Respekterar sjukhus om man vill bli sövd vid KS?

Jag tycker faktiskt att du har fel i sista stycket. Alla andra patienter då? De stackars äldre som ska operera sin stora cancer och man undrar om kirurger bara ser en KROPP och inte personen bakom; som inte ser alla komplikationer som den stackars 80-åringen måste leva med till knappt någon nytta alls? Gravida kvinnor är de friskaste vi har på sjukhus, och de ska inte särbehandlas mer än någon annan  patient.

Här är dessutom problemet att TS VÄGRAR ta till sig av det jag säger, det andra säger. Hon vill inte samtala, inte gå på studiebesök, inte fråga sin läkare. Hon ska bara kräva, kräva, kräva utifrån en bild som bara finns i hennes huvud. Det är fel.   
 

Är inte det ganska typiskt gravida kvinnor på fl? Det här med att kräva kräva kräva? Det ska åkas till gynakuten för minsta lilla och väl där ska man ÖVERDRIVA och KRÄVA ultraljud, och då handlar det oftast om att mamman "är lite orolig, tänk OM jag skulle få missfall?".

Problemet är, precis som du säger, att ts i det här fallet totalt vägrar ta till sig vad andra säger, hon har fastnat i en negativ bild som hon läst sig till på nätet. Just människor som hamnar där blir nog snarare mer hjälpta av att få så mycket fakta som möjligt, få se hur allt går till och få prata om sin rädsla med en kunnig person inom området.

Men 80-åringen kan väl välja som alla andra att säga ja eller nej till operationen? Och då får personalen presentera nästbästa behandlingsalternativ.

 

Ja, vi är friskast av alla när vi föder barn så man kan verkligen undra varför merparten av alla förlossningar på sjukhus slutar med att ingrepp görs och kvinnans autonomi och integritet upphör att gälla så fort hon sätter stortån innanför dörren. Det är verkligen särbehandling: komma helt frisk och lämna med fysiska och psykiska skador för livet. För den cancersjuke är det förhoppningsvis tvärtom: komma sjuk och lämna frisk.

 

Sen för övrigt så är det väl inte livets största upplevelse att få behandlat sin cancer? Cancer är ju negativt och ingen ligger väl och hoppas att det ska bli ett minne för livet? En barnafödsel är vårt livs största händelse och ska ses som sådan. Skillnad på att operera ut ett barn och en tumör faktiskt.

Det är friskt att föda barn. Den cancersjuke skriver inga "cancerbrev", får välja sköterska eller hur vårdpersonalen ska vara. Men den friska mamman ska tydligen diktera hur vården ska skötas, vad som ska sägas och tillåtas på salen. Den cancersjuke får dela rum med tre andra lika sjuka, får inte ha sin anhörig över natten fastän dödsångesten tränger på. Men den friska nyförlösta med sitt friska barn "blir kränkt och få psykiska men för livet" om det inte finns möjlighet till enkelrum. Lite snett? Jag säger inte att gravida ska ha sämre vård, jag menar bara att perspektiv på saken skulle inte skada när man ständigt är missnöjd med vården.

Är du dement kan du knappast välja själv...

Håller med. När jag åkte in på förlossningen så hade jag inga önskemål alls förutom att jag ville ha ut en frisk unge. Min barnmorska fråga om jag ville skriva ett förlossningsbrev så fråga jag om det var nödvändigt med  mitt ända öskemål. Då bara skratta hon och sa att hon önska att alla svara så.

Här fick vi inga enkelrum varken första eller andra gången. Men fina ungar fick vi så vi var nöjda.

För kvinnans egen skull skulle jag önska att man såg det lite mer nyanserat. Får man MF tidigt är det inte så mycket  göra åt saken, även om det är hemskt sorgligt att det händer. Ett UL gör ju varken till eller från. Det kan vara bra just då, men vara dåligt veckan efter. En annan sak är ju om man söker akutvård för rikliga blödningar. Där jag jobbar erbjuds kvinnor på gynakuten som söker för "prick i trosan, kan det vara MF? "en mottagningstid någon vecka senare, istället för att ta plats från de som verkligen behöver akutens resurser. Akutens arbetsmiljö har avsevärt förbättrats och väntetiderna kortats.

Jag fattar ärligt inte heller det här med gravida kvinnor (och ändå har jag fött tre barn). Den största dagen i livet? En stor upplevelse? Snarare den största medicinska risk man tar som frisk kvinna under  många år framöver. Det är där fokus ska ligga - barnet ska ut och varken kvinna eller barn ska få några men av det. 

Sovsnitt har 17 gånger så hög mortalitet som snitt i ryggbedövning. Visst är risken fortfarande mycket låg, men att utan medicinska skäl kräva sovsnitt är bara vansinne.  

Jag kan känns lite såhär ..
Om en kvinna är förlossningsrädd så blir hon biviljad ett snitt . Jag skulle mer än gärna föda vaginalt men får inte.
Efter mitt första barn som slutade i katastrof snitt ville jag inget annat än att föda fram mitt barn ( med tvåan)  Bm och läkare höjde på ögonbrynen då jag sa att jag ville föda vaginalt och att jag va totalt livrädd för ett planerat snitt.
Graviditeten fortlöpte och läkaren som först klappade mig på axelt för vad jag ville släppte bomben i  vecka 32 , han hade tänkt och ville nu att jag skulle göra ett tillväxt ul i v 37 om barnet såg ut att väga mindre än min dotter så skulle vi försöka annars ville han att jag skulle göra ett planerat snitt . Där började min ångest . Jag mådde så jävla dåligt , sov inte på nätterna mm pga rädslan för detta snitt. Jag va på samtal men då ska man veta att dessa samtal är först å främst till för kvinnor som är rädda för att föda vaginalt och inte med snitt så jag fick inte så mycke hjälp.
Min bm en väldigt erfaren och helt underbar kvinna, sa till slut att detta va vansinne att jag skulle må som jag gjorde hon såg ju vilket vrak jag var. Hon va den som tillsut kom med förslaget att jag skulle sova vid mitt snitt.
Efter mycke om och men sov jag igenom mitt snitt . Även med tvåan sov jag . och kommer sova med trean.

Jag tycker det är jätte bra när kunniga personer skriver i dessa trådar  som du ja77 men ibland kanske man måste ta det lite lugnt att spotta fram hur farligt det är mm det får man reda på ändå tro mig det finns riktiga grisar inom sjukvården. Det är inte så att jag skiter i mitt barns hälsa när jag väljer att göra ett sovande snitt herregud !!  Jag gör det för att jag anser att även jag har rätt till en dräglig förlossning.