Ärliga nätdejtingstråden!

Bra där, tycker det är bra mycket trevligare att säga tack men nej tack.. =) Inte är det något som tar särskilt lång tid att skriva heller..
Tycker defiinitivt inte att du ska förlora hoppet även fast det är lätt hänt..  

Ja, jag håller med. Dock får väl tillstås att det ju inte är så svårt för oss män att uppfylla det, eftersom det är så sällan över huvud taget som kvinnor tar första steget och hör av sig till någon på en träffsida.

När det gäller dating har ju jämställdheten inte kommit särskilt långt: det är fortfarande män som skall ta initiativet och kvinnor som skall svara på initiativet. Något förenklat och generaliserat, visst, och alla följer inte mönstret, men för det mesta är det så.

Tycker inte att du helelr ska tappa tron, men en sak gör det helt rätt i och det är att inte träffa någon psykiskt sjuk (nu beror det visserligen på diagnos mm) Men det gäller verkligen att passa sig.. Sen är det svårt med folk som aldrig mår bra, man vill ju liksom leva och hitta på saker när man dejtar/är nykär..

Äh det tycker jag är så fjantigt.. Ser jag något jag gillar, läser något roligt eller liknande så skriver jag det till den personen.. Orka vänta på att folk ska skriva till en själv.. 

Det tråkiga med många dejtingsidor är att folk inte pratar med andra människor utan dom håller sig till sin mall och faller man utanför den så går det inte ens att snacka lite skit med en.. Tex: Jag skriver till pelle, pelle vill bara ha långa, smala blondiner då faller jag bort. Men om jag kommenterar hans intresse som är samma som mitt så kan man ju faktiskt skitsnacka lite om det utan att för den delen ens vilja ses.. Men nej ist skiter dom i att svara..

Nej det är sant, Jag kan dock inte påstå att just det senare var ett jätteproblem- visserligen har jag spenderat massvis med tid på personen när hon mått dåligt och försökt muntra upp. Men det jag syftar mest på är att man önskar och tror att man är älskad- Men egentligen är man omedvetet och ofrivilligt en vän som dom egentligen inte har något intresse av annat än att utnyttja och suga ut all positiv energi, när den börjar ta slut (pga iprincip avsaknad av gensvar) så kastas man iväg förstörd och med iprincip ingen självkänsla kvar.

I mitt fall tog det 3 år innan jag förstod, Jag var fruktansvärt envis när det började knaka och gjorde allt jag kunde för att hålla ihop det- Hade jag vetat att det inte fanns några riktiga känslor från ena hållet så hade jag tagit det långt tidigare, Men samtidigt när jag frågade fick man alltid dom svar man ville höra; om än ibland väldigt svävande och otydligt- Men man tolkar det så klart som man vill tolka det och det tänder eld på hoppet och yttligare lite energi kommer fram som kan sugas ut igen.

Finns så många såna historier och det är hemskt.. =( Man kan verkligen förstöra en annan människa genom att göra sånt.  

Hoppas du är back on track igen och har kunnat bygga upp din självkänsla igen och att du kan känna tillit till andra människor trots det som hänt..

Absolut det är ständigt under uppbyggnad, Men jag ljuger om jag säger det inte rasar ner ibland när man tänker på vissa minnen och det är det som är det värsta att vissa händelser eller tom ord kan var starkt associerade med vissa minnen som är tunga att hantera. 
Men jag är fruktansvärt envis (även om jag gnäller när jag blir frustrerad) och tilliten till andra människor generellt är inte direkt skadad men hur den skulle vara i en relation vet jag faktiskt inte, jag har inte varit i någon mer efter; Och medans det egentligen är vad man vill så vore det extremt nedslående om man fick sina farhågor bekräftade igen- så det är lite av ett spel, Men självklart kommer man inte springa med skygglappar och huvudet rakt in i väggen en gång till, Utan man har nog lärt sig att inte ignorera sin magkänsla om saker känns olustiga.  

Tackar visst är det svar på frågan.
Jag tycker väl jag uppfyllt de kraven i tidigare försök. Utom det med MC då det är något jag gjort i över halva mitt liv och är en del av mig. KAn man inte ta det , passar man inte med mig. Sen gillar jag ju lite tuffare tjejer , så den typen gillar oftast det. Även om de sällan gillar sporthojar....

O.....k? Undrade mer om det är svinigt att fråga efter deras kompis.

Ja och det är klart att det är dumt att mörka ett av sina största intressen, men tror också att man ska vara medveten om att en del tjejer (som jag) kan komma att sortera bort en p.g.a. det. Precis som jag blir bortsorterad av en del killar när jag berättar om mitt karriärval, osv.

Sedan är det ju svårt att veta om du faller inom ramarna för vad jag (ersätt med valfri kvinna) attraheras av. Går jag på stan en dag så är det ju långt ifrån alla som jag finner attraktiva och jag skulle kunna tro att detsamma gäller för män? Skulle tro att det är den största anledningen till att man sorteras bort, tätt följt av okunskap om hur man ska "marknadsföra" sig