Respekterar sjukhus om man vill bli sövd vid KS?

Jag är narkossköterska (jobbar på gynop) och ska försöka svara på dina frågor.

Du ska veta att det är en enorm risk att sövas som höggravid, i synnerhet när det inte är medicinskt befogat. Den främsta risken består i luftvägsproblem. Trycket från magen gör att det är risk att maginnehåll passivt rinner ner i lungorna när du blir medvetslös (vilket man ju blir när man sövs). Det spelar ingen roll om du är fastande innan, då man som höggravid aldrig räknas som fastande då magkanalen jobbar extremt långsamt (pga hormoner). Det leder till intensivvård i minst en vecka. Slemhinnorna i luftvägen är känsligare hos en gravid, väldigt lättretlig, varför luftvägen kan börja "spasma". Det gör att man inte kan hjälpa dig att andas - det går inte att få i luft! Får man syrebrist en längre period finns risk för hjärnskador. Jag har själv i mitt jobb stött på hjärtstopp hos unga friska kvinnor av just den här anledningen. Inget man utsätts för annat än på väl medicinska grunder. 

 
Ingen vettig narkosläkare beviljar snitt pga nålrädsla, det ska krävas mer än så för att utsätta kvinnan för dessa enorma risker. Det finns bedövningssalva du kan köpa på apoteket, Emla, heter den. Vid planerade sovsnitt kommer man inte nöja sig med en "nål", utan två. (Det är för höga risker, att söva en höggravid är inte som att söva en frisk tjej med blindtarmsinflammation). Det är för att man snabbt ska kunna ge läkemedel i den ena, och dropp/blod i den andra. Det är heller ingen nål kvar, utan den tas bort. Kvar i handen finns ett plaströr. Ingen ryggbedövning läggs vid sövda snitt, eftersom man vill minimera sovtiden.

Vid kejsarsnitt läggs en spinalbedövning, alltså ingen slang i ryggen (vilket EDA är), utan en engångsdos bedövningsmedel. Man tappar känsel från midjan och neråt, effekten varar i 2-4 timmar. Då känns ingen katetersättning. Det går bra att andas lustgas under tiden bedövningen läggs. Man lägger alltid bedövningsmedel innan sticket, sedan känns det bara som ett tryck i ryggen och en behaglig värmekänsla neråt.
 

Varifrån har du fått att man väntar en halvtimme med att sy ihop?! Så är det inte, det görs direkt. Barnet är ute på 5-10 minuter, sedan syr man ihop. Allt som allt tar det max en halvtimme. Det verkar som att du snarare är oinformerad om hur ett snitt går till. Jag föreslår att du pratar med din läkare/narkosläkare, det finns jättebra hjälp för nålrädsla!

Andra frågor? 

   
  

Jag är visserligen inte paniskt rädd för nålar och sprutor, men jag har gått igenom både ett vaket och ett sövt snitt (ett akut och ett urakut). För mig kändes det mycket bättre att vara vaken eftersom jag kunde ta hand om barnet direkt efter födseln. Min dotter fick ligga med mig på mitt bröst medan de sydde ihop mig. Det gjorde att jag ändå kände mig delaktig och jag fick höra hennes första skrik. Visst känner man när de drar ut bebisen ur magen, men man har ju ett skynke för som gör att man inte ser någonting, och man känner definitivt inte av när de syr. Det var ett alldeles utmärkt tillfälle att gosa med bebisen för mig.

Min andra förlossning var helt annorlunda. Jag sövdes och vaknade helt groggy någon timme senare (är osäker på tiden) på uppvaket. Min andra dotter var med sin far och jag fick inte träffa dem förrän ca fem timmar senare. Jag blev alltså berövad dotterns första sex timmar i livet och hörde inte hennes första skrik. För mig har det, så här i efterhand, känts jättejobbigt.

Det är kanske annorlunda för dig eftersom du skriver att ditt barn kommer att behöva eftervård när han eller hon kommer ut. Det kan ju göra saker jobbigare kan jag tänka mig, om det inte är så att du hinner ligga och mysa med bebisen en stund.

För att svara på din fråga om sövt snitt kan jag berätta att jag hade en kanyl i varje hand och sedan fick jag dricka antiillamåendemedicin. Sedan fick jag en mask för ansiktet och sövdes med gas. Jag tyckte att det var obehagligt att andas in gasen. Det kändes verkligen giftigt, men det gick fort att somna. Det behövdes bara två rejäla andetag.

Det du fick dricka var något som neutraliserar magsyran i magen - mindre surt innehåll om du skulle kräkas i sömnen och få det i lungorna. Ibland förklarar narkospersonalen det som "antiillamående", vilket egentligen är fel, då det inte har någon som helst sådan effekt :)

Du blev heller inte sövd på gas, det görs inte om man har en nål i varje hand. Det du fick andas var ren syrgas för att fylla upp lungornas syrereserver. Det luktar lite märkligt, men det är rester av narkosgas som finns i apparaten. Under tiden sprutades sömnmedel via droppslangen. Att sövas på gas tar fler än två rejäla andetag! Att sövas med sömnmedel i blodet (som du garanterat fick) går på mindre än tio sekunder. Söver man med gas tar det betydligt längre tid.  

Spinalen måste ju in med en nål och slang som de sprutar in ryggmärgsbedövningen i och även om man har emblat innan (vilket jag är van vid för att jag alltid gör det tom vid enkla blodprov) så känns de ju när de sticker in de i ryggen det är ju sticket som är det hemskaste. Har redan gjort fostervattensprov denna gång och igår låg jag och hade nålen i magen igen en längre stund för de ville ta urinprov på bebis.. kände både stick, sug och att de drog överallt i magen och låg där och va rädd och kallsvettandes och ville att de skulle sluta det var hemskt! Det lär ju kännas mer vid ett snitt och ryggmärgsbedövning än det gjorde igår och jag höll på och svimma igår!

Jag menar inte att de väntar en halvtimme med att sy ihop UTAN att JAG får ligga och vänta på den där kalla stålsängen med armar ut som en fågelskrämma och skynket för i ca en halvtimme UNDER tiden de syr ihop såret på mig.. det är DÅ jag vet att jag kommer få panik och eftersom jag inte kommer kunna röra benen eller bara ställa mig och upp och gå därifrån så blir ju paniken ännu värre. De ska ju sy 7 lager hud klart som fan de tar tid. Det är det jag inte vill uppleva ju! Klart man måste kunna få bli sövd som gravid det händer ju bla vid akut och urakut snitt och de mammor överlever ju det.. som jag skrev jag kanske inte får höra barnets första skrik eller träffa barnet på flera timmar.. men det kan jag ta..

Varför ska jag som har två bra förlossningar som jag gärna vill minnas med glädje för att de var så enkelt och inte alls gjorde särskilt ont och nu ska jag ligga i en mardröm och skäras upp och sys igen och inte kunna röra mig. Det kommer ju bli svårt att minnas de andra två bra om denna ska sätta bilder på min näthinna för gott.. jag vet ju vad dom gör när jag ligger där.. står med skalpeller och skär och syr och tänger och drar och har sig och blodet bara rinner det är ju det som kommer skapa ytterligare panik och rädsla hos mig. Därför ville jag hellre sova så jag slipper vara med om detta i vaket tillstånd. Det är väl ändå mig de ska respektera när vi gör förberedelser inför förlossningen.. vill ja inte vara vaken och va med om detta ska jag då behöva bli tvingad? Det låter helt absurt i mina öron att de ska tvinga en till något man inte vill.. fungerar det verkligen så på sjukhusen att de som är med och planerar mitt snitt ska tvinga mig till saker jag inte vill? Kan inte man bli bemött med respekt och förståelse istället?

Helt ärligt kan jag hellre som sagt ta de att inte träffa mitt barn på ett par timmar och få två kanyler då en i varje hand och dra dessa två djupa andetag i masken som du beskriver. Bara jag slipper ligga vaken och plågas med den eviga väntan att de ska sy igen min mage och sen ska jag upp till uppvaket. Det tar ju TID att sy igen mig och jag kommer inte få ligga och mysa med bebis då h*n kommer behöva kuvös troligtvis och vara på massa undersökningar mm. Men att ligga där vaken vid medvetande och VETA vad de gör med min mage, och att inte kunna röra benen osv och typ ställa mig upp och gå därifrån kommer ju göra att paniken blir större. Samt att vänta och vänta för att de ska sy och tråckla och greja.. dra och slita i magen som kommer kännas.. nypas med tänger och sy med nål och tråd och sånt där (även om jag inte känner det) jag VET ju att det är så dem gör. Ligga på en kall plåt brits med detta skynke och grönklädda människor som pratar i massa gåtor och termer osv.... Nej det är ju det jag vill slippa samt slippa känna eller ens vara medvetande vid att de ska sticka in en nål och en slang i min rygg där de ska spruta in ryggbedövningen, hur man än emblar med plåster och bedövar känns de ju mellan ryggkotorna när de väl e inne! Jag vill ju inte vara med om det.. tar de inte hänsyn då eller? Det är väl så det sägs att de ska göra om man prata med läkarna jag ska ju själv vara med och förbereda snittet.. då e de väl mina önskemål de ska lyssna på? Hur jag vill ha det?

Jo, men alla behandlingar på sjukhus görs ju av kompetent folk, som ställer riskerna i förhållande till vinsten. Blir du snittad vaken kommer du kunna andas lustgas under tiden bedövningen (det finns inget som heter "ryggmärgsbedövning", det heter ryggbedövning. Inget sprutas in i ryggmärgen) läggs. Du får varma täcken, så du ska inte ligga och frysa. När barnet är ute och man konstaterat att du mår bra, då kan man successivt koppla bort övervakningsutrustningen så du kan hålla om ditt barn, du behöver inte ligga med armarna ut. Har du snittats förut? Det känns som att du är oinformerad och har satt upp ett skräckscenario! Du vet ju inte vad som händer. En narkosläkare kan neka dig sovande snitt pga medicinska skäl. Urakuta snitt görs när det gäller liv eller död, då vinner det över riskerna. Oavsett vad kommer du ju få två nålar ändå, det kommer du aldrig ifrån. Varför vill du inte ta tag i dina rädslor istället? 

Intressant! Konstigt att syrgas kan kännas så giftigt och brännande i lungorna bara. Obehagligt var det hursomhelst.

Det är gasrester som finns i slangsystemet, det kan lukta lite målarfärg eller lösningsmedel.

Som någon redan skrivit, nersövning innebär enorma risker. Jag tror INTE att personalen skulle gå med på det. Min morbror jobbar som narkosläkare och han skulle absolut INTE rekomendera nersövning. För ditt och ditt barns livs skull...gör det inte!

Ja77 - är det inte nästan rutin att mamman får lite lugnande innan ingreppet, så hon slipper panikkänslan?