Det värsta du varit med om vad gäller barnkalas?

Anledning hade de väl inte. Att min pappa (mina föräldrar är skilda) inte kom ihåg det blev jag inte ens särskilt förvånad över. Ett annat år hade han bokat in en middag med en nästan halvsyster jag har som han inte kunde flytta på och han ville inte ta med nästan halvsystern till mig för att fira något då, så jag hade väl inte så höga förhoppningar (men NÅGON förhoppning har man ju alltid). Men min mamma blev jag grymt besviken på. Hon såg ju hur ledsen jag blev när dagen var till ända. Ändå sa hon inte "grattis" förrän några dagar senare (3 tror jag det var). Vänner ringde ungefär då med, men som sagt, ingen samma dag. Fick ingen ursäkt och min relation med min familj har alltid varit rätt "speciell" antar jag. Har en väldigt knepig familj men jag har alltid varit den som vill hålla ihop den mot alla odds. Så är det än idag, men oftast ger det inte så mycket tillbaka.

Jag var 13 år och min bästa kompis skulle ha fest, jag var bjuden. Någon vecka innan kalaset skulle vara sa hon att det blev inställt, minns inte anledningen med tyckte den lät vettig då. Två veckor senare fick jag av en slump veta att hon inte alls hade ställt in kalaset, hon hade ljugit för mig och till sina föräldrar hade hon sagt att jag inte kunde komma.

Men Gud vad hemskt! Det måste nästan ha varit något fel på henne...

Taskigt. Något säger mig att ni inte var lika bra vänner efter det?

Tyvärr kan jag inte svara på detta då varken jag eller mina syskon haft kalas! Vi har ALDRIG fått presenter eller tårta öht, min minsta lillasyster blev omhändertagen som spädbarn och hon får allting hon pekar på av mina föräldrar, dom regnar saker över henne medans vi andra barn får titta på! Hon får alltid presenter och kläder och godis men skulle vi fråga så har dom inga pengar trots två hela inkomster! Så man blir ganska avundsjuk ibland på folk som kan få saker helt spontant när man själv inte får något på sin födelsedag!

Sedan sonens klass delades från 3:an har han knappt varit på något kalas, trots att han bjudit själv. Jag vet inte om det är kalas och han inte blir bjuden, som tur är bryr han sig inte.
För flera år sedan såg jag att en flicka (10-11 år) bjöd ett antal tjejer på McD. Två av de inbjudna försökte få de andra tjejerna att inte sitta vid hon som bjöd, som tur var hakade de tjejerna inte på. Men de två tjejerna satt för sig själva och tisslade och tasslade. De satt alldeles intill mig så jag sa faktiskt att det inte var schysst att bete sig så, men fick ingen reaktion. 

Ja, det var säkert inte ett misstag. De andra satte sig på sina platser under fniss och flams och började förse sig med dryck utan att ens notera att jag inte hade någonstans att sitta

Den här tråden får mig att tänka på ett kalas i lågstadiet som klassens populäraste tjej hade. Av en klass på 35 barn var vi två som inte blev bjudna. Vet inte om det var för att göra mig mer ledsen men det skröts i säkert flera veckor om hur roligt och speciellt detta kalas hade varit. De hade tydligen haft några speciella lekar och alla hade fått presenter och godis osv osv.. 

Förstår inte hur föräldrar kan tillåta att bara någon/några få inte blir bjudna.

Minns att på mellanstadiet hade vi några i klassen som var lite ensamma och när det delades ut kalasinbjudningar så kollade läraren jättenoga att alla var bjudna, han ringde till kalasföräldrarna och dubbelkollade det och ringde även till de lite ensamma barnens föräldrar och kollade att de visste att det var kalas på gång.

Minns att kalasbarnen ofta blev så sura över det, att de inte fick bjuda bara vissa utvalda, att de tillslut inte delade ut inbjudningarna i klassrummet utan postade dem direkt. Det var dyrare men då kunde man undkomma lärarens koll och låta inbjudningarna "komma bort på posten" till vissa av oss. 

Jag fyllde år i dagarna, jämnt dessutom. Den enda som grattade mig var min dotter. Det är inte första ggn min födelsedag glöms bort eller skits i. Samma för min dotter, inga kommer på hennes kalas. Min mamma brukar säga på jul att hon ska vara ensam, är sjuk eller inte orkar att vi kommer och firar med släkten. Sedan får jag veta att hon åkt till sin bror och firat med hans familj. När de frågat varför inte jag och dottern är där på jul ljuger hon och säger att vi har fullt upp hemma och inte kunde komma. Bad en vän att vara tomte här förra julen för jag och dottern var ensamma. Gissa vad! Tomten kom aldrig. Efter min senaste födelsedag nu orkar jag ärligt talat inte ens bry mig eller bli sårad längre. Först vill jag bara be de dra åt helvete allihop rent ut sagt!