Respekterar sjukhus om man vill bli sövd vid KS?

Usch vad jobbigt för dig att känna så. Jag kan bara ge dig mina sympatier och hoppas att du på något sätt kan komma över din nålfobi. Jag tror att din rädsla gör att du upplever det värre än vad det är. Jag kände faktiskt inte när de satte min ryggbedövning. Vårdpersonalen  var också väldigt trevliga och skämtsamma medan jag blev sydd.

Tråkigt att din bebis kommer att behöva vård direkt. Hoppas att att allt kommer att gå bra för er båda.

Nej, det ges ingenting sådant då alla sådana medel påverkar barnet. Andas lustgas går däremot bra.

Jag har gått igenom två snitt, ett akut och ett planerat. Vid det akuta var jag vaken och fick träffa mitt barn på en gång. Vid det planerade tog inte bedövningen utan jag fick sövas, mitt barn hamnade under övervakning några timmar, jag fick veta av narkosläkaren att jag fått en pojke och låg ensam på uppvaket. Det är inte bara risker för dig när du sövs, det innebär stora risker för barnet.

ja men ryggbedövningen lägg ju med en nål och en slang emellan 3-4 ryggkotan eller 4-5, det läste jag igår på nån sida (minns inte vilken) Har sett bilder och film om snitt och man ligger på ett metallbord med händerna rakt ut åt sidorna och det där skynket ovanför brösten typ.

Iaf så ska dem in med en nål och slang i ryggen mellan kotorna och det lär garanterat kännas.
Nej jag har inte blivit snittad förr och har aldrig önskat det trots tidigare förlossningsskräck. Har sagt nej till alla form av bedövning utom lustgas för de e det enda jag vill ha inget annat skit tycker jag ska in i mig, då får man hellre ta lite smärta av en värk! Värkar STICKS iaf inte och gör ett hål på kroppen där de hänger ut en slang och irriterar hud och blodkärl mm.

Nej varför ska jag ta tag i nåt som inte går är man rädd e man och det ska väl accepteras alla människor är olika. Jag kommer oavsett fall ja försöker bearbeta det ligga och veta vad de gör med magen och ligga och vänta tills det sytt ihop mig osv. Evig lång väntan på typ 30 min. Paniken kommer ju stiga och bli jobbig.. då kan man väl hellre få slippa det.

Det är just detta oxå som är så sjukt i dagens samhälle att väldigt många läkare, bm osv är inte förstående när nån är rädd och gör precis som du och säger att man ska ta tag i det och inte ha skräckscenario och inte säga nåt förrän man vet och har gjort det osv. Varför är det så grymt FÅ som verkligen känner empati och känner med en som människa och vill göra det bästa för en själv så man ska få en så bra förlossning som möjligt..? Jag struntar faktiskt i medicinska orskaker som står i alla sjukhus böcker.. detta handlar om min rädsla, min oro och att jag inte vill uppleva detta i ett vaket tillstånd! Varför inte ta hänsyn till mig i första hand? Bebisen kommer ut och det finns personal.. tror inte bebisen hinner reagera så mycket på narkos och allt för när den sen e ute så har ändå läkarna bebisen i sina händer och använder massa hjälpmedel för att få igång bebisen som den ska. Bebisen kommer ju bli återställd fortare än jag. Du skriver oxå att man inte ens kan få lugnande... men allt annat som ni på narkosen gör då... ryggbedövningen och kanyler och nålar överallt.. skadar inte det bebisen lika mycket som om mamman får lugnande medicin och kan överleva rädslan på så sätt? Borde ju skada bebis med med ryggbedövning och massa nålar osv överallt än om mamman får en dos lugnande eller narkos!

Märkligt att inte känna ett nålstick med slang osv som går in mellan kotor i ryggen och typ bara skinn och ben.. är lite skillnad om man skulle få en nål i FETTET eller en spruta där man har massa fett och sånt ivägen, det känns ju bra mindre i fettet än när de bara e skinn och ben.

Du måste ha en väldig okänslig kropp om du lyckas att inte känna den.. då e du nog lyckligt lottad. Alla jag känner som fått den säger att den känns och vissa har även upplevt den som de hemskaste av allt!

Även om personalen som syr är snälla och skämtar e väl det lite fel läge om man ligger där ledsen med panik? De gör sitt jobb.. får en fet lön varje månad och behöver inte utsättas för det själva. Går hem när dagen e slut och tänker inte mer på det... dom har gjort sitt jobb inget mer än så. Det är ju inte dom det gör ont i och de e inte dom som har panik! Jag skulle hellre vilja ha folk som känner med mig än folk som inte gör det utan försöker skämta bort det hela!

Du litar alltså mer på en sida på nätet än på mig som jobbar med detta VARJE dag och har gjort det i flera år? Vid snitt läggs en spinalbedövning, dvs ett stick i ryggen och man sprutar in bedövningen. Ingen slang. Vid en EDA (epiduralanestesi) läggs bedövningen i ett annat "ryggrum" och då för man in en slang, tunnare än 1 mm. I slangen ger man bedövningsmedel, den kan fyllas på. Det tar 20 min innan anslag. Det är inte aktuellt vid planerade snitt, då man vill att bedövningen ska ta direkt, på minuten.

Operationsborden idag är inga stålsängar, de är bäddade med madrasser och lakan. Ovanpå läggs varma täcken. Att man har ett skynke för är för att det ska vara sterilt i operationssåret. Syftet är inte att "mörka" något för mamman (som många tror). Ryggbedövning, droppnålar, katetrar - ingenting av det påverkar barnet. Sövning däremot, det är en enorm påfrestning för kroppen och cirkulationen. DET påverkar barnet, varför tror du annars att det inte görs? Undantag kan göras så att du får en lugnande tablett, men min erfarenhet är att det inte har så stor effekt faktiskt.  Lustgas hars amma effekt, men är ofarlig för dig & barnet. 

Javisst, alla människor är olika. Men på sjukhus måste man göra saker för säkerheten sätts i första hand. Det jag skulle göra om du var min patient är att besöka sjukhuset innan, besöka operationsrummet så en narkossköterska får visa dig allt i lugn och ro. Du kommer se att det inte alls är som i ditt huvud.  

Jag vill bara inflika lite här,,, Jag har gjort två planerade sövda snitt och i sommar kommer jag göra mitt tredje.
Narkosläkaren kan inte neka dig att sova han kan bara avråda.

Jag är livrädd för snitt och för mig har sövande snitt varit hur bra som hellst och jag är glad som har haft kompitenta människor runt omkring mig vid snittet som istället för att förvärra situationen underlättat för mig . Jag har haft underbara narkosläkare som hållt min hand å klappat min kind ända tills jag somnat.
Mina barn har fått komma på mitt bröst fast jag sovit och sedan har som funnits på uppvaket med pappan när jag vaknat.

Det är lätt när man inte lider av rädslan själv att vara dömmande men att gå i nio månader och ha ångest och må dåligt för något som skrämmande är ingen hit.
Jag vet risker mm vid ett sovande snitt jag har hört dom ett par gånger då narkosläkaren måste gå igenom dom inför op.
Kvinnor gör snitt för att dom är rädda för att föda barn,, Men vi som inte har något annat val än att bli snittade fast vi verkligen inte vill varför ska inte vi få känna som vi gör ?  Jag har hängt på fl i så många år och fått höra sååå mycke om mina sovande snitt ,,,,,
Jag tycker att du trådstartaren ska göra det som känns bäst för dig .

Det stod om både planerade, akuta och urakuta kejsarsnitt på den sidan.. det var en sjukhus sida... minns dock inte vilken.

Jo de skulle ja ju vilja att en narkossköterska skulle visa mig men ja tror inte det finns tid för de... detta e i uppsala akademiska jag ska göra så de lär inte finnas nån som kan göra så för mig.

Men i vilket fall som helst ska den in en nål mellan ryggkotor där de e skinn och ben och inget fett som tar bort smärtan sen ska nålen sitta i ryggen medan de sprutar in de där medlet som tar hur många min? man lär ju känna trycket när de sprutas in som med allt annat man får som sputas in i kroppen... Tar man en vanlig vaccin spruta känns de ju jättemycket när de sprutar in vaccinet och sen ska det göras långsamt osv osv...
Klart att de kommer kännas oavsett om man bedövat. sen ska man läggas på britsen med massa såna där skynken osv och bara ligga där och inte kunna röra sig.. man kan inte direkt resa på sig och gå för benen viker sig ju... och armarna kommer ju ligga rakt ut och sen tar de tid.. 5 min.. sen e barnet ute.. oki.. sen så ska de fixas och donas med barnet sen så ska de sy igen minst 30 min upp till 60 min beroende på hur mycket de syr så då ska man ligga där i typ en timme och bara ha panik, gråta och svimma om och om igen... är inte det nåt man ska kunna få slippa om man nu inte vill det?  Varför ska jag ligga och må dåligt när det går att lösa det på annat sätt?

Har hört många föräldrar som typ säger så om värkarna.. att de vill ha massa bedövning för att de anser "varför ska jag ligga där och ha ont i önödan"? då kan ju jag vända på frågan och ställa den att varför ska jag ligga och plågas med panik och allt iställe för att göra det lättvindigt för mig och låta mig sova sen väcka mig när det e klart? Då har jag sluppit paniken och att vara medvetande.... då kan ja fokusera på barnet sen efteråt iställe för att behöva gå hos en psykolog osv för att bearbeta en traumatiskt upplevelse... bättre att jag är en bra mamma som orkar ta hand om barnet efter förlossningen och inte plågas av den.

Man kan neka föreslagen vård, men det är inte detsamma som att kräva en behandling som en läkare avråder ifrån. Som jag sa till TS så får hon höra efter med "sitt" sjukhus. Där jag har jobbat beviljas inga snitt pga nålrädsla, det är en allmän policy.

Har du varit o pratat med aurora? Annars råder jag dig att genast boka möte med dem, så att du, oavsett sövning eller vaket tillstånd är så mentalt förberedd som möjligt. Du låter ju livrädd. Jag tycker det är lite galet att redan nu bestämma dig för att du kommer få panik o vilja springa därifrån. Försök jobba med din inställning och tänk att du INTE ska få panik osv. Du kan veta att det är läskigt o att du kommer vara rädd, men du kan mentalt bestämma dig för att du kommer klara av det (ja du måste ju). 30 min går rätt fort, du har annat att tänka på.

Jag har gjort ett akutsnitt (dock inte värst akut, hade några timmars förberedelse) och upplevde det inte alls så hemskt. Du ligger där på britsen, den upplevs inte som kall. Du är omgärdad av trevlig personal som vill göra detta till ett tryggt o trevligt ingrepp. Du har alltid en sköterska (tror jag det är) vid ditt huvud som du kan prata ned, ställa frågor till o som övervakar ditt tillstånd. Du kan ha din musik spelandes i rummet om det ger dig något!? Jag minns inget om att armarna spretade. Man har skynket framför sig o ser huvudena på läkarna, sköterskorna o de jobbar på i lugn takt. Du känner INGET utan anar mer vad de gör, men det är inte otäckt, mer absurt.. Att få ut barnet går fort och därefter har du definitivt fokus på annat. Så de 15-20 min de syr kommer du inte tycka känns långa, de gick jättefort. Du kan prata med din man, förhoppningsvis umgås med barnet, och sköterskan vid ditt huvud håller dig uppdaterad om barnet i annat fall.

Gällande stickandet i ryggen tror jag detta är betydligt mindre läskigt än det du gjorde i magen. Du känner knappt något ser ju inte något. Det går fort, in och ut. Bedövningen börjar verka direkt och du domnar bort under bröstet. Du kommer känna när någon rör vid dig, men du känner inte kyla eller smärta. Det är inte alls så läskigt som man kan tro. Jag lovar dig, det är få tillfällen i livet som man känner sig så omhändertagen, alla är verkligen där för din o barnets skull.

Så, istället för att tänka på de hemska bilderna o hur mycket panik du kommer få, bestäm dig vad du ska tänka på. Se en målbild (precis som vid vanlig fl), fokusera på målet att få se ditt barn. Skräm inte upp dig själv i onödan o titta inte på hemska "riskförlossningar" på tv.

Lycka till. Jag förstår att det är hemskt att vara rädd. Men var beredd på att sjukhuset handlar för vad som är bäst för dig, och tyvärr är set nog ett vaket snitt. Och kontakta Aurora redan på måndag!!!

När är snittet? Lycka till för både dig o barnet!