Ärliga nätdejtingstråden!

Inte till mig! För jag instruerar tom mina nybörjarvänner (på internetdejting) att VI (män) ska inte sjunka till kvinnornas nivå och inte svara på trevliga mejl!!!
Att tacka och sedan snyggt säga att jag tror inte vi är nåttför varann är vanlig hyfs anser jag.
Jag är tom trevlig mot gaykillar som skriver. Dock gör jag klart direkt vart jag står!  

    

Tycker du framstår som ett väldigt föredöme, Och jag kan bara instämma jag börjar tappa tron också,
Men det kan ju också vara så att det finns en anledning att många av dom är singlar- Och en sak har jag lärt mig träffa aldrig en tjej som är psykiskt sjuk du kommer sluta helt förvriden i huvudet själv- Och hon kommer försvinna som en avlöning utan minsta samvete.

Ja, jag håller med. Dock får väl tillstås att det ju inte är så svårt för oss män att uppfylla det, eftersom det är så sällan över huvud taget som kvinnor tar första steget och hör av sig till någon på en träffsida.

När det gäller dating har ju jämställdheten inte kommit särskilt långt: det är fortfarande män som skall ta initiativet och kvinnor som skall svara på initiativet. Något förenklat och generaliserat, visst, och alla följer inte mönstret, men för det mesta är det så.

Nej det är sant, Jag kan dock inte påstå att just det senare var ett jätteproblem- visserligen har jag spenderat massvis med tid på personen när hon mått dåligt och försökt muntra upp. Men det jag syftar mest på är att man önskar och tror att man är älskad- Men egentligen är man omedvetet och ofrivilligt en vän som dom egentligen inte har något intresse av annat än att utnyttja och suga ut all positiv energi, när den börjar ta slut (pga iprincip avsaknad av gensvar) så kastas man iväg förstörd och med iprincip ingen självkänsla kvar.

I mitt fall tog det 3 år innan jag förstod, Jag var fruktansvärt envis när det började knaka och gjorde allt jag kunde för att hålla ihop det- Hade jag vetat att det inte fanns några riktiga känslor från ena hållet så hade jag tagit det långt tidigare, Men samtidigt när jag frågade fick man alltid dom svar man ville höra; om än ibland väldigt svävande och otydligt- Men man tolkar det så klart som man vill tolka det och det tänder eld på hoppet och yttligare lite energi kommer fram som kan sugas ut igen.

Absolut det är ständigt under uppbyggnad, Men jag ljuger om jag säger det inte rasar ner ibland när man tänker på vissa minnen och det är det som är det värsta att vissa händelser eller tom ord kan var starkt associerade med vissa minnen som är tunga att hantera. 
Men jag är fruktansvärt envis (även om jag gnäller när jag blir frustrerad) och tilliten till andra människor generellt är inte direkt skadad men hur den skulle vara i en relation vet jag faktiskt inte, jag har inte varit i någon mer efter; Och medans det egentligen är vad man vill så vore det extremt nedslående om man fick sina farhågor bekräftade igen- så det är lite av ett spel, Men självklart kommer man inte springa med skygglappar och huvudet rakt in i väggen en gång till, Utan man har nog lärt sig att inte ignorera sin magkänsla om saker känns olustiga.  

Ja det är lika märkligt det. Men även fast man vill så får man försöka inse att det kanske inte går att förstå hur alla fungerar, för alla tänker inte logiskt.

Stämmer men spekulera kan trots det vara befriande och ibland insiktsgivande =)