Det värsta du varit med om vad gäller barnkalas?

Förra veckan när jag hämtade vårat barn så såg jag en mamma  dela ut inbjudingskort på gården som deras barn glömt hemma (ca 4 stycken). Hon sa högt till en annan mamma när hon gav inbjudningen: Hen fick göra listan själv, hen bjöd in 26 från klassen!

De är 28 i klassen.
Vårat barn kom inte hem med någon inbjudan.

Fy fan vad det sved i hjärtat på oss då.
Så jävla överjävligt urbota ointelligent socialtefterblivet att inte som vuxen förstå något så simpelt som att: Antingen bjuder man in ett fåtal från klassen (högst 10 skulle jag personligen föreslå).
Eller så bjuder man in ALLA.

Vårat barn är inte på något sätt uteslutet, mobbat eller något. Blir bjuden på endel kalas, men inte alla. Inget konstigt med det, men just 26 av 28 i klassen? Där tycker jag att det har brustit någonstans hos föräldrarna.

Detta är alltså barn som är eller fyller fem år så föräldrarna är i allra högsta grad ansvariga för kalas och inbjudningar.

... och om ett redan mobbat barn inte får någon inbjudan så förstärks känslan av utanförskap, och nästan det värsta av allt: Det är sanktionerat av föräldrarna som bjuder in i förlängning av barnen.

Barnen växer upp i vetskap av att mamma och pappa tycker att det är ok att utesluta ett eller två av barnen i klassen, barn gör som föräldrarna gör och lär dem. Utfrysning och utsållning är ok att ha som värderingar.

Nej. Var vuxen och föregå med gott exempel. Lär barnen att antingen bjuder man in alla eller bara några. Alla vill väl att de egna barnen växer upp till varma kärleksfulla individer med empati?

Sedan tvivlar jag starkt på att ett mobbat barn skulle gå på kalaset, men bara att bli bjuden skulle antagligen göra barnets vecka, om inte längre...

Om barnet sedan har mod att gå, så får man som vuxen försöka få in barnet i lekar, tänk om ett kalas är allt vad som behövs för att det barnet sedan får vänner och kommer in i gruppen?