Det värsta du varit med om vad gäller barnkalas?

Ja, det är en upplevelse som jag aldrig glömmer. Jag ser henne ibland i affären eller på torget och ibland vill jag gå fram till henne och prata, men det gör jag aldrig.
Jag undrar ofta hur hon mår, men vågar inte fråga.

Jag tänker lite att om ingen nämnt det, så för att slippa sitta där bortglömd, varför bjöd du inte in din familj på fika? Jag gör så varje år för säkerhetsskull, att jag talar om att jag bjuder på tårta på t.ex onsdag så ni är välkomna hit då om ni vill. Om då någon inte visste om att jag fyller år så vet de det efter den inbjudan ^^ 

Det är ju fruktansvärda situationer som många av er varit med om. Och jag förstår inte hur somliga föräldrar resonerar när de bara bjuder in "vissa utvalda" i klassen. Förstår ni inte själva att det pratas om det jätteroliga kalaset i skolan? Hur tror ni de som inte blev inbjudna känner sig? Dem vill ju OCKSÅ vara en del av det roliga! De kanske inte har de bästa hemförhållandena eller ett fritidsintresse, så ett kalas för klassen kan ju vara en jättebra idé att skapa nya kompisar utanför klassrummet!

Jag mår fan illa över att vuxna människor kan resonera så jävla dumt rent ut sagt.

Antingen bjuder man hela klassen, eller alla flickorna, eller pojkarna - eller ingen alls!

Och om mitt barn hade fått inbjudan till en "mindre populär" klasskamrat så över min döda kropp att han skulle "skita i att komma"!

sorglig tråd. 

Jag har bara glada minnen av kalas. Vi bjöd alla och mina föräldrar engagerade sig och hittade på massor av roliga lekar.  Jag fick bara ha kalas hemma och inte på mc donalds, bowling kalas, filmkals osv och eftersom jag ville det så fixade de i stället de mest coola kalas.  Och det var hur kul som helst.  många gånger hade jag "roligare " kalas än de som hade på mcdonalds och så eftersom jag fick bjuda alla, och eftersom mina föräldrar var engagerade.  fantasi och inlevelse kan göra massor.  jag hade inte jättemycket kompisar i skolan men eftersom mina kalas var så "coola" så kom alla.  en meny beståede av häxblodsdricka med klumpar ( hallonsoda med hallon i), grön vulkantårta, marängswiss med grönfärgad vaniljglass kan locka många ungar

Men jag håller med - man ska bjuda gruppvis och inte lämna ute en eller två.

Mina barn har kalas nu och det har bara varit glada upplevelser. Med massssssor av socker  :)

Och jag förstår inte varför man som barn ska tvingas bjuda någon som man inte vill ha där? 
Jag bjöd bara de jag ville bjuda, det var ibland 3-4 st som inte blev bjudna, de var ju inte mina kompisar liksom.

Så enligt dig är det alltså ok att bjuda alla i hela klassen utom 1 eller 2? Du tycker att det känns helt ok att utesluta dessa?

Visst man kan inte tvinga ens barn att vara bästis med alla. Men enligt mig så gäller det alla, eller bara några få blir bjudna Mina barn som går i små klasser 7-8 stycken har fått välja att bjuda alla eller bara 2. Om man bjuder alla utan 1.3 stycken blir det en typ av mobbning tycker jag. Vill inte barnet att alla ska komma så ska det vara ett litet kalas och inte att bara några få blir "glömda" för då säger vi som vuxna att det är okej med mobning.

Ja, är man inte kompis med 1 eller 2 st av barnen så ska man väl inte heller behöva bjuda hem dem.
Det är ungefär som att man ska gifta sig och bjuder gamle morbror Evert för att man bjudit resten av släkten, bara för att han inte ska vara utanför, trots att man inte har någon relation med honom. Skulle aldrig falla mig in.

När vi har kalas här hemma så får barnen bjuda vilka de vill, de tvingas inte bjuda barn som inte är deras vänner. Jag har inget emot det, varför ska jag betala extra för godis och fika för barn som inte ens är mina barns vänner?
Känns som att de som inte blir bjudna mest vill komma för att de inte ska vara utanför, de ska få snylta hemma hos ett barn de inte känner och de ska ha godis som alla andra barnen. De vill ju inte komma direkt för att de aboslut vill fira inbjudaren. 

Det ovan var något av det värsta jag läst. Bara att det finns människor med den attityden gör att jag ryser.

Själv har jag inga dåliga kalaserfarenheter. Men så är både jag och mina barn omgivna av snälla omtänksamma människor. Vi fryser inte ut, exkluderar och mobbar och det är gissningsvis en av anledningarna till att mina barn alltid inbjudna (precis som jag blev som barn).

Det "värsta" som hänt var väl när dotterns bästis inte kunde komma på hennes 5-årskalas för att föräldrarna prioriterade att åka til mormor (som bor rätt nära och som de träffar ofta). En typ av prioritering som jag aldrig kommer att förstå. Själv hade jag sett till att gå på kalas först och ta mormor (eller vad det nu är) efter.  

Vilken ledsam tråd. När jag läser här inser jag verkligen hur lyckligt lottade både jag själv och mitt barn har varit (barnet ÄR fortfarande) som alltid varit poppis.

Lider med er alla som råkat illa ut.