Det värsta du varit med om vad gäller barnkalas?

I lågstadiet minns jag inget annat än att alla blev bjudna eller bara de närmsta vännerna. I mellanstadiet började jag ny skola och blev mobbad. Var därmed aldrig bjuden och jag bjöd aldrig någon från klassen heller.

Men det värsta minne jag har förknippat med kalas var när min syster skulle fylla 7-8. Mina föräldrar är separerade och vi bodde hos pappa varannan helg. Min syster hade precis fyllt år och min pappa bestämde att vi skulle ha kalas även för de vi umgicks med hemma hos honom. En självklarhet kanske, men min pappa är svårt psykiskt sjuk, med mycket knepiga idéer och ett oberäkneligt okontrollerbart humör. Dessutom var han fattig och vi hade inga direkt leksaker där. Som barn skämdes man mycket och vill ju helst dölja och vi bjöd aldrig hem någon annars. Barnen vi hade där var man ju inte nära heller utan man hade de ju för stunden för att kunna komma hemifrån. De andra barnen bodde även i trygga medelklasshem och hade uttryckt rädsla för vår pappa och så. Då vill man ju inte visa hur man själv egentligen har det till skillnad från dem... Underligt hur mycket man omedvetet förstår som barn ändå men först greppar som vuxen.

Jag och min syster försökte protestera mot pappas förslag och förklarade att vi har ju redan haft ett kalas för vänner hos mamma, men han vek sig inte utan slängde fram inbjudningskorten. Inte nog med det så skulle min syster skriva inbjudningarna själva. Knappt börjat skolan och hon har dessutom dyslexi och jag minns hur hemskt det kändes då det var så stora bokstäver att det knappt fick plats på kortet. Kan än idag undra hur någon förälder lyckades läsa och vad de tänkte men alla barnen kom i alla fall. Pappa serverade billiga överstekta korvar och någon äcklig big pack-glass. Att underhålla med hade vi någon kortlek och ett gammalt twister-spel. Jag minns att det gick bra ändå och ingen sa något efteråt.

En annan sak som jag minns som mest var en besvikelse, inte ett barnkalas men... Det var när min bästis sedan flera år tillbaka skulle fylla 18. Vi hade väl haft det lite knaggligt till och från tiden innan men var ändå bästisar fortfarande. Hon skulle fira tillsammans med en killkompis men han ville inte bjuda människor som han inte kände och då vi bara hade setts något kort ögonblick var jag inte välkommen. Han kunde inte göra något undantag trots att jag och min kompis var bästisar. Hur min bästis kunde gå med på det kändes förstås oerhört märkligt och taskigt och idag känns det bara som en feg ursäkt. Men vi var inte bästisar länge efter det i alla fall.

Jag tror jag gick i 4an, en kille i klassen skulle ha kalas. När vi var på rast så hade han placerat ut inbjudningskort på  bänkarna och när vi kom in i klassrummet så hade alla fått ett inbjudningskort. Alla utom jag. Jag sa ingenting, funderar än idag om det var medvetet eller om han helt enkelt glömde bort min bänk? 

Jag har varit med om att "alla utom en"  har blivit bjudna. Så fruktansvärt dåligt!! :(

Vi har alltid bjudit typ "alla pojkar/flickor" eller på förskolan var gruppen delad i två grupper, då bjöd vi hela den ena gruppen.
Något annat har inte ens funnits som alternativ. Man utesluter inte ett barn!

Har varit med om ett kalas min son var på hade de inte ordnat något alls åt honom att äta. Han är allergisk mot nötter, vilket jag informerat om i god tid, jag hade frågat om jag skulle ta med eget åt honom, vilket jag absolut inte skulle göra, de skulle fixa.
Mamman kom ihåg och hade frågat bageriet när hon hämtade tårtan (dumt o göra det innan) om den var nötfri, vilket den inte var. Resten de bjöd på var också med nötter. Han fick sitta på en stol och titta på de andra när de åt :( då var han typ 4år.

Ja, jag svarar alltid på inbjudan i god tid, tycker att folk som tackat ja i stort sett alltid kommer. Däremot så kan någon ha missat att svara och sen dyker upp. Ofta samma personer från år till år så man lär sig och räknar med dem iallafall ;) (eller ringa dem)

Förra veckan när jag hämtade vårat barn så såg jag en mamma  dela ut inbjudingskort på gården som deras barn glömt hemma (ca 4 stycken). Hon sa högt till en annan mamma när hon gav inbjudningen: Hen fick göra listan själv, hen bjöd in 26 från klassen!

De är 28 i klassen.
Vårat barn kom inte hem med någon inbjudan.

Fy fan vad det sved i hjärtat på oss då.
Så jävla överjävligt urbota ointelligent socialtefterblivet att inte som vuxen förstå något så simpelt som att: Antingen bjuder man in ett fåtal från klassen (högst 10 skulle jag personligen föreslå).
Eller så bjuder man in ALLA.

Vårat barn är inte på något sätt uteslutet, mobbat eller något. Blir bjuden på endel kalas, men inte alla. Inget konstigt med det, men just 26 av 28 i klassen? Där tycker jag att det har brustit någonstans hos föräldrarna.

Detta är alltså barn som är eller fyller fem år så föräldrarna är i allra högsta grad ansvariga för kalas och inbjudningar.

Jag har läst inläggen i denna tråd, jag tycker synd om de barn som väntar förgäves på gäster, men tycker det är märkligt att man förväntas bjuda alla - även de man inte känner?När mitt barn blir bjudet så väljer h*n själv om h*n vill gå, vill h*n det så tackar vi ja, och dyker naturligtvis upp. Annars tackar vi nej i god tid, ja.

Om mitt barn inte är vän med barnet som har kalaset så ser jag inga konstigheter i att h*n inte blir bjuden.Så vi ska lära barnen att på DERAS dag så får de inte själva välja vad de vill göra? Självklart får barnet välja vilka som ska komma på kalaset!
Det mobbade barnet blir ännu mer mobbad om h*n ska tvingas gå på kalas till barn som tvingats bjuda personen, varför göra saken värre??

Fast om de inte vill gå på kalaset kan de välja det själva. Och det är inte alls säkert att det gör saken värre. Vissa barn hamnar utanför bara för att de är blyga och inte vågar ta för sig, och då kan det ibland räcka med att puscha lite eller para ihop de med någon annan för att det ska släppa (speciellt när det gäller yngre barn). Något som definitivt inte hjälper är att dela ut inbjudningskort till alla utom ett barn mitt framför näsan på det barnet. Kan du ens försöka tänka dig in i hur fruktansvärd den situationen är för ett barn? Alla är välkkomna utom du. Tack och lov för att de flesta föräldrar inte är som du och förstår hur man ska gå tillväga vid inbjudningar. 

Tillägg: Ja, barnen ska i princip få välja själva vilka de bjuder. Men det ska inte kunna vara ett alternativ att bjuda alla utom en eller två. Så gör man bara inte och jag tycker synd om de barn du har i din omgivning när du inte förstår något som är så självklart. Undra vilka andra fruktansvärda budskap du sprider omkring dig... 

Ja, precis! Vi skiter i att göra något åt mobbing och utfrysning. Vi skiter i att lära barnen hur man beter sig mot andra och att ta hänsyn. Låt ungarna bete sig hur fan de vill och bli odrägliga vuxna på kuppen.

Och angående din sista kommentar; Du har inte tänkt på att barnet som INTE "velat" bjuda kanske egentligen ville det men inte vågade p g a att det anses "fult" att vara vän med det utsatta barnet. Och du har inte tänkt på att det då kan bli en öppning och en vändpunkt om någon vågar visa civilkurage nog att bryta detta?

Precis!

Jag måste erkänna att jag står med en fot på vardera sida. Å ena sidan är jag helt emot att utesluta barn, å andra sidan är det inte aktuellt för oss att exempelvis bjuda in alla barn som går i vår sons klass (Han är 11 år). Anledningen är ganska enkel, han har några få kompisar som står honom nära, utöver dessa så finns det en del barn i klassen som tillhör en grupp som mobbar/retar både andra elever men så även lärare. Det är uteslutet för oss att bjuda dessa barn. Nu är detta litet äldre barn där det kanske inte heller är lika känsligt med selektering. Vår dotter däremot, är sex år, hon har också några kompisar som står henne nära - därutöver är det flera barn som hon praktiskt taget inte har någon kontakt eller väldigt liten kontakt med.

Jag vet inte... men jag förstår inte riktigt problematiken? Varför måste man bjuda en hel klass för att ingen ska känna sig kränkt? Tror Ni att de barn som möjligen kan känna sig utanför mår bättre av att bli bjuden på kalas på nåder för att sedan återgå till en vardag där de fortfarande är utfrusna? Det känns litet som en curling-effekt faktiskt och så länge man sköter det snyggt med inbjudningar samt samtal kring kalaset så tycker jag inte att det är några problem. I våra tre barns klasser är det ingen som bjuder alla och det tycker jag är helt okej! Jag har aldrig hört att barnen har uppfattat det negativt heller, någon gång har de sagt att "X ska ha kalas men jag är inte bjuden". Varmed jag har förklarat att X kanske inte kan bjuda alla utan bara några stycken och att vi i vår tur kanske inte heller har bjudit X. Eller att barnen helt enkelt inte leker med varandra överhuvudtaget. Barn är kloka och förstår - men jag vill ändock poängtera att jag också förstår att det är känsligt och jobbigt för de föräldrar vars barn aldrig blir bjudna eller som en tidigare berättelse där flertalet uteblev. Det anser jag dock är en annan diskussion.

/Linda