när jag plussar.

Och folk som säger att man borde ta det lugnt ett tag... Noo! Det går inte när det är något man önskar så mycket.

Lycka till för er!

Tredje gången är ju lyckans gång!