Jag skrapades för en dryg vecka sedan i vecka 11 efter att graviditeten avstannat i vecka 6 och nu tänkte vi köra igång och försöka oss på en ny graviditet på en gång. Men denna gång känner jag mig inre lika kaxig. Oron över att det ska hända igen finns med och det skulle vara skönt att dela tankar med andra som upplevt samma på vägen.
Tack för din omtanke, den värmer <3
Jag har inte haft ont alls. Mest ont i själen. Dock undrar jag hur lång tid det tar innan hcg (heter det så) går ur kroppen. I söndags när missfallet började hade jag svagt svagt plus, idag gjorde jag ett ägglossningstest som var positivt. Hur lång tid tar de innan de går ur kroppen?
Själv är jag i valet och kvalet om vi ska försöka igen direkt efter jag slutat blöda helt då det ju faktiskt tog sig direkt utan mens emellan förra gången, eller om vi ska vänta nån mens emellan! Är så kluven.. slutade ju i MA/MF andra gången också, så vet ju inte om det kan påverka negativt om man blir gravid direkt efter? hur har ni andra gjort/tänkt? Bara köra eller vänta?
Läkaren tyckte åtminstone vänta 1 mens för han vill kolla vävnadsprov mellan (har tagit bort cellförändringar tidigare så de vill kontrollera att det inte är nåt mer). Men känns så jobbigt att vänta med när man vill nåt så mycke!
Inser ju att man behöver hjälp, men vart ringer man?
i Danmark finns det en specialklinik för kvinnor och par som upplevt många spontana aborter i rad. Kanske finns i Sverige också. Om vi inte hittar vad som är fel genom vår gynekolog kommer jag be om hänvisning dit. Väntar på kromosomprov och nu också test av mannens säd (togs i morse).
Någon mer som verkligen tar till sig det här uttrycket " hoppet är de sista som överger en" "Kanske är gravid fast jag blöder" "inte säkert att det är missfall" idag gjorde jag ett grav test som naturligtvis var negativt, men man hoppas verkligen in i det sista:(
Någon mer som verkligen tar till sig det här uttrycket " hoppet är de sista som överger en" "Kanske är gravid fast jag blöder" "inte säkert att det är missfall" idag gjorde jag ett grav test som naturligtvis var negativt, men man hoppas verkligen in i det sista:(
Hos mig har min kropp klarat det hela själv, förstår oron om man måste få hjälp med att stöta ut det...
Hoppas att ni har det bra allihopa. Här provat vi igen i oktober. Fick hoppa över september också. Denna gången då mannen har sjuka ryggproblem.
Men han fick svar på sädprov. Han har jättemycket och 80 % snabba simmare. Så inte är kvaliteten där något att klaga på... Nog därför vi blir gravida vartenda gång... Men så duger väl äggen kanske inte... Svar på kromosomprov om två tre veckor...
Hos mig har min kropp klarat det hela själv, förstår oron om man måste få hjälp med att stöta ut det...
Hoppas att ni har det bra allihopa. Här provat vi igen i oktober. Fick hoppa över september också. Denna gången då mannen har sjuka ryggproblem.
Men han fick svar på sädprov. Han har jättemycket och 80 % snabba simmare. Så inte är kvaliteten där något att klaga på... Nog därför vi blir gravida vartenda gång... Men så duger väl äggen kanske inte... Svar på kromosomprov om två tre veckor...
Håller mina tummar för dig! Nu om någonsin är det din tur!
Hej Lilja.
Det var ett tag sedan. Jag har hunnit bli av med jobbet under tiden, men är vid gott mod ändå. Detta året har varit skit, men nu kan det bara bli bättre.
Jag har blivit patient på specialenheten för oss med habituella missfall, och nu har de tagit ytterligare blodprov.
Läkaren har två teorier.
Antingen att första missfallet skadat en eller båda äggledarna, och att det därför fastnar där, eller att mitt immunförsvar regarear och stöter bort graviditeterna (kan vara orsak till att jag födde dottern lite för tidigt också).
Så nu är planen att försöka igen, få svar på prov, och få tidig scanning och HCG prover.
Hur går det själv?
Vet ej, hittar inget direkt på Google... ärrvävnad tänker han kanske...