Exet berättade att varje gång han kom hem med en inbjudan till kalas så ringde hans mamma direkt och tackade nej. Trots att han så väldigt gärna ville gå. Han grät flera gånger.
Mamman var Jehovas Vittne.
Sedan sonens klass delades från 3:an har han knappt varit på något kalas, trots att han bjudit själv. Jag vet inte om det är kalas och han inte blir bjuden, som tur är bryr han sig inte.
För flera år sedan såg jag att en flicka (10-11 år) bjöd ett antal tjejer på McD. Två av de inbjudna försökte få de andra tjejerna att inte sitta vid hon som bjöd, som tur var hakade de tjejerna inte på. Men de två tjejerna satt för sig själva och tisslade och tasslade. De satt alldeles intill mig så jag sa faktiskt att det inte var schysst att bete sig så, men fick ingen reaktion.
Det värsta jag har varit med om var mitt kalas när jag fyllde 8 år....
Jag hade bjudit min bästa kompis Johan och en handfull andra kompisar, alla kom förbi innan kalaset och undrade om jag skulle med ut.
Jag stannade hemma och fixade glatt för kalaset istället, gjorde tårta osv...
När klockan slog kalasdags kom ingen alls men efter en halvtimme knackade en kollega till Johans pappa på dörren för att berätta för oss att det hade hänt en olycka i lekparken och att Johan hade blivit hngd i sin cykelhjälm och avlidit direkt på platsen.
De andra som skulle ha kommit var vittnen och på sjukhus för att få hjälp med chocken....
Jag hatade födelsedagar i många år efter det och ville inte fira den alls då det bara påminde mig om den dag jag förlorade min bästa vän och saknade efter honom.
