Det värsta du varit med om vad gäller barnkalas?

2

Ge dem 20 kr vR och en liten godispåse. Det är ju orimligt att handla dyra presenter till 5 barn

Jag visste inte att han slog er, jag läste bara att han inte mådde helt bra psykiskt. Beklagar! Givetvis ska ett kalas hållas för barnet.

Det var hemska år.
slagen, sparkarna och spottet var inte det värsta
utan orden, de otroligt sårande orden och sättet de kunde lura en på..
och alla saker som blev förstörda så jag fick skäll hemma, från sjätte klass och uppåt hade jag ingen cykel, efter två förstörda fick jag vara utan och skylla mig själv som lät den bli förstörd..

lärarna, ja du, de vände oftast bort blicken, låtsades inte se eller sa bara att "de menar inget illa de leker bara"
Jag minns i mellanstadiet jag grät och bönade o bad fröken om att få sitta inne i klassrummet på rasten och läsa. Men nej, alla ska ut sa hon och mer eller mindre lyfte ut mig och låste dörren. Väl ute på gården var jag hett villebråd för dem....

Hela mitt unga vuxna liv påverkades av detta. Det dröjde många år in i vuxenlivet innan jag kunde lita på folk. Jag fick gå i terapi för att bearbeta min självkänsla och lära mig att tycka om mig själv. Efter att i 10 års tid blivit intalad att man är ful och värdelös så tror man till slut på det. Det har tagit många år att komma till ett normalt liv.

Men ja för att svara på din fråga. Idag mår jag jättebra, jag är 35 år så det är många år sen nu men minnena sitter i. men jag är lycklig idag, sambo och barn på väg.

Jag har få men goda vänner som jag litar på idag. Men jag kan sakna det där med skolkamrater och vänner från när man var liten, för det har jag aldrig haft.

och när det pratas om kalas ja då blir jag mest ledsen för att jag inte har några positiva minnen av kalas alls. Jag vet inte hur jag kommer reagera när mina barn vill ha kalas, hur gör man liksom?

Måste bara förtydliga en sak. Det är föräldrarnas ansvar att se till vilka som bjuds. Inte barnens. Väljer man som förälder att gå med på att sitt eget barn bara vill bjuda vissa kompisar så ska man vara väldigt medveten att det är en del som kanske blir ledsna och då är man som vuxen ansvarig för detta. Inte alltid man vet men dissusionen borde finnas inför varje kalas om barnet vet om någon kommer bli ledsen för att den inte blir bjuden. Var även uppmärksam på vilka kalas dina barn gått på och bjud dessa när ni har kalas. På samma sätt som era barn inte blev bjudna så kanske inte ni väljer att bjuda vissa för att ert barn säger vilka han/hon vill bjuda.

men jisses. vad är det förvidriga ungar ute i skolorna egentligen? alltså jag måste ha haft världens tur men i vår klass var man liksom automatiskt aspoppis när man kom som ny till klassen. de nya var lite exotiska och alla slogs mer eller mindre om att bli deras bästisar illa kvickt. de här med att ge sig på den som är ny har jag aldrig stött på måste jag säga. sedan förekom mobbning ändå, min bror blev svårt mobbad (han var dock inte ny men hans klass var väldigt stökig med många störda ungar). skolan dolde allt. andra föräldrar kunde ringa och fråga min mamma om det var ok med min bror (efter att de försökt strypa honom med ett hopprep). skolan visste iiiingenting. Han har jättestora problem än idag med ångest och social fobi, står utanför arbetsmarknaden helt. Gud nåde den unge som skulle försöka mobba mina framtida barn. Alltså jag skulle ge föräldrar och lärare EN dag för att lösa problemet och misslyckas det så kommer ungen få reda på vad trakasserier är på en helt ny kissa-i-brallan-av-skräck-nivå. Jag är vanligtvis otroligt anti våld men när jag hör vad du råkat ut för hoppas jag nästan att ungarna blev misshandlade hemma eller ngt..

Vad hemskt att läsa om er föräldrar som vill hämnas på barn som inte bjudit era barn till kalas. Ni bidrar till mobbing här. Visa att ni är vuxna och bjud iallafall. Det är ni som statuerar exempel. Och har ni problem med barnet så ta en disskusion med föräldrarna. Svenskar är så mesiga på att ha disskusioner med andra föärldrar.

När jag gick i ettan bjöd jag alla i klassen, tre kom och av dem tre hade alla köpt samma present. Exakt samma barbie :) NU förstår jag att den säkert varit på Rea någonstans men då skrattade jag bara och låtsades att "nä men vilket sammanträffande" typ men innerst inne kände jag lite besvikelse över att jag faktiskt inte kommer få någon annan present. 7
Något år senare...Mina föräldrar var kalasfixare nr ett, dem hyrde badhus, byggde upp hinderbanor och hade teman som "fångarna på fortet" och massa annat med  hela klassen inviterad. JAg var svårt mobbad, till och med så jag blev slagen i skolan men inför mina kalas vara alltid alla mina bästa vänner, ingen ville ju riskera att inte bli bjuden på mina storslagna kalas så det bästa med mina kalas var att få slippa bli mobbad de 3-4 veckorna innan kalasen. Men även kalasen var såklart alltid sjukt lyckade tack vare mina enormt engagerade föräldrar. 

En annan tjej i klassen, en sådan där outsider som varken var mobbad el populär utan bara osynlig hade kalas en gång. Hon hade bjudit hela klassen... men jag var den enda som kom. Jag tyckte rikigt synd om henne när dansgolvet stod tomt och godiskålen orörd. 

Så snälla föräldrar, ni MÅSTE inte gå på alla kalas men Osa i god tid så barnet slipper stå där utan gäster. 

Har bara skummat igenom en del inlägg, och kan ha missat nåt, men känns som att tråden blivit nån slags beklagelsetråd över sina mobbade år. Tro mig, jag har varit där, kanske grövre en de flesta, så jag vet hur det känns. Men tråden gäller väl inte det. Jag kan säga att det värsta jag har varit med om, var när min dotter var bjuden på ett kalas på en lördag. Jag kunde inte gå med (dottern var bara 3) så moster erbjöd sig att följa med. Toppen tänkte jag. 8 timmar efter att kalaset börjat ringer hon mig. Kalaset är fortfarande inte slut. Det hade precis duktats fram SKALDJURSPLATÅ, clownen hade precis gått hem, ansiktsmålningen, ponnyridningen, pysselstunden var avklarade. Kvar för DAGEN var "bara" maten, tårtan, skattjakten och godisregnet. Sen fortsatte kalaset dagen efter, med en inhyrd minicirkus, korvgrillning, dans och musikshow. Hon frågade om det var okej att de åkte hem ändå... Jag var inte ens där men det var det värsta jag varit med om. Barnet fyllde liksom min dotter 3, ensambarn och det var uppenbart att detta var inte var ett tillfälle att fira barnet i sig. Jag har i flera år tyckt synd om barnet, då det är så uppenbart (tycker jag) att h*n söker kärlek och uppskattning, men det verkar föräldrarna ha missat. Nu är detta några år sen, men jag hörde att sist var det helikoptertur som gällde på kalaset, bland annat. Min dotter och det aktuella barnet är inte längre i samma umgänge så jag vet inte hur det är nu men... Barn är barn och tänkte ofta att det inte skulle bli så väldigt kul i äldre år, när barn själv kan uttrycka vad de tycker och tänker.

Åh, vad glad jag blir av att höra att du mår bra idag. Grattis till barnet. Jag har också blivit mobbad under flera år, både fysiskt och kränkande ord. Men jag har alltid haft vänner ändå, på fritiden och/eller skolan.

Äh, så svårt är det inte att göra ett kalas. Ladda upp med mkt onyttigt så ska du se att det löser sig.

Jag var också mobbad i skolan men jag blev ändå bjuden på kalas som tjejerna i klassen hade.
Kommer inte ihåg om man var på alla men vi hade att antingen så bjöd man bara tjejerna eller så bjöd man alla.
Man kunde inte bjuda nån kille bara.
I 6an blev jag felaktigt inskriven i särskola och jag försökte bjuda min gamla klass och två av dem kom.
Och en av dem bjöd tillbaka. Sen har jag inte haft nån kontakt med dem.
Även en av mina bästa vänner började frysa ut mej redan i 4de klass då vi fick en parallell klass och hon
blev bästis med en ny tjej. Min andra bästis böt klass och så gled vi isär så sen dess har jag inte
riktigt haft en riktig vän. Mest bara nån som man har lite kontakt med ibland.