Jag skrapades för en dryg vecka sedan i vecka 11 efter att graviditeten avstannat i vecka 6 och nu tänkte vi köra igång och försöka oss på en ny graviditet på en gång. Men denna gång känner jag mig inre lika kaxig. Oron över att det ska hända igen finns med och det skulle vara skönt att dela tankar med andra som upplevt samma på vägen.
Svagt plus nu på morgonen 
så startar cirkusen igen för mig, denna gång i IVIg regi.
Svagt plus nu på morgonen så startar cirkusen igen för mig, denna gång i IVIg regi.
Nämen wow! Då håller vi tummarna nu! :) Grattis!! :):):)
behöver all tur jag kan få... så rädd :(
Tack så mycket behöver all tur jag kan få... så rädd :(
Jag förstår det! :( Tänk på att jag ändå lyckats komma tre dagar in i v 12 nu iaf efter att ha fått 8mf på raken under 2år i v5-6! :0 Bara det är ju rätt otroligt! Till slut funkar det! Ber en bön att det är din tur nu! :)
Åh, tack! Det ger hopp att höra om bra historier. V 12 är jättelångt! Mina senaste förluster har varit jättetidiga... så min dröm är verkligen att få gå hela vägen nu.
Jag håller alla mina tummar och tår för dig Tumvante!!! <3
Dotter född - 12, Uteblivet missfall, så kallat Missed abortion (MA) -14, -15 -16. Tog en paus och genomgick habituell abortutredning som inte påvisade några troliga orsaker eller fel.
Lite historia:
Plussade första gången 2011-09-26 efter 11 månaders försök att bli gravid. Hade en nervös början på graviditeten då jag hade småblödningar som kom och gick, men allt gick bra och i juni -12 fick vi vår dotter.
Sommaren 2014 tyckte vi det var dags att försöka bli med barn igen. Vi blev helt chockade när det tog sig på första försöket. Började få småblödningar precis som första graviditeten, men tyvärr slutade denna graviditet dock som ett MA 2014-09-19 i v. 10+6. Embryot hade dött ungefär v. 6
Efter det fortsatte försöken och nu dröjde det 8 månader tills nästa plus på stickan kom. Tillsammans med det positiva testet kom ångest, oro och enorm rädsla över hur det skulle gå nu. Fick en miniblödning i v. 9+6 och när den kom slog paniken tag i mig. Fick komma till gyn och göra undersökning. Du har en mycket sparsam blödning sa gynekologen. Sen blev det VUL som visade ännu ett MA 2015-07-15. Även nu hade embryot dött ca v. 6
Sedan fortsatte vi åter försöken efter 7,5 månads försök plussade vi igen. Tillbaka var ångest, oro och rädsla över att få ännu ett MA eller MF. Försökte vara lugn i att allt skulle gå bra, men det är fasiken inte lätt alltså. Fick se ett litet hjärta slå på ultraljud för att veckan efter få små blödningar. 2016-04-01 gjordes VUL som konstaterade ännu ett MA. 8+4 tror jag det var.
Varje plus efter första MA har skapat ren och skär ångest över hur det skall gå.
Nu är jag gravid igen 8+0 idag. Hittills har jag kunnat hålla mig lugn. Har landat i vetskapen att jag inte kan påverka hur utgången kommer att bli. Ingenting blir bättre av att jag oroar mig och mår dåligt.
Pga. min benägenhet för MA ska jag göra ett tidsbokat VUL på måndag och idag har jag börjat oroa mig för vad det kommer att visa. Min erfarenhet av ultraljud har minst sagt varit dålig de senaste åren.
Jag vill inte att oron ska hugga tag i mig igen, men det är svårt med känslorna när jag nu hamnar i gynstolen med ultraljudsmaskinen där jag fått så många tråkiga besked.
Du är stark som gått igenom allt detta. Jag hoppas verkligen att du fått positiva besked i gungstolen denna gång.
* gynstolen