AW76 skrev 2012-01-12 07:51:55 följande:
Att du och din man jobbar inom vården och därmed jobbar röda dagar är knappast skolans "fel". Det är ungefär som att jag själv skulle klaga på studiedagen, den innebär ju en del pyssel för mig och min man eftersom båda är lärare och därmed inte själva kan vara lediga den dagen med våra barn. Men vi har ju VALT våra yrken och får alltså planera därefter.
Alltså: så fort vi får reda på studiedagarna ( flera månader i förväg), bokar vi in det med någon närstående som kan vara barnvakt den dagen. (förskolan brukar dessutom erbjuda extraomsorg på en annan förskola, men det är inte alla som gör det) Då kommer säkert argumentet "men vi har ingen släkt nära". Återigen: inte skolans fel! Då får man väl höra runt bland kompisar, grannar etc. Jag vägrar att tro att det inte finns någon lösning, om man får reda på studiedagen flera månader i förväg!
Jag förstod att du skulle skriva så. Nej det är klart att det inte är skolans fel att vi arbetar inom vården. Det har jag aldrig påstått heller. Men istället för att säga att "det är inte vårt fel eller ansvar" så hade det varit trevligt med lite förståelse för omväxlings skull.
Men fakta är att nej jag hade inte den blekaste aning om hur ledigheterna för förskolor och skolor såg ut när jag valde mitt yrke när jag 18 år gammal påbörjade en högskoleutbildning. JA jag har valt mitt yrke och NEJ jag visste inte att mitt yrke skulle innebära att kombinationen jobb och barn skulle bli så mycket mer besvärligt än vad mina vänner och familjen som arbetar mån-fre, 8-17 har det. Den insikten hade jag inte som 18-åring. Dessutom är det så att vissa yrken (alla egentligen) verkligen behövs i samhället och vi som arbetar på sådant sätt som man gör i vården straffas för det när vi istället borde belönas.
Det är klart att det inte är skolans eller förskolans fel att vi arbetar som vi gör men våra arbetstider leder till att det är lite mer besvärligt för oss med studiedagar och klämdagar när förskolan är stängd eller då det eventuellt finns en jouröppet förskola (som kanske ligger 1 mil längre bort vilket gör att vi inte kan lämna i tid för att hinna till jobbet då det är längre resväg och förskolorna inte öppnar så tidigt som vi då skulle behöva, men det är en annan diskussion).
I vårt fall så finns det inte mycket till släkt att ta hjälp av. Det är inte heller förskolans fel. Likväl något som komplicerar det för oss. Makens familj bor 60 mil bort och min familj består av min mamma som precis blivit änka och därför inte har orken som hon brukar, trots att hon bara är drygt 50. Det finns omständigheter som ställer till det och det gör det för alla i perioder. Jag är tacksam för att personalen på min dotters förskola är förstående och kan se att ibland måste vi hjälpas åt för att få ihop det. Vi fick tex ha henne på förskolan två dagar när hon egentligen inte skulle varit där när vi akut insåg att planeringen sprack i samband med hennes syskons födelse då min pappa dog samma dag som våra två söner föddes. Tack och lov att jag inte behöver träffa personer som svarar "det är inte mitt fel" utan istället kramar om och säger "vi löser detta". Vi blev tom lovade att någon av personalen skulle ta med sig vår dotter hem till sig.
Nu är jag väldigt off topic här men det är så skönt att umgås med människor som inte pekar finger och säger "skyll dig själv".
Sedan är det så att jag absolut förstår problemen som uppstår för er som är lärare eller de som arbetar som barnskötare. Jag har många gånger funderat på hur man löser problemet för den personal som öppnar förskolorna/fritids redan kl 06 för våra barns skull, var gör de av sina barn?
