Respekterar sjukhus om man vill bli sövd vid KS?

Jag vill bara inflika lite här,,, Jag har gjort två planerade sövda snitt och i sommar kommer jag göra mitt tredje.
Narkosläkaren kan inte neka dig att sova han kan bara avråda.

Jag är livrädd för snitt och för mig har sövande snitt varit hur bra som hellst och jag är glad som har haft kompitenta människor runt omkring mig vid snittet som istället för att förvärra situationen underlättat för mig . Jag har haft underbara narkosläkare som hållt min hand å klappat min kind ända tills jag somnat.
Mina barn har fått komma på mitt bröst fast jag sovit och sedan har som funnits på uppvaket med pappan när jag vaknat.

Det är lätt när man inte lider av rädslan själv att vara dömmande men att gå i nio månader och ha ångest och må dåligt för något som skrämmande är ingen hit.
Jag vet risker mm vid ett sovande snitt jag har hört dom ett par gånger då narkosläkaren måste gå igenom dom inför op.
Kvinnor gör snitt för att dom är rädda för att föda barn,, Men vi som inte har något annat val än att bli snittade fast vi verkligen inte vill varför ska inte vi få känna som vi gör ?  Jag har hängt på fl i så många år och fått höra sååå mycke om mina sovande snitt ,,,,,
Jag tycker att du trådstartaren ska göra det som känns bäst för dig .

Jag gjorde båda mina sovande snitt påHuddinge sjukhus .

Jag kan känns lite såhär ..
Om en kvinna är förlossningsrädd så blir hon biviljad ett snitt . Jag skulle mer än gärna föda vaginalt men får inte.
Efter mitt första barn som slutade i katastrof snitt ville jag inget annat än att föda fram mitt barn ( med tvåan)  Bm och läkare höjde på ögonbrynen då jag sa att jag ville föda vaginalt och att jag va totalt livrädd för ett planerat snitt.
Graviditeten fortlöpte och läkaren som först klappade mig på axelt för vad jag ville släppte bomben i  vecka 32 , han hade tänkt och ville nu att jag skulle göra ett tillväxt ul i v 37 om barnet såg ut att väga mindre än min dotter så skulle vi försöka annars ville han att jag skulle göra ett planerat snitt . Där började min ångest . Jag mådde så jävla dåligt , sov inte på nätterna mm pga rädslan för detta snitt. Jag va på samtal men då ska man veta att dessa samtal är först å främst till för kvinnor som är rädda för att föda vaginalt och inte med snitt så jag fick inte så mycke hjälp.
Min bm en väldigt erfaren och helt underbar kvinna, sa till slut att detta va vansinne att jag skulle må som jag gjorde hon såg ju vilket vrak jag var. Hon va den som tillsut kom med förslaget att jag skulle sova vid mitt snitt.
Efter mycke om och men sov jag igenom mitt snitt . Även med tvåan sov jag . och kommer sova med trean.

Jag tycker det är jätte bra när kunniga personer skriver i dessa trådar  som du ja77 men ibland kanske man måste ta det lite lugnt att spotta fram hur farligt det är mm det får man reda på ändå tro mig det finns riktiga grisar inom sjukvården. Det är inte så att jag skiter i mitt barns hälsa när jag väljer att göra ett sovande snitt herregud !!  Jag gör det för att jag anser att även jag har rätt till en dräglig förlossning.

Mina barn har funnits på uppvaket m pappan när jag vaknat