Jag skrapades för en dryg vecka sedan i vecka 11 efter att graviditeten avstannat i vecka 6 och nu tänkte vi köra igång och försöka oss på en ny graviditet på en gång. Men denna gång känner jag mig inre lika kaxig. Oron över att det ska hända igen finns med och det skulle vara skönt att dela tankar med andra som upplevt samma på vägen.
Ska du göra konisering? Fy vad tråkigt för er att inte du måste vänta.
Ja fast idag fick jag min tid till det,tidigaste som fanns o jag behöver "bara" läka i 3 veckor så jag börjar se ljuset i tunneln efter detta långdragna MA:)
Det gör det säkert:). Allt sker av en anledning. Min kanske var just att bli av med 3e gradens cellförändringar, men hade önskat att kroppen stötte ut det direkt istället för att bli lurad så länge på en graviditet
Var gravid i vecka 12 när jag fick åka in akut för smärtor i nedre magen. Hade haft en lätt blödning kvällen innan och på morgonen när jag vaknade med ont i magen fick jag nästan panik. Kände på mig att allt inte stod rätt till men hoppades ändå att det inte skulle vara nåt fel. För en vecka sedan, idag måndag, fick jag reda på att fostret inte hade någon hjärtaktivitet och att det antagligen dött i vecka 7 eller 8. Blev henskickaf med smärtstillande och en ny tid för kontroll om två veckor. Har nog aldrig känt mig så tom och ledsen i hela mitt liv. Som jag hade längtat efter att den lilla skulle växa och nu kände jag mig nästan dum och lurad som gått runt och trott att allt var som det skulle. Missfalllet kom redan kvällen efter och bestod av mängder med blod, kramper och sammandragningar i livmodern. Känner mig fortfarande helt mör och slut i hela kroppen. Hoppas nu på att kunna bli gravid så snart det bara går och så fort kroppen orkar.. Men.. Samtidigt känner jag mig livrädd. Tänk om det händer igen.. Det känns som att jag under många månader inte kommer kunna njuta, planera eller ens hoppas för att kanske kommer det ännu en gång ha dött i magen utan att jag vet om det. Önskan att vilja ha en liten är nog egentligen mycket starkare än rädslan, men samtidigt vet jag inte om jag vill utsätta mig för flera månaders oro och rädsla att nåt ska vara fel. Hur 17 handskas man med sådana här känslor?
Ja vi får verkligen hoppas.. Försöker du bli gravid direkt efter skrapningen eller efter första mensen? Jag vill försöka direkt men har hört att det kan bli svårt att veta vilken vecka man är i och om man gör ett tidigt ultraljud och tror att man exempelvis är i vecka 10 så kanske man är i vecka 7 och det kan då se ut som att fostret har slutat växa fast det bara är yngre än vad man trodde. Eller tvärt om att fostret slutat växa och är äldre än man tror och att man därför tror att det är normalt att det exempelvis inte finns någon synlig hjärtaktivitet när man egentligen är i början av ett missfall.. Egentligen borde man ju inte stressa över det alls för det går ju inte att påverka.. Men jobbigt att inte veta.. Nu när jag var gravid så var jag inte orolig alls och missfall kändes så otänkbart.. Men nu känns allt så mycket osäkrare och så riskfyllt på nåt sätt
Jag vill gärna vara med och följa er. Fick mitt MA bekräftat hos första besöket hos BM den 5 januari, två dagar senare stötte min kropp ut allt själv.
Enligt UL trodde läkaren att det förmodligen dött i v.6+. Och själv trodde jag att jag var i v.11 när vi skulle till vårt första efterlängtade och pirriga besök hos BM. Det var ju då på något sätt allt kändes på riktigt, men så lämnar man besöket helt tom. Man blir ju helt förstörd av det här, varför utsätter kroppen oss för detta egentligen? Bygga upp en massa förhoppningar och planeringarna drar ju igång direkt när man plussar på stickan. Kommer vara så orolig när nästa plus kommer.
. Jag fick mitt besked 2dagar efter dig. Jag började också blöda efter beskedet trotts att fostret varit dött sedan vecka 6typ (var i vecka 10något på vul). Min gyn sa att det inte är helt ovanligt att kvinnor gått med foster som dött ett bra tag och inte börjat blöda förens de fått det bekräftat. Tyvärr blev det iaf skrapning för min del.
Testade mig idag och det är positivt fortfarande. Inte jättestarkt dock. Undra hur länge det kommer visa på HCG i kroppen. Trist!
Jag gjorde ett nytt test i morse och det var negativt :D Och med tanke på att vi fick missfall ungefär samtidigt och i typ samma vecka borde du också visa negativt snart. Konstigt att bli så glad över ett negativt test när man va så lycklig över ett positivt tidigare.
Nu tänkte jag invänta mensen, sen köra stenhårt på bebisverkstan :D
