Jag skrapades för en dryg vecka sedan i vecka 11 efter att graviditeten avstannat i vecka 6 och nu tänkte vi köra igång och försöka oss på en ny graviditet på en gång. Men denna gång känner jag mig inre lika kaxig. Oron över att det ska hända igen finns med och det skulle vara skönt att dela tankar med andra som upplevt samma på vägen.
Hej!
I måndags när jag var på KUB konstaterades det att fostret dött i vecka 7+1, skulle idag gå in i vecka 14 så hade i min enfald intalat mig att allt skulle vara bra trotts att jag på något sätt egentligen redan visste att det inte skulle vara vid liv. Någon som känner igen sig i det här med att veta att något är fel?
Igår fick jag ta cytotec och hoppas allt stöts ut utan skrapning. Det konstiga är att jag började få småblödningar under natten innan cytotecen, jag som inte blödigt på hela graviditeten, det var som att hjärnan berättade för kroppen att det inte fanns något där. Som att mitt psyke höll kvar graviditeten för att jag vägrade inse.
Hur som helst, när kan man bli gravid igen? Jag vill försöka så fort som möjligt, förra gången blev vi gravida på försök 1 dagen efter ägglossning så jag trodde i min naivitet att allt skulle gå så lätt så. Hoppas det går lika lätt den här gången och hoppas att det går hela vägen, kommer inte kunna njuta av den kommande graviditeten känner jag.
Hej!
I måndags när jag var på KUB konstaterades det att fostret dött i vecka 7+1, skulle idag gå in i vecka 14 så hade i min enfald intalat mig att allt skulle vara bra trotts att jag på något sätt egentligen redan visste att det inte skulle vara vid liv. Någon som känner igen sig i det här med att veta att något är fel?
Igår fick jag ta cytotec och hoppas allt stöts ut utan skrapning. Det konstiga är att jag började få småblödningar under natten innan cytotecen, jag som inte blödigt på hela graviditeten, det var som att hjärnan berättade för kroppen att det inte fanns något där. Som att mitt psyke höll kvar graviditeten för att jag vägrade inse.
Hur som helst, när kan man bli gravid igen? Jag vill försöka så fort som möjligt, förra gången blev vi gravida på försök 1 dagen efter ägglossning så jag trodde i min naivitet att allt skulle gå så lätt så. Hoppas det går lika lätt den här gången och hoppas att det går hela vägen, kommer inte kunna njuta av den kommande graviditeten känner jag.
Nej detta var min första graviditet. Vi blev gravida på första försöket och såklart det inte ska gå så lätt... Det här med att vänta en mens, alla säger så olika, vissa att de mer är för att veta hur långt gången man är och vissa för att livmodern ska återhämta sig. Får se hur jag gör, får prata med gyn på återbesöket. Det enda jag vill är att bli gravid så fort som möjligt, hoppas att jag har lätt för att bli gravid och att det inte bara var en tillfällighet förra gången.
Tack Nej detta var min första graviditet. Vi blev gravida på första försöket och såklart det inte ska gå så lätt... Det här med att vänta en mens, alla säger så olika, vissa att de mer är för att veta hur långt gången man är och vissa för att livmodern ska återhämta sig. Får se hur jag gör, får prata med gyn på återbesöket. Det enda jag vill är att bli gravid så fort som möjligt, hoppas att jag har lätt för att bli gravid och att det inte bara var en tillfällighet förra gången.
, var fostret 14 veckor för dig eller hade den slutat utvecklas tidigare? Oavsett så är man ju 14 veckor i huvudet, man har ju läst på alla appar om bebis utveckling. Ja allt måste ju komma ut, ska kolla den 27 om allt är ute, kanske ser dom då att de är lite kvar som antagligen följer med mensen eller så är det mer och jag måste skrapas. Att det ska va ett sånt projekt att lägga missfallet bakom sig, det trodde jag aldrig.
Beklagar sorgen <3 Fick oxå mf i v.14. Till mig sa det att det är bra att få en första mens så alla rester kommer ut.annars är risken att resterna påverkar den nya graviditeten negativt. Hoppas din mens kommer igång snabbt igen så du kan börja försöka.
Hej!
I måndags när jag var på KUB konstaterades det att fostret dött i vecka 7+1, skulle idag gå in i vecka 14 så hade i min enfald intalat mig att allt skulle vara bra trotts att jag på något sätt egentligen redan visste att det inte skulle vara vid liv. Någon som känner igen sig i det här med att veta att något är fel?
Igår fick jag ta cytotec och hoppas allt stöts ut utan skrapning. Det konstiga är att jag började få småblödningar under natten innan cytotecen, jag som inte blödigt på hela graviditeten, det var som att hjärnan berättade för kroppen att det inte fanns något där. Som att mitt psyke höll kvar graviditeten för att jag vägrade inse.
Hur som helst, när kan man bli gravid igen? Jag vill försöka så fort som möjligt, förra gången blev vi gravida på försök 1 dagen efter ägglossning så jag trodde i min naivitet att allt skulle gå så lätt så. Hoppas det går lika lätt den här gången och hoppas att det går hela vägen, kommer inte kunna njuta av den kommande graviditeten känner jag.
Beklagar.
Till mig har läkare sagt att det bara är att köra på direkt. Anledningen till att vissa säger att man ska vänta en månad är för att det är lättare att räkna graviditetslängden då. Sen att det är bra att sörja ett tag.
Vi har kört på direkt efter. Jag har sörjt ändå.
Jag är gravid igen , efter 3 missfall. Jag gläds inte ens. Jag går bara å väntar på missfall. Haft bruna flytningar ibland så ett missfall kommer väll snart. Hatar rädslan varje gång man går på toaletten :(
Jag är gravid igen , efter 3 missfall. Jag gläds inte ens. Jag går bara å väntar på missfall. Haft bruna flytningar ibland så ett missfall kommer väll snart. Hatar rädslan varje gång man går på toaletten :(