Respekterar sjukhus om man vill bli sövd vid KS?

Men mammans mående går ju hand i hand med barnets, sen är det så att det är farligare för mamman att sövas än för barnet. Ingen väljer nog ett sovande snitt ( inte jag iallfall ) för att det är den enklaste vägen ut

Vad som går först avgörs av kvinnan i det enskilda fallet för det är hon som har de juridiska rättigheterna. Prioriteringarna skiljer sig säkert mellan kvinnor, det finns ingen universallösning ”så här gör man i fall som detta”.

Nej, jag tror inte heller att någon väljer det för att det är enkelt, och jag har inte heller tänkt ge mig in i den diskussionen.  Vem det är farligast för vet jag inget om, kanske stämmer som du säger!

Gud va skit du snackar! Jag VILL föda vaginalt men FÅR inte för bebis ligger i säte... därför har jag fått besked om snitt.. det fick jag i v 31 typ. så nej 9 månader att förbereda sig har jag INTE haft.

Jag VILL prata med "någon" och ha samtal på aurora men det finns inga TIDER innan jag kanske blir snittad. Jag har försökt att få en akut tid men det finns inte!  Jag vägrar inte besök på OP men det finns inte TID för det heller för dom har inte TID på akademiska då e har fullt upp!

Och jag vet att det finns risker med sövt snitt MEN jag vet även att de kan gå hur bra som helst!

Är det flera saker du TROR dig veta och fått om bakfoten så fråga gärna men kom inte och släng skit på mig som du inte vet nåt om!

Har det aldrig varit aktuellt med vändningsförsök? Hur långt gången är du? Chansen att barnet vänder på sig finns ju ganska nära inpå bf, särskilt om du fött barn innan. Låter tidigt att få besked om snitt redan i v.31.

nej de kan inte göra vändningsförsök utan fostervatten så nej de har de inte sagt nåt om.. dels därför att jag inte har nåt vatten men även för att bebis ligger i säte..

Hur har det gått?

Men man väntar inte alls 30 min innan man börjar sy ihop? Man syr ihop så fort man ser att det inte blöder. Och risken med sovsnitt är att du aspirerar ner din magsyra ner i lungorna. Dessutom hamnar alla som blivit sövda på uppvaket, och missar därmed första timmarna med sitt nyfödda barn.

Mina barn har funnits på uppvaket m pappan när jag vaknat

TS: Jag sövdes vid akut snitt med min första son för 18 år sedan. Upplevde inte att jag missade ngt eller att jag hellre hade varit vaken då. Jag låg väldigt länge och väntade på sonen på uppvaket upplevde jag. Jag såg fram emot att få "revansch" när jag fick min andra son för 3 år sedan men tyvärr så visade det sig att jag är bäckentrång så det blev planerat.

Jag var absolut livrädd. Är inte rädd för sprutor men jag däremot livrädd för att kräkas. Jag vet att det låter knäppt men jag lovar att jag har nära döden upplevelser de få ggr jag har spytt. Var också orolig för att inte ryggmärgsbedövningen skulle ta, att jag skulle känna osv. Jag var ett nervöst kolli. Men narkosläkaren som jag träffade innan var väldigt förtroendeingivande. Hon förklarade och berättade och antecknade ner allt som jag var orolig för och dessa saker hade dom järnkoll på under snittet.

Det var tur att jag var vaken för jag hade väldigt mkt ärrbildning i buken så en extra läkare fick tillkallas för att få ut barnet. Dom kunde ta det försiktigt utan att behöva "stressa"  lika mkt som om jag hade varit sövd sa läkaren efteråt. Hon sa att det är viktigt att få ut barnet snabbt när mamman är sövd. Varför vet jag inte.

Nu i efterhand är jag glad över att jag var vaken (jag bad om att bli sövd först). Det var inte trevligt. Jag var rädd. Blev illamående och fick blodtrycksfall men jag fick snabbt hjälp. Men jag var där. Hade koll på vad som hände. Och jag fick se en ilsken son på en gång och hade honom hos mig när jag blev ihopsydd. Nu är jag gravid igen - ser väl inte fram emot ett snitt men jag vet att jag klarar det.

Hej, har inte orkat skrivit här nåt mer. Tyvärr var min dotter i magen lite mer sjukän de trodde och hade komplikationer pga olika saker. Jag var vaken och blev snittad det var riktigt jobbigt men fick inte bli sövd. Jag led mig igenom detta och det var hemskt,,,, när de sedan tagit ut min dotter fick jag lugnande pga att jag var så rädd.
Sedan hamnade vi på neonatal då hon förlöstes i v 32+5 hon var 43 cm lång och vägde 1890 gram.

Tyvärr orkade inte hennes kropp med alla komplikationer utan hon avled på sjukhus i min pojkväns famn efter 15 dagar.

Nu har vi en mkt jobbig tid att gå igenom.

Helt ärligt hade de kvittat för mig om ja fått blivit sövd eller ej för hon skrek knappt nåt och jag fick se henne typ 1 sekund sen försvann de med henne,, så ja kan inte säga att ja e glad över att fått vara vaken för jag fick ändå inte uppleva det som många säger sig uppleva. Höra barnet skrika mycket och se de länge och typ få ha det nära sig medan de syr igen en.

Men så är fallet iaf om ni undrar vad som hänt... min dotter blev en ängel och kvar sitter jag med ett snitt som minne plus stor sorg av både förlusten av dottern men även bearbeta kejsarsnittet hos en psykolog! Precis som jag antog från början att jag behövde psykolog hjälp för att bearbeta detta snitt och rädslan för det.

För mig var det inte bara och bara och nåt som jag e glad över att fått uppleva. Detta snitt har satt stora spår i mig och jag mår inte bra pga det... men även pga att min dotter dog också.

Så var fallet och det blev som sagt precis som jag visste från början! Precis det jag befarat angående snittet!

Nämen usch vad hemskt. Beklagar verkligen din dotter. Sånt ska man inte behöva uppleva!

Hemskt ledsen för din skull, beklagar er förlust. Ta hand om er.

Hur kommer det sig att du inte fick bli sövd, då? Var det pga de anledningar jag skrivit om tidigare?

Beklagar sorgen