Det värsta du varit med om vad gäller barnkalas?

Är en tjej. Blev som barn inte bjuden mer än på 2 st kalas som liten i lågstadiet. Var blyg och utstött som barn. Nu är det min 10 åriga som aldrig blir bjuden. Medan sonen lite yngre blir bjuden. Är roligt för honom. Men jobbigt för dottern. Tycker barn och föräldrar är så elaka. Vi bor i en liten ort och är inflyttade.

Varför bjuder man alla barnen i en klass? Känns som på tok för stort ansvar. Är väl mer rimligt med två komisar plus kusiner i rätt ålder. Inget barn kan väl känna alla barn?

Man blir ju bedrövad! Vill bara göra ett inlägg och säga att vi har tvärtom, bara positiva upplevelser kring detta. I klassen har vi bestämt att antingen bjuder man alla tjejer (eller killar), alternativt bjuder man bara närmaste. Det är inte ok att bjuda alla utom 1 eller 2 personer. Jag är tydlig med att det ska osa:s, om någon itne hör av sig så ringer jag och frågar, kommer ni? Jag tror att det är bra om man är tydlig och är lite på. Vi har alltid haft lyckade kalas.

Får ont i magen när jag tänker på dessa små kottar som står förväntansfulla och så kommer ingen. Jävla svinfasoner.

Självklart tycker jag det är hemskt om några inte blir bjudna, speciellt om de verkar vara de "ensamma" i skolan med, eller blyga eller så. Men om det är värsta mobbaren eller mobbargänget på 2-4 personer man absolut inte vill ha på sitt kalas kan jag ha full förståelse för det.

Det värsta jag har varit med om var mitt kalas när jag fyllde 8 år....
Jag hade bjudit min bästa kompis Johan och en handfull andra kompisar, alla kom förbi innan kalaset och undrade om jag skulle med ut.
Jag stannade hemma och fixade glatt för kalaset istället, gjorde tårta osv...
När klockan slog kalasdags kom ingen alls men efter en halvtimme knackade en kollega till Johans pappa på dörren för att berätta för oss att det hade hänt en olycka i lekparken och att Johan hade blivit hngd i sin cykelhjälm och avlidit direkt på platsen. 
De andra som skulle ha kommit var vittnen och på sjukhus för att få hjälp med chocken....
Jag hatade födelsedagar i många år efter det och ville inte fira den alls då det bara påminde mig om den dag jag förlorade min bästa vän och saknade efter honom.