Jag skrapades för en dryg vecka sedan i vecka 11 efter att graviditeten avstannat i vecka 6 och nu tänkte vi köra igång och försöka oss på en ny graviditet på en gång. Men denna gång känner jag mig inre lika kaxig. Oron över att det ska hända igen finns med och det skulle vara skönt att dela tankar med andra som upplevt samma på vägen.
Hej Lilja.
Det var ett tag sedan. Jag har hunnit bli av med jobbet under tiden, men är vid gott mod ändå. Detta året har varit skit, men nu kan det bara bli bättre.
Jag har blivit patient på specialenheten för oss med habituella missfall, och nu har de tagit ytterligare blodprov.
Läkaren har två teorier.
Antingen att första missfallet skadat en eller båda äggledarna, och att det därför fastnar där, eller att mitt immunförsvar regarear och stöter bort graviditeterna (kan vara orsak till att jag födde dottern lite för tidigt också).
Så nu är planen att försöka igen, få svar på prov, och få tidig scanning och HCG prover.
Hur går det själv?
Jag har fått bekräftat en "biokemisk graviditet" och väntar nu på att börja blöda. Hur lång tid brukar det ta innan det startar? Detta är min tredje förlorade graviditet. Det ska vara så extremt ovanligt med upprepade missfall har jag läst, men självklart är jag i den procenten. Ja jag blir bitter... Detta är fruktansvärt jobbigt, som ni också vet givetvis. Undrar ju om jag någonsin kommer få ett levande barn... Det handlar troligtvis inte om progesteron, immunförsvaret eller blodproppar för jag har fått mediciner mot detta "utifall att" men det har ju uppenbarligen inte hjälpt. Hur som helst, jag vill försöka igen direkt men har svårt att bli gravid också så har inga större förhoppningar om att det ska ta sig snabbt igen tyvärr. Nu blir det dessutom utredning, kan man försöka under utredningen?
Vilken jäkla soppa för dig. Jätteledsen att läsa att du haft det så tungt då jag inget hellre vill att det ska gå vägen för dig. Men så bra att dom utreder dig ordentligt så du kan få hjälp och framför allt svar. Hoppas att du inom snar framtid får den framtid du drömmer om. alla kramar i världen!
Med mig är det bra, ska inte klaga. Har femhundrasjuttiokrämpor men det är ingenting i världen jämfört med missfallet. Är i v.25 nu. Så hoppas givetvis över allt annat att det här går vägen...
Jag har fått bekräftat en "biokemisk graviditet" och väntar nu på att börja blöda. Hur lång tid brukar det ta innan det startar? Detta är min tredje förlorade graviditet. Det ska vara så extremt ovanligt med upprepade missfall har jag läst, men självklart är jag i den procenten. Ja jag blir bitter... Detta är fruktansvärt jobbigt, som ni också vet givetvis. Undrar ju om jag någonsin kommer få ett levande barn... Det handlar troligtvis inte om progesteron, immunförsvaret eller blodproppar för jag har fått mediciner mot detta "utifall att" men det har ju uppenbarligen inte hjälpt. Hur som helst, jag vill försöka igen direkt men har svårt att bli gravid också så har inga större förhoppningar om att det ska ta sig snabbt igen tyvärr. Nu blir det dessutom utredning, kan man försöka under utredningen?
Har nu mitt 8e mf/ma kvar inom mig o väntar på att det ska komma ut. Känner att jag inte orkar utredning så jag ger upp. Är psykiskt knäckt! Som någon skrev älskar man ju var o ett av sitt lilla pluss från första stund! Dessutom är jag snart 40år. Vid detta senaste försöket fick jag progesteron vagiatorer och trombyl. Funkade inte ändå. Gravsymptomen är borta o testen visar negativt. Är i v 6 bara. Men gör ont i hjärtat ändå. Igen o igen o igen o igen o igen o igen o igen..nu orkar jag inte mer! :(
Har nu mitt 8e mf/ma kvar inom mig o väntar på att det ska komma ut. Känner att jag inte orkar utredning så jag ger upp. Är psykiskt knäckt! Som någon skrev älskar man ju var o ett av sitt lilla pluss från första stund! Dessutom är jag snart 40år. Vid detta senaste försöket fick jag progesteron vagiatorer och trombyl. Funkade inte ändå. Gravsymptomen är borta o testen visar negativt. Är i v 6 bara. Men gör ont i hjärtat ändå. Igen o igen o igen o igen o igen o igen o igen..nu orkar jag inte mer! :(
Har nu mitt 8e mf/ma kvar inom mig o väntar på att det ska komma ut. Känner att jag inte orkar utredning så jag ger upp. Är psykiskt knäckt! Som någon skrev älskar man ju var o ett av sitt lilla pluss från första stund! Dessutom är jag snart 40år. Vid detta senaste försöket fick jag progesteron vagiatorer och trombyl. Funkade inte ändå. Gravsymptomen är borta o testen visar negativt. Är i v 6 bara. Men gör ont i hjärtat ändå. Igen o igen o igen o igen o igen o igen o igen..nu orkar jag inte mer! :(
Missfall nr 5 är ett faktum. Men läkaren har hittat tecken på immunförsvarsproblematik. Så jag tror de kommer erbjuda ivig behandling och eventuellt kortison.
Missfall nr 5 är ett faktum. Men läkaren har hittat tecken på immunförsvarsproblematik. Så jag tror de kommer erbjuda ivig behandling och eventuellt kortison.
Åh, så tråkigt :( Önskar så mycket att vi alla bara kunde få bli gravida och slippa alla missfall:(((((
Vilka tester visar på immunförsvarsproblematik, vad baserar läkaren det på? Nyfiken då de i början på nästa år ska påbörja min utredning.