Respekterar sjukhus om man vill bli sövd vid KS?

Hej där.. var nyss in i en annan tråd och skrev en fråga till dig :) det var om vilket sjukhus du gjort det på..
Jag ska göra det på uppsala akademiska... och jag vill verkligen sova iställe för att vara vaken.

Nej denna tredje gång har jag inget annat val för bebis ligger i säte och de kommer ta ut min bebis tidigare för att de finns lite komplikationer.. men inte för tidigt.. är i vecka 31 nu så runt 34 eller 36 skulle ja tippa på. Hade velat föda vanligt men med sätes bebisar blir de svårt dels för att ja inte har nåt vatten kvar och då kan de heller inte göra vändningsförsök och sen e de väl risk vid sätesfödsel att barnet få syresbrist osv... så jag kommer bli tvungen att snittas... och jag vill verkligen inte det.. och ska de göras vill ja sova för att sedan kunna vara en mamma efter förlossningen och inte ett nerv vrak som ska gå hos psykolog varje dag för att bearbeta detta traumatiska man måste göra!  Ingen bra start för bebisen och 2 syskon att ha en mamma som e nerv vrak och går på psykologbesök varje dag.

Ja77 - okej, då var det jag som blandade ihop det med något annat, tack för klargörandet!

Ts, om du inte fått någon form av ryggbedövning tidigare så vet du faktiskt inte vad du pratar om. Jag har fått både eda och gjort en lumbalpunktion och nej, det gör faktiskt inte så ont som du inbillar dig.

Som både Coyote och Lumo skriver, så verkar det som att du redan bestämt dig för att du kommer att få panik, må dåligt efteråt osv. Jag trodde ju att du hade genomgått smitt/ryggbedövning förut, att det var därför du är emot det. Men om du inte ens vet vad det handlar om är det väl enormt energislösande att se allt i svart redan! Du vet ju inte vad som väntar! Varför inte besöka sjukhuset och operationsrummet i god tid innan? Det känns som du inte ens pratat med vården om dina rädslor, du har ingen aning om vilken hjälp du kan få. Du verkar bara ha låst dig, vilket är jättetråkigt. Du målar upp en bild som faktiskt inte finns.

Jag gjorde båda mina sovande snitt påHuddinge sjukhus .

Jag gjorde snitt med mitt första barn, fick hf och han plockades ut i v. 30+4. Snittvalet var inte mitt utan hälsan vs överlevand och igångsättning hade jag inte klarat av, om det ens hade fungerat så tidigt i graviditeten.
Jag tror, (kommer inte ihåg) men jag fick nog välja om jag ville snittas sövd eller bedövad. Jag valde iaf bedövad. Jag hade hoppats på att få upp barnet på bröstet (fick jag inte) efter snittet hade vi på musik som jag gillade och jag var lite flummig så tiden var inte så "lång". Men sen efteråt så önskade jag att jag hade klarat av att gå upp på ett annat sätt, fick köras i säng och kunde inte komma intill kuvösen på samma sätt.

Senare har jag sövts för operationer bla en skrapning för att minska mensen (misslyckades ) Efter den narkosen var jag väldigt trött det var som om det inte ville släppa riktigt och ajg var sån i flera dagar efteråt. Sen gjorde jag en hysterektomi och då var jag nästan lika trött efteråt. Senaste sövningen var jag inte alls så trött, var uppe och gick och fick åka hem fort. Piece a cake, så det ska vara
Så man kan kanske inte välja hur man mår efter en sövning men för dig verkar det ju vara mest praktiskt om du blir sövd istället för bedövad

Jag skulle tro att din läkare respekterar ditt val av metod. Det är ju det som man ska försöka sträva efter att alla blir nöjda. Fast kolla hur det blir, om din partner får vara med i salen om du sövs, det kanske inte tillåts men får säkert följa med barnet istället.

Min sambo hade svårt hur han skulle göra när de sprang iväg med sonen till neo, han kunde ju inte vara med båda samtidigt och han var ju orolig för mig med samtidigt som barnet inte heller mådde bra.

Det du gor ar att forstorar upp saker i ditt huvud nar du ar helt felinformerad och hittat diverse scenarior pa natet. Hela ditt prat om att ligga dar i panik, svimma om och om, grata... Forsok vara vuxen nu. Du ska ju ha barn och da ska val barnets valmaende ga fore? Till den grad att du kan bringa upp dina problem med din bm och atminstone vara rationel om det hela?

Du vagrar ta till dig vad JA77 skriver som har detta som sitt dagliga arbete utan ar helt insnoad i dina skrackscenarior, barnsliga forestallningar som faktiskt inte ens stammer med verkligheten.

Vax upp, sok hjalp for detta sa att du kan atminstone gora vettigt beslut nar det galler ditt barns halsa.

En läkare respekterar knappast TS val om hon vägrar samarbeta, tex gå på samtal innan eller ta del av den information som finns hos vårdpersonalen.Alla sjukhus har olika rutiner, det ser lite olika ut, så för din del skulle jag inte förkasta allt direkt då du ju inte vet hur man gör i Uppsala.    Hur vet du att du kommer må dåligt? Du har verkligen låst dig, det du berättar stämmer ju inte med hur det ser ut eller hur vi arbetar i verkligheten. Att spruta in bedövningsmedlet går fort, inte ens 30 sekunder. Det är ett visst motstånd, så det kan inte sprutas på 1 sekund, men nästan. Varifrån har du fått att det tar flera minuter? Det tar inte 30-60 min att sy. Absolut inte. Det är hemskt att du fått denna bild på helt felaktiga grunder.

Nånstans skriver du att du skille vilja bli rundvisad av en narkossköterska, men att det "säkert inte går". Hur vet du det? Har du ringt och frågat? Om du hade ringt till opavdelningen och berättat att du var rädd och ville ha en demonstration av hur ett snitt går till, hur oprummet ser ut osv, hade jag varit den första att ta emot dig. Jag skulle visa respiratorn, operationsbritsen, alla täcken, vilken övervakning vi har och varför. Ingen på op kommer att vilja neka dig en visning, det gäller bara att hitta en lämplig dag/tid det passar.     

Därför att jag bor ca 15 mil ifrån uppsala och kan inte åka tid i tid och otid DÄRFÖR kommer jag inte kunna få en chans att se detta med op som du säger.. jag kommer få beslutet fredagen den 3 februari sen kommer de troligtvis som de lät sist ge mig endast över helgen och mån ti nästa veckan sen kommer de snitta mig... jag har två barn sen innan som jag ska ha barnvakt åt och ingen släkt eller sånt finns kvar.. så det blir att försöka på annat sätt kanske tom sätta dom i jourhem under min vårdtid och ett jour hem får man inte på 2 dagar.. det ska ju utredas och fixas med de i flera veckor.. e ju inte så att de finns jourhem om hörnet!

Och på dessa 2 vardagar jag får på mig att fixa allt detta ska jag då besöka op salen och planera med doktorerna och fixa med allt på hemma plan det är inte rimligt tidsmässigt att det kommer gå. Därför så kommer ja inte kunna få den hjälpen att bli visad detta.

Det står som sagt på många sidor på nätet att när de snittar är barnet ute på några minuter sen tar det 20-60 min att sy ihop magen beroende på komplikationer om man ska ge blod och massa massa annat... iaf de ca 4 olika sidorna jag satt och läste på igår....

Att gå på samtal och sånt som ni flera beskriver om det är nämligen så att jag har pratat med min bm redan om de för över en vecka sen att få prata med typ aurora och sån där mvc psykolog osv.. MEN det tar tid att jag får den tiden.... jag kanske inte ens HINNER få en kallelse till det innan de ska snitta ut mitt barn! Det är tyvärr inte så i min stad att allt går över en natt.. hade varit ett under då.. det tar flera veckor! JAG har bett om att få hjälp men det jag får till svar e att de kan skicka remiss men inte lova nåt.

Jag har så svårt bara att förstå varför de ska vara så svårt att respektera mina önskningar om sövning osv... när man pratat om sånt vid tidigare förlossningar för att man varit orolig och sen läser sidor på nätet så står det ju annat.. där står de ju precis att det typ är jag som bestämmer hur, jag får vara delaktig och de tar mina vädjor på allvar osv... 

Som  Little Ms Chatterbox skriver så borde de ju vara så men enlig dig JA77 så verkar de som att de e absolut tabu med sövda snitt. Så visst på ett sätt kan jag läsa och ta in en DEL av det du skriver då du säkert kan din sak och jobbar med det du gör MEN det är ju ändå olika sen på olika landsting och sjukhus. Jag kan ju inte ta till mig allt och sen när jag kommer till akademiska så kanske jag får bli sövd ändå och att de kan respektera mitt val men jag är ändå rätt osäker på det OM de nu är som du bskriver det.. för är det så även där (på akademiska) som du skriver så kan ja ju inte be om nåt för det kommer ändå inte respekteras.

Som sagt, du verkar inte ens vilja försöka. Har du en läkartid i Uppsala så kan du ta opbesöket samtidigt. Jag lovar att det finns någon ledig sköterska som kan visa dig. Har du ingen pappa till barnet?

Jo klart barnet har en pappa men han kan ju inte direkt visa op osv och han kan bara stötta och finnas där men avståndet till uppsala gör det hela svårare... Nej jag vill inte "försöka" med ett vaket snitt för jag ser ingen anledning att jag ska ligga där med panik och rädsla utan jag vill vara sövd helt enkelt.. barnet kommer ju ut och barnläkarna är snabba med att fixa sakerna då.. bebis lär inte vara särskilt påverkad och är den det går det snabbt över... det tar längre tid för mig med uppvak osv.. men då kan jag ta de... bara jag slipper vara vaken och medvetande vad de gör med min mage och mig och alla slangar och nålar samt skalpeller och tänger de har och sliter och drar i magen  när de snittar och syr.Som ovanstående skriver så känner man ju att de rör vid mig vilket innebär att jag kommer känna när de dra igenom tråd i huden, syr alla lager, använder tängerna och dra ihop, särar och drar igen snittet osv osv även om de inte gör ONT så känns det ju och då vet jag ju som sagt vad de gör och känner det vilket gör att paniken kommer infinna sig. Jag tycker det är HEMSKT sen struntar jag i om så många andra tycker att de inte är någon fara för dem, men detta gäller mig.. bara mig inte pelle, kajsa eller stina...
Alla e vi olika och jag får panik för detta EFTERSOM jag fått panik både vid fostervattensprov och det senaste provet de tog i magen på mig häromdagen. Plus att jag knappt klarar av att ta "sänkan" hos min bm utan att kallsvettas och känna att allt snurrar... FAST jag då är bedövad med Embla!

Jag vet hur jag själv fungerar och de e inget som går att tränas bort på 3 veckor (då snittet troligtvis blir)