Jag skrapades för en dryg vecka sedan i vecka 11 efter att graviditeten avstannat i vecka 6 och nu tänkte vi köra igång och försöka oss på en ny graviditet på en gång. Men denna gång känner jag mig inre lika kaxig. Oron över att det ska hända igen finns med och det skulle vara skönt att dela tankar med andra som upplevt samma på vägen.
Åh då förstår jag! Beklagar! :( Är du i v 10 nu då? Nu vet du ju iaf att det inte är ofostrig. Är det inte vanligt att illamåendet börjar avta i v10 för många? I vilken v har du fått dina mf?
Vecka 10 nu, fått mina missfall mellan v 4-6
Vecka 10 nu, fått mina missfall mellan v 4-6
Låter också lovande. Är du i behandling? Jag har också fått de flesta i v 4-6, det första var dock i v 9 fast det hade dött innan, därefter 4 Biokemiska/tidiga.
På tisdag ska jag få min första IVIG behandling. Det ger mig iaf lite bättre odds.
Men se dnå är du ju lite i min situation! Jag har oxå gått ca 4v längre än vad jag brukar! Tror o hoppas det är ett jättebra tecken! Jag har fått trombyl för att förhindra mf. Tar du någon medicin?
Nej tar ingen medicin, usch jätterädd att barnet ska ha dött :(
Hur känner du dig då? Jag tror mitt lever för jag e så sjukt trött o även illamående till o från. Kanske borde du be gyn om trombyl du oxå eller progesteron..kanske fråga iaf? Har ni diskuterat det?
Inte speciellt illamående, ibland hugger det till lite i magen men de är allt. Lite molvärk
Jag vet väntan e hemskt. Jag tror min lever som sagt för mår skitilla nu andra dagen. Tydligen kan v9 vara värst f många. Jag ska på nytt vul 31 jan. Dom kommer nog kolla mig ofta pga så många upprepade missfall. Helst skulle man ju vilja kolla varje dag men d går ju inte.. Håller tummarna! Krm
Ska på ultraljud om 2 veckor, tiden dit känns som en evighet :(