Vi med barn tätt - här kan vi stötta varann! :)

Hm, jag undrar om det påverkar att graviditeterna är täta. 

Grattis till operationen Smulan.

Jag väger mindre nu än innan jag blev gravid med Hampus, fast jag är helt otränad och skulle behöva komma igång. Jag gick upp ca 10 kg med Hampus å ca 15 med Lova men jag slutade på 70 kg med båda. Jag gick ner till startvikt ganska snabbt med båda antagligen för att vi har hund och det blev många promenader under mammaledigheten.

Vi ska på spa i helgen :). Mina föräldrar ska passa barnen å både de och barnen ser fram emot detta. Ska passa på att ta en tur till Gekås oxå för att köpa julklappar. Vi bor i Skara men våra föräldrar bor i Varberg så det är bra att passa på.     

Hej allihopa!

Nu har det stått stilla här ett litet tag, hur går det för er?

För oss går det lite sådär med sömnen just nu. Milla sover jättebra på nätterna, jag ammar henne fortfarande två gånger på natten, men hon och jag somnar ändå om direkt när hon ätiti. Ibland somnar vi båda två när hon äter. :)

Men det är Edvin som inte sover så bra. Han har sovit i eget rum sedan han var 6 månader och det har funkat jättebra. Han har alltid vaknat mellan 05-06, men har iaf sovit hela nätter. Men sen vi bytte till vanlig säng (han klättar ur spjälsängen) så vaknar han mycket på nätterna. I början så kom han bara in och la sig hos oss, vilket vi tyckte var väldigt mysigt eftersom han aldrig velat sova hos oss innan. Men så har han kommit in tidigare och tidigare på natten, eller så blir han jätteledsen och skriker, och då brukar hans pappa gå in och lägga sig hos honom.

Är det bara såhär det är en period, att han är orolig just nu? Eller är det nåt man ska försöka att göra nånting åt? Först tänkte vi att det var att han inte var mätt på vällingen som han fick, så vi bytte till den för 2-åringar, men det funkade inte det heller.       

Han lägger sig vid 19-19-30, har även provat att ha uppe honom längre men det funkar inte på vår grabb. :) Han vaknar lika tidigt ändå.

Nån som har tips?     

Vi har haft fullt upp med att ha namnkalas för vår lilla skrutt nu i helgen, så en del energi den senaste veckan har gått åt till det. Så det har vi roat oss med

Här har vi haft några tuffa veckor. Det började med att äldsta sonen fick magsjuka och sen nån kraftig virusinfektion i halsen. Han åt i stort sett ingenting på över en vecka. Han gapade o skrek och vaknade även på nätterna och skrek. Alltså, han SKREK!! En dag skrek han i 4 timmar och va helt okontaktbar. Han var vansinig! Han slängde ut allt ur sitt rum, han låg och sparka på golvet och slog oss... Så var det på nätterna också. Vi bröt tillslut mönstret genom att ta honom till dagis. (personalen tyckte det) och första dagen han var där så åt han 3 portioner lasagne!!! Så det släppte det här hemska tillståndet!!!! Han tror fortfarande ibland att han ska kräkas av vissa saker, men han är iaf sig själv nu!! Trodde allvarligt jag skulle bryta ihop. Inte bara det, men när jag o maken har det så dåligt också så känns det ännu mer...

Zippo, stackare, det låter SKITTUFFT! Vet hur det tär på förhållandet när sömnen är sönderhackad och man inte har någon möjlighet att varva ner. Än värre när barnen dessutom är sjuka. Skönt att ni lyckades hitta ett sätt att bryta matvägran!

Linapina, svårt att säga vad den dåliga sömnen kommer från... vi har ju haft lite åt samma håll med stora tjejen, hon har sovit bra men vaknat väldigt tidigt. Tänker att ni nog gör rätt att inte göra en allt för stor grej av det än, funkar det med att han somnar om om pappan går in till honom så kör på det och avvakta. Jag tycker att den stora osäkerheten när barn börjar med något nytt beteende och man, som du säger, inte vet om man bara skall avvakta eller om man själv måste göra något aktivt, är skitjobbigt. Jag vet att det nog inte känns lättare för er men sätt ett datum om ett par veckor framåt - har han inte återgått till de gamla vanorna då kan ni ju göra något åt det. Jag har märkt att för ens egen skull känns det skönt att sätta det där datumet, det ger en en känsla av kontroll över situationen och att man kan flyta med under en begränsad tid liksom. Ofta halkar barnen tillbaka till det gamla kända beteendet redan några dagar senare. Hoppas att det är så i ert fall. Och förhoppningsvis är det en tidsfråga innan han börjar sova lite längre på morgonen också, vår stora tjej blev 3 i somras och ungefär då började hon sova lite längre. Idag händer det faktiskt ibland att vi får sovmorgon ända till klockan 7! Det är underbart skönt, vi vet zombiekänslan efter att ha tillbringat hennes första 3 år med att gå upp med henne runt kl 4-5. *gäsp*