Vi med barn tätt - här kan vi stötta varann! :)

hoppar in här! :) har två grabbar Elias född 090318 och axel 090625.

det jag tycker var jobbigast var  nog första tiden när man sksulle amma och försöka resonera med en 1åring=omöjligt, men vi tog oss igenom det med.. nu tycker jag det värsta är att stora kille börjar trotsa och den lilla ska härmas... E visste inte vad ett bestämt nej var fören vid 2½, nu har A anammat det och är islk som ett bi när det går emot honom.. men förhoppningsvis räcker det att härda ut och göra som vi brukar. så är väl denna fasen snart över..:)

100625 ska det ju stå på yngsta killen:)

Jag blev också chockad när jag blev gravid andra gången, första gången tog det 1½ år, och sen gick andra gången så snabbt!

Det är tufft och jobbigt i perioder, men man orkar för att man måste.

Jag kan säga några saker som jag tycker att man inte bör göra (som vi gjorde):

1. Köpa ett radhus som är ett renoveringsobjekt (sambon fick börja bygga kök när andra barnet var två veckor).
2. Sälja lägenhet (vi hade visning dagen efter jag kom hem från BB).
3. Flytta, när andra barnet är en månad.
4. Ha en sambo som har drygt en timmes resväg till jobbet. (Långa dagar).

När jag tänker tillbaka så kan jag inte fatta att vi tagit oss igenom det, men det var knappt. Ett annat fel jag gjort är att stressa. Tar man det bara lugnt så tror jag att det mesta ordnar sig.

Åh, hoppas att det sätter igång snart då! Spännande! :)

Min son var ju 16 månader när lillasyster kom, men jag tycker att det har funkat jättebra! I början bet han mig i armen när jag ammade henne men det var bara några gånger. Sen hade han lite svårt för att "klappa fint", det blev några hårdare klappar än vad som var tänkt. Nu är det mest att han tycker att det är roligt att ta hennes napp. Men annars pratar han mycket om sin lillasyster, och gillar att "kamas". :)

Just det, vår son började på förskola i höstas 15 timmar/v. Vi är jättenöjda med det valet, han har alltid varit väldigt aktiv och stortrivs på dagis! :)

Välkommen! :)

Förlåt, men vad gulligt att den lille ska härmas. Hihi. Men kan tänka att det är jäkligt jobbigt. Idag har min stora trotsat och hållt på så att jag trodde ett tag att jag skulle slänga ut honom.  Men så helt plötsligt förvandlas han till världens underbaraste unge som lägger sig i sängen, läser lite i en bok och sen somnar själv! Har aldrig hänt förut. Sötis! Det är tvära kast som småbarnsförälder. :)

Våra barn är födda nästan samtidigt, fast du är ett år tidigare. Mina är födda 100326 och 110726. Så jag är där du var för ett år sen nu. Vad har du för tips till mig inför våren och sommaren. :)

Alla mina tre har börjat i värkar och slutat med akut snitt.

Vad skoj att där kommit liv i tråden igen.

Själv kör vi på pumparna vii har varit jätte mycket sjuka mellan tjejen har haft lugninflamation och vi har flyttat allt likanar ett kaos och vi har noll energi.
Känns lite som vi inte kommer någon vart och är för trötta för att ta tag i det ordentligt.
Hade jag vistt hur hårt det var att flytta med tre små tror jag att vi hade väntat ett tag till de blivit lite större.

Min tvåa kom hemma i badrummet. Kanske inte skall säga så mycket om det är nån som är lite rädd för snabba förlossningar men har hela historian i bloggen om intresse finns. Allt gick bra, skall jag tillägga, om än väldigt intensivt.

 

Har haft två intensiva veckor här, först gick vår varmvattenpump sönder och sen fick vi influensa. "Stora" tjejen hade över 40 grader feber och kräktes som en gris, jag stod och kokade vatten för att kunna tvätta hennes hår mitt i natten... det var fullkomligt vidrigt...rena rama 1800-talet! Men nu är vi friska igen och gubbarna var här och bytte pumpen så maken står och duschar i skrivandes skull! Jag själv har duschat på jobbet, det har funkat ganska bra. Tackolov för att vi har de här små moderniteterna ändå, vet inte hur jag skulle klara mig utan dusch, diskmaskin och tvättmaskin!

Här har vi oxå varit sjuka massor. Nu börjar vi dock vara på bättringsvägen. Dottern har precis blivit 11 månader och jag är gravid i v.29. Tokless på att vara gravid nu. Känns som att jag inte "ägt" min egna kropp på väääldigt länge nu. Trött på foglossning och att inte kunna sitta utan att få ont vid revbenen. 

Annars händer det mycket med dottern. Hon håller på att få sin första tand, hon vinkar och har börjat krypa på riktigt samtidigt som hon börjat gå massor längs möblerna och stå själv utan att hålla i sig. Hon pekar och säger titta, säger "nejnejnejnej" och skakar på huvudet mm :)  

Är spänd inför nästa förlossning. Har oxå fått rådet att åka in direkt jag känner minsta lilla (alt. ringa ambulans), då dottern är född på 2h. Ser fram emot förlossningen samtidigt som det kommer bli läskigt att göra det "nykter" den här gången.