• Anonym (TS)

    Det värsta du varit med om vad gäller barnkalas?

    Sett en del trådar där barn drabbats på olika sätt av barnkalas, inte blivit bjuden eller att ingen kommit. 

    Jag vill nu höra era värsta historier om barnkalas! Det värsta som inträffat på själva kalaset, blev du aldrig bjuden som barn eller har ditt barn drabbats? 

    Som TS börjar jag! Som 10-åring var jag rätt utsatt av tjejerna i klassen, jag tyckte inte om fotboll och alla tjejer spelade i samma lag. När en av mina få tjejkompisar i klassen fyllde år så bjöd hon in alla fotbollstjejer utom mig till ett pyjamasparty med övernattning. Jag var inte bjuden och kalaset hölls i ett hus på vår gata... Var hemskt att från sitt eget sovrumsfönster se alla elaka tjejer och min såkallade "Kompis" ligga på luftmadrasser och skratta och äta godis. Detta var på 90-talet och jag bytte skola kort därefter.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2014-03-24 17:31
    Följdfråga: Ni föräldrar som "inte låter"/struntar i att låta era barn gå på alla kalas de är bjudna till. Hur resonerar ni? Är ni alltid duktiga på att OSA i god tid? Låter ni barnet själva bestämma vilket kalas hen vill gå på?

  • Svar på tråden Det värsta du varit med om vad gäller barnkalas?
  • Rödaskor

    Detta med barnkalas, jag hoppas nästan min unge inte vill ha det när han blir stor utan nöjer sig med släkten. 

    Jag var väl med om det vanliga att inte bli bjuden. Jag brukade bjuda hela klassen och många av barnen kom på kalaset utom några flickor som jag tror aldrig kom. Sen när det var dags för en av flickorna kalas så gick de runt på skolgården och delade ut inbjudningar och de gav en till min bästa kompis och sedan gick vidare. Det var bara jag och min bästa kompis som umgicks med varandra och lekte efter skolan, så det var inte att de stod varandra närmare eller brukade umgås.

    Men jag undrar hur föräldrarna tänkte, att bjuda nästan hela klassen med utesluta några av barnen och sedan låta ungen dela ut kalasinbjudningar mitt framför näsan på alla andra barn.  

  • nevermind

    Exet berättade att varje gång han kom hem med en inbjudan till kalas så ringde hans mamma direkt och tackade nej. Trots att han så väldigt gärna ville gå. Han grät flera gånger.

    Mamman var Jehovas Vittne.

  • Anonym (F)

    Min sons 6-årskalas. Vi hade bjudit hela klassen, inklusive en ny tjej som vi inte kände egentligen. Hon lämnades av en klasskompis förälder, det blev tyvärr så att ingen förälder stannade på kalaset vilket hade varit bra. Nåja, fullt ös tänkte jag och fixade med fika, fiskdamm, lek ute osv tills nånting "slog slint" hos den nya tjejen.

    Hon blev som tokig, sprang runt och försökte slå de andra barnen, skrek "jävla horunge" och ännu värre saker till barnen som blev rätt skrämda. Jag försökte prata, lugna, hålla i henne för att skydda de andra. Ingenting hjälpte. Detta pågick säkert en timme, totalt kaos. Till slut kom en annan förälder som dessutom är lärare och kunde hjälpa till. Fick i efterhand veta att detta "kunde hända ibland", jag hade uppskattat om någon av hennes föräldrar stannat eftersom de visste det.

  • Anonym (vafalls)

    När jag gick i mellanstadiet bjöd jag in hela klassen på födelsedagskalas och det slutade med att alla snodde varsin sak från mitt rum... Jag vet att de gjorde det enbart för att vara elaka, eftersom de bl.a. tog med sig kort på mina döda släktingar. Ungarna blånekade när de konfronterades av de vuxna, trots att de erkänt det för mig face to face.

    Det blev inga mer kalas efter det. Jag vägrade gå på deras kalas och jag vägrade ha ett eget kalas.

  • Anonym (Ensam)

    Inte barnkalas, men det måste varit när jag fyllde 17 och verkligen INGEN kom ihåg att jag fyllde år. Fick inte ens ett "grattis" av min mamma, min syster eller någon. Blev så sjukt deprimerad av den dagen, en vecka efteråt sa min syster "Oj, just det, du har ju fyllt år, grattis förresten." i telefon, men jag kände mig helt j*vla värdelös.

  • minst

    Till "ensam" .  jag hoppas verkligen att du är äldre nu och att du har skaffat dig ett eget liv med någon/några runt om dig som uppskattar dig och kommer ihåg att uppvakta dig när du fyller år. Om inte så hoppas jag i alla fall att du har möjligheten att skämma bort dig själv med en ledig dag, en bra bok, en bakelse, eller varför inte en bra film så att du i alla fall får njuta av din egen dag varje år. Det är du värd!

  • Anonym (hmm)
    Anonym (Ensam) skrev 2014-03-24 23:04:36 följande:
    Inte barnkalas, men det måste varit när jag fyllde 17 och verkligen INGEN kom ihåg att jag fyllde år. Fick inte ens ett "grattis" av min mamma, min syster eller någon. Blev så sjukt deprimerad av den dagen, en vecka efteråt sa min syster "Oj, just det, du har ju fyllt år, grattis förresten." i telefon, men jag kände mig helt j*vla värdelös.
    Stackarn. Födelsedagar och andra större grejer ska ju ringas in i almanackan.
  • Anonym (Ensam)

    P.S. det extra tragiska var väl att jag känt på mig lite innan att "ingen har inte ens nämt att jag har födelsedag snart", så jag blev lite orolig, men som alla gör hoppades jag väl på ett litet firande iaf. och hade tom. gjort en tårta som jag efter 3-4 dagar fick kasta för ingen ville ju äta upp den. :(

  • Anonym (hmm)
    Anonym (Ensam) skrev 2014-03-24 23:19:43 följande:
    P.S. det extra tragiska var väl att jag känt på mig lite innan att "ingen har inte ens nämt att jag har födelsedag snart", så jag blev lite orolig, men som alla gör hoppades jag väl på ett litet firande iaf. och hade tom. gjort en tårta som jag efter 3-4 dagar fick kasta för ingen ville ju äta upp den. :(
    Fy fan. Vad hade de för anledningar till att glömma din dag? Fick du ens en ursäkt? Hur ser din relation med din familj ut idag?
  • Anonym (Ensam)
    minst skrev 2014-03-24 23:15:27 följande:
    Till "ensam" .  jag hoppas verkligen att du är äldre nu och att du har skaffat dig ett eget liv med någon/några runt om dig som uppskattar dig och kommer ihåg att uppvakta dig när du fyller år. Om inte så hoppas jag i alla fall att du har möjligheten att skämma bort dig själv med en ledig dag, en bra bok, en bakelse, eller varför inte en bra film så att du i alla fall får njuta av din egen dag varje år. Det är du värd!
    Tack. Jag brukar göra något speciellt vid jul åt mig själv. Typ köpa något jag vill ha själv då istället för att tro att någon annan ska köpa det åt mig. I min senare tonår och till jag var 22 var min födelsedag också en påminnelse om min brors död av någon anledning och jag blev lätt deppig pga. det med. Det var först när jag blev äldre än vad han någonsin kom att bli som det värsta av de tankarna iaf. släppte och jag kunde ta det som en "vanlig dag" istället.
Svar på tråden Det värsta du varit med om vad gäller barnkalas?