Respekterar sjukhus om man vill bli sövd vid KS?

Spinalen måste ju in med en nål och slang som de sprutar in ryggmärgsbedövningen i och även om man har emblat innan (vilket jag är van vid för att jag alltid gör det tom vid enkla blodprov) så känns de ju när de sticker in de i ryggen det är ju sticket som är det hemskaste. Har redan gjort fostervattensprov denna gång och igår låg jag och hade nålen i magen igen en längre stund för de ville ta urinprov på bebis.. kände både stick, sug och att de drog överallt i magen och låg där och va rädd och kallsvettandes och ville att de skulle sluta det var hemskt! Det lär ju kännas mer vid ett snitt och ryggmärgsbedövning än det gjorde igår och jag höll på och svimma igår!

Jag menar inte att de väntar en halvtimme med att sy ihop UTAN att JAG får ligga och vänta på den där kalla stålsängen med armar ut som en fågelskrämma och skynket för i ca en halvtimme UNDER tiden de syr ihop såret på mig.. det är DÅ jag vet att jag kommer få panik och eftersom jag inte kommer kunna röra benen eller bara ställa mig och upp och gå därifrån så blir ju paniken ännu värre. De ska ju sy 7 lager hud klart som fan de tar tid. Det är det jag inte vill uppleva ju! Klart man måste kunna få bli sövd som gravid det händer ju bla vid akut och urakut snitt och de mammor överlever ju det.. som jag skrev jag kanske inte får höra barnets första skrik eller träffa barnet på flera timmar.. men det kan jag ta..

Varför ska jag som har två bra förlossningar som jag gärna vill minnas med glädje för att de var så enkelt och inte alls gjorde särskilt ont och nu ska jag ligga i en mardröm och skäras upp och sys igen och inte kunna röra mig. Det kommer ju bli svårt att minnas de andra två bra om denna ska sätta bilder på min näthinna för gott.. jag vet ju vad dom gör när jag ligger där.. står med skalpeller och skär och syr och tänger och drar och har sig och blodet bara rinner det är ju det som kommer skapa ytterligare panik och rädsla hos mig. Därför ville jag hellre sova så jag slipper vara med om detta i vaket tillstånd. Det är väl ändå mig de ska respektera när vi gör förberedelser inför förlossningen.. vill ja inte vara vaken och va med om detta ska jag då behöva bli tvingad? Det låter helt absurt i mina öron att de ska tvinga en till något man inte vill.. fungerar det verkligen så på sjukhusen att de som är med och planerar mitt snitt ska tvinga mig till saker jag inte vill? Kan inte man bli bemött med respekt och förståelse istället?

Helt ärligt kan jag hellre som sagt ta de att inte träffa mitt barn på ett par timmar och få två kanyler då en i varje hand och dra dessa två djupa andetag i masken som du beskriver. Bara jag slipper ligga vaken och plågas med den eviga väntan att de ska sy igen min mage och sen ska jag upp till uppvaket. Det tar ju TID att sy igen mig och jag kommer inte få ligga och mysa med bebis då h*n kommer behöva kuvös troligtvis och vara på massa undersökningar mm. Men att ligga där vaken vid medvetande och VETA vad de gör med min mage, och att inte kunna röra benen osv och typ ställa mig upp och gå därifrån kommer ju göra att paniken blir större. Samt att vänta och vänta för att de ska sy och tråckla och greja.. dra och slita i magen som kommer kännas.. nypas med tänger och sy med nål och tråd och sånt där (även om jag inte känner det) jag VET ju att det är så dem gör. Ligga på en kall plåt brits med detta skynke och grönklädda människor som pratar i massa gåtor och termer osv.... Nej det är ju det jag vill slippa samt slippa känna eller ens vara medvetande vid att de ska sticka in en nål och en slang i min rygg där de ska spruta in ryggbedövningen, hur man än emblar med plåster och bedövar känns de ju mellan ryggkotorna när de väl e inne! Jag vill ju inte vara med om det.. tar de inte hänsyn då eller? Det är väl så det sägs att de ska göra om man prata med läkarna jag ska ju själv vara med och förbereda snittet.. då e de väl mina önskemål de ska lyssna på? Hur jag vill ha det?

ja men ryggbedövningen lägg ju med en nål och en slang emellan 3-4 ryggkotan eller 4-5, det läste jag igår på nån sida (minns inte vilken) Har sett bilder och film om snitt och man ligger på ett metallbord med händerna rakt ut åt sidorna och det där skynket ovanför brösten typ.

Iaf så ska dem in med en nål och slang i ryggen mellan kotorna och det lär garanterat kännas.
Nej jag har inte blivit snittad förr och har aldrig önskat det trots tidigare förlossningsskräck. Har sagt nej till alla form av bedövning utom lustgas för de e det enda jag vill ha inget annat skit tycker jag ska in i mig, då får man hellre ta lite smärta av en värk! Värkar STICKS iaf inte och gör ett hål på kroppen där de hänger ut en slang och irriterar hud och blodkärl mm.

Nej varför ska jag ta tag i nåt som inte går är man rädd e man och det ska väl accepteras alla människor är olika. Jag kommer oavsett fall ja försöker bearbeta det ligga och veta vad de gör med magen och ligga och vänta tills det sytt ihop mig osv. Evig lång väntan på typ 30 min. Paniken kommer ju stiga och bli jobbig.. då kan man väl hellre få slippa det.

Det är just detta oxå som är så sjukt i dagens samhälle att väldigt många läkare, bm osv är inte förstående när nån är rädd och gör precis som du och säger att man ska ta tag i det och inte ha skräckscenario och inte säga nåt förrän man vet och har gjort det osv. Varför är det så grymt FÅ som verkligen känner empati och känner med en som människa och vill göra det bästa för en själv så man ska få en så bra förlossning som möjligt..? Jag struntar faktiskt i medicinska orskaker som står i alla sjukhus böcker.. detta handlar om min rädsla, min oro och att jag inte vill uppleva detta i ett vaket tillstånd! Varför inte ta hänsyn till mig i första hand? Bebisen kommer ut och det finns personal.. tror inte bebisen hinner reagera så mycket på narkos och allt för när den sen e ute så har ändå läkarna bebisen i sina händer och använder massa hjälpmedel för att få igång bebisen som den ska. Bebisen kommer ju bli återställd fortare än jag. Du skriver oxå att man inte ens kan få lugnande... men allt annat som ni på narkosen gör då... ryggbedövningen och kanyler och nålar överallt.. skadar inte det bebisen lika mycket som om mamman får lugnande medicin och kan överleva rädslan på så sätt? Borde ju skada bebis med med ryggbedövning och massa nålar osv överallt än om mamman får en dos lugnande eller narkos!

Märkligt att inte känna ett nålstick med slang osv som går in mellan kotor i ryggen och typ bara skinn och ben.. är lite skillnad om man skulle få en nål i FETTET eller en spruta där man har massa fett och sånt ivägen, det känns ju bra mindre i fettet än när de bara e skinn och ben.

Du måste ha en väldig okänslig kropp om du lyckas att inte känna den.. då e du nog lyckligt lottad. Alla jag känner som fått den säger att den känns och vissa har även upplevt den som de hemskaste av allt!

Även om personalen som syr är snälla och skämtar e väl det lite fel läge om man ligger där ledsen med panik? De gör sitt jobb.. får en fet lön varje månad och behöver inte utsättas för det själva. Går hem när dagen e slut och tänker inte mer på det... dom har gjort sitt jobb inget mer än så. Det är ju inte dom det gör ont i och de e inte dom som har panik! Jag skulle hellre vilja ha folk som känner med mig än folk som inte gör det utan försöker skämta bort det hela!

Det stod om både planerade, akuta och urakuta kejsarsnitt på den sidan.. det var en sjukhus sida... minns dock inte vilken.

Jo de skulle ja ju vilja att en narkossköterska skulle visa mig men ja tror inte det finns tid för de... detta e i uppsala akademiska jag ska göra så de lär inte finnas nån som kan göra så för mig.

Men i vilket fall som helst ska den in en nål mellan ryggkotor där de e skinn och ben och inget fett som tar bort smärtan sen ska nålen sitta i ryggen medan de sprutar in de där medlet som tar hur många min? man lär ju känna trycket när de sprutas in som med allt annat man får som sputas in i kroppen... Tar man en vanlig vaccin spruta känns de ju jättemycket när de sprutar in vaccinet och sen ska det göras långsamt osv osv...
Klart att de kommer kännas oavsett om man bedövat. sen ska man läggas på britsen med massa såna där skynken osv och bara ligga där och inte kunna röra sig.. man kan inte direkt resa på sig och gå för benen viker sig ju... och armarna kommer ju ligga rakt ut och sen tar de tid.. 5 min.. sen e barnet ute.. oki.. sen så ska de fixas och donas med barnet sen så ska de sy igen minst 30 min upp till 60 min beroende på hur mycket de syr så då ska man ligga där i typ en timme och bara ha panik, gråta och svimma om och om igen... är inte det nåt man ska kunna få slippa om man nu inte vill det?  Varför ska jag ligga och må dåligt när det går att lösa det på annat sätt?

Har hört många föräldrar som typ säger så om värkarna.. att de vill ha massa bedövning för att de anser "varför ska jag ligga där och ha ont i önödan"? då kan ju jag vända på frågan och ställa den att varför ska jag ligga och plågas med panik och allt iställe för att göra det lättvindigt för mig och låta mig sova sen väcka mig när det e klart? Då har jag sluppit paniken och att vara medvetande.... då kan ja fokusera på barnet sen efteråt iställe för att behöva gå hos en psykolog osv för att bearbeta en traumatiskt upplevelse... bättre att jag är en bra mamma som orkar ta hand om barnet efter förlossningen och inte plågas av den.

Hej där.. var nyss in i en annan tråd och skrev en fråga till dig :) det var om vilket sjukhus du gjort det på..
Jag ska göra det på uppsala akademiska... och jag vill verkligen sova iställe för att vara vaken.

Nej denna tredje gång har jag inget annat val för bebis ligger i säte och de kommer ta ut min bebis tidigare för att de finns lite komplikationer.. men inte för tidigt.. är i vecka 31 nu så runt 34 eller 36 skulle ja tippa på. Hade velat föda vanligt men med sätes bebisar blir de svårt dels för att ja inte har nåt vatten kvar och då kan de heller inte göra vändningsförsök och sen e de väl risk vid sätesfödsel att barnet få syresbrist osv... så jag kommer bli tvungen att snittas... och jag vill verkligen inte det.. och ska de göras vill ja sova för att sedan kunna vara en mamma efter förlossningen och inte ett nerv vrak som ska gå hos psykolog varje dag för att bearbeta detta traumatiska man måste göra!  Ingen bra start för bebisen och 2 syskon att ha en mamma som e nerv vrak och går på psykologbesök varje dag.

Därför att jag bor ca 15 mil ifrån uppsala och kan inte åka tid i tid och otid DÄRFÖR kommer jag inte kunna få en chans att se detta med op som du säger.. jag kommer få beslutet fredagen den 3 februari sen kommer de troligtvis som de lät sist ge mig endast över helgen och mån ti nästa veckan sen kommer de snitta mig... jag har två barn sen innan som jag ska ha barnvakt åt och ingen släkt eller sånt finns kvar.. så det blir att försöka på annat sätt kanske tom sätta dom i jourhem under min vårdtid och ett jour hem får man inte på 2 dagar.. det ska ju utredas och fixas med de i flera veckor.. e ju inte så att de finns jourhem om hörnet!

Och på dessa 2 vardagar jag får på mig att fixa allt detta ska jag då besöka op salen och planera med doktorerna och fixa med allt på hemma plan det är inte rimligt tidsmässigt att det kommer gå. Därför så kommer ja inte kunna få den hjälpen att bli visad detta.

Det står som sagt på många sidor på nätet att när de snittar är barnet ute på några minuter sen tar det 20-60 min att sy ihop magen beroende på komplikationer om man ska ge blod och massa massa annat... iaf de ca 4 olika sidorna jag satt och läste på igår....

Att gå på samtal och sånt som ni flera beskriver om det är nämligen så att jag har pratat med min bm redan om de för över en vecka sen att få prata med typ aurora och sån där mvc psykolog osv.. MEN det tar tid att jag får den tiden.... jag kanske inte ens HINNER få en kallelse till det innan de ska snitta ut mitt barn! Det är tyvärr inte så i min stad att allt går över en natt.. hade varit ett under då.. det tar flera veckor! JAG har bett om att få hjälp men det jag får till svar e att de kan skicka remiss men inte lova nåt.

Jag har så svårt bara att förstå varför de ska vara så svårt att respektera mina önskningar om sövning osv... när man pratat om sånt vid tidigare förlossningar för att man varit orolig och sen läser sidor på nätet så står det ju annat.. där står de ju precis att det typ är jag som bestämmer hur, jag får vara delaktig och de tar mina vädjor på allvar osv... 

Som  Little Ms Chatterbox skriver så borde de ju vara så men enlig dig JA77 så verkar de som att de e absolut tabu med sövda snitt. Så visst på ett sätt kan jag läsa och ta in en DEL av det du skriver då du säkert kan din sak och jobbar med det du gör MEN det är ju ändå olika sen på olika landsting och sjukhus. Jag kan ju inte ta till mig allt och sen när jag kommer till akademiska så kanske jag får bli sövd ändå och att de kan respektera mitt val men jag är ändå rätt osäker på det OM de nu är som du bskriver det.. för är det så även där (på akademiska) som du skriver så kan ja ju inte be om nåt för det kommer ändå inte respekteras.

Jo klart barnet har en pappa men han kan ju inte direkt visa op osv och han kan bara stötta och finnas där men avståndet till uppsala gör det hela svårare... Nej jag vill inte "försöka" med ett vaket snitt för jag ser ingen anledning att jag ska ligga där med panik och rädsla utan jag vill vara sövd helt enkelt.. barnet kommer ju ut och barnläkarna är snabba med att fixa sakerna då.. bebis lär inte vara särskilt påverkad och är den det går det snabbt över... det tar längre tid för mig med uppvak osv.. men då kan jag ta de... bara jag slipper vara vaken och medvetande vad de gör med min mage och mig och alla slangar och nålar samt skalpeller och tänger de har och sliter och drar i magen  när de snittar och syr.Som ovanstående skriver så känner man ju att de rör vid mig vilket innebär att jag kommer känna när de dra igenom tråd i huden, syr alla lager, använder tängerna och dra ihop, särar och drar igen snittet osv osv även om de inte gör ONT så känns det ju och då vet jag ju som sagt vad de gör och känner det vilket gör att paniken kommer infinna sig. Jag tycker det är HEMSKT sen struntar jag i om så många andra tycker att de inte är någon fara för dem, men detta gäller mig.. bara mig inte pelle, kajsa eller stina...
Alla e vi olika och jag får panik för detta EFTERSOM jag fått panik både vid fostervattensprov och det senaste provet de tog i magen på mig häromdagen. Plus att jag knappt klarar av att ta "sänkan" hos min bm utan att kallsvettas och känna att allt snurrar... FAST jag då är bedövad med Embla!

Jag vet hur jag själv fungerar och de e inget som går att tränas bort på 3 veckor (då snittet troligtvis blir)

det beror på vilken beröring.. men som sagt jag vet att de använder massa skalpeller och tänker osv och syr och har sig så då vet ja ju vad de gör...

Ja nål i varje arm kan jag ha emla på en i vardera armveck precis som när jag går t bm, kateter kan de ju sätta efter bedövning. Men som sagt att ha emla på ryggen och inte bli bedövad då man bara har skinn och ben i ryggen och mellan kotor och ryggrad mm.. inget fett ingenting så kommer det inte bedövas och man känner ju självklart de. Sen att man ska vara vaken och att man som sagt vet vad de gör bakom skynket det är ju som sagt då paniken växer. Hos bm tex kan jag faktiskt i värsta fall be henne sluta sticka mig och jag kan resa mig upp och gå.... det kan jag ju inte på ett op bord när benen inte bär och den rinner blod överallt och skulle ja försöka skulle de hålla fast mig. Då får man ju bara ligga där och titta i taket och räkna sekunderna och minuterna tillls det är över.. dvs 15-60 minuter.... klart som fan man hinner få panik flera ggr där...

En av sidorna jag läst på är http://www.1177.se/Vastmanland/Fakta-och-rad/Behandlingar/Kejsarsnitt/ men det fanns även fler sidor där de beskrivs detaljerat.. kanske vill du att jag ska länka dig youtube avsnittet där de filmar i över 20 min och visar precis hur de gör? Kanske du kan förstå att en får panik om en redan har det vid "småsaker" Det är därför jag vill slippa det och sova och sen vakna när de e klart!