Det värsta du varit med om vad gäller barnkalas?
Anonym (Sandra) skrev 2014-03-24 18:58:44 följande:
Men vad i fan? VEM kommer på en sån idé egentligen? När jag skulle fylla 8 eller 9 så fick vi ställa in mitt kalas för mina småsyskon hade fått kräksjukan. Mamma var sjuk också och hon var den som ringde runt till mina klasskamraters föräldrar dagen innan. Hon hade tydligen missat en tjej och på kalasdagen ringde det på dörren och där stod tjejen utklädd och redo för kalas. (Jag skulle ha maskerad.) Jag blev paff och sa att näää, vi har ju ställt in och hon gick hem. Hennes föräldrar blev riktigt sura och jag blev aldrig mer bjuden hem till henne och hon fick aldrig komma hem till mig igen. Mamma kände sig hemsk efteråt men det var ju ett ärligt misstag, hon hade feber och spydde och fick ringa runt till 25 hushåll. Sen har vi min födelsedagsfest för släkten när jag fyllde 16. Det började med att farmor parkerade sig på vår bänk i trädgården och inte gick in förrän en av mina farbröder och hans familj kom. Tydligen hade hon sagt till vår granne att min mamma sagt att hon inte var välkommen. Haha, osant och farmor var svärmodern från helvetet. Jag fattar inte hur mamma inte ströp henne i slutet. Men men... Sen på festen pratade fina farmor om hur söt min kusin var, det var säkert en 20 minuters utlägg om exakt hur söt och underbar hon var medan jag fick sitta jämte. (Jag var ju, usch, lik min mamma. När jag visade smyckena jag fått av mamma och pappa och som jag hade valt själv snörpte hon bara på munnen och sa att hon minsann aldrig tyckt om smycken. Nähä...Sen pratade hon om hur synd det var om min pappa som fick stressa så under kalaset, usch vad synd det var om honom. Ja, det är tufft att fylla på kaffe. Slutklämmen kom när mamma pratade med min faster och sa att hon inte hade tänkt ha stort kalas när hon fyllde 40 utan bara skulle ta det lugnt och fika inom familjen. Då jävlar smällde farmor till. Inte för att det angick henne men hon tog varje tillfälle i akt att ge sig på mamma. När mamma lugnt påpekade att det inte angick henne och att farmor själv inte ville ha kalas när hon fyllde 75 ville farmor istället prata om mammas vikt. Hade inte mamma funderat på att cykla lite. Det var då mamma reste på sig, vi barn följde efter och så satte vi oss i bilen och åkte hemifrån. Det var början på slutet på mina föräldrars äktenskap, lyckligtvis. Va, men tyckte inte din pappa att din mamma gjorde rätt??! Hur kan man stå på mamsens sida när hon beter sig sådär? Det fanns ju flera vittnen menar jag så det går ju inte att förneka beteendet?