Vi med barn tätt - här kan vi stötta varann! :)

Hej ni! Nya syskonets ankomst närmar sig och jag längtar, men är samtidigt nervös. Sonen som är 1 1/2 är inne i en rätt krävande fas. Han vill bli buren mest hela tiden. Inte så kul som gravid i v. 38, men är ändå möjligt. Men sen då? Jag har ju tänkt att syskonet ska bo i bärsjal/sele, men jag kan ju knappast gå och bära på båda hela dagarna...

Just nu får det bli napp mest hela tiden för honom. Har dåligt samvete men lyckas inte avleda och trösta på andra vis för det mesta. 

Linaloo nu har jag letat upp min gamla MT för att se om jag inte kan ha henne i ryggen på den hun kan ju nästan sitta nu så tror inte det kan vara så farligt nu. Har en långsjal också får prova att få upp henne i ryggen med den ska googla den knytning du tyckte om
Onbuhimo föredrog jag efter att jag fått flera barn den är snabb att sätta på och så slipper man för en lång sjal som kommer ner på marken när man binder utomhus.

Kaffemoster jo man kan hade en på magen och en på ryggen när mina två stora var små
Ha inte dåligt samvete det viktiga är ju att du är där.

Känner mig inte särskilt sugen på det... Jag har fysiska begränsningar jag med. Han vill inte bli buren i sele heller utan på armen, så att han kan hoppa upp och ner och klättra runt på mig osv...

Kaffemoster: orkar du bära? Jag fick så vansinnigt ont i ryggen, var helt enkelt tvungen att sluta bära min stora när jag var gravid. Storasyster var också 1.5 när lillasyster föddes. Flickornas pappa, min sambo, var då föräldraledig med henne ett par veckor vilket var rätt skönt, jag kunde fokusera på att få amning och sådant att fungera medans han tillgodosåg alla hennes behov. Kan rekommendera det om ni har möjligheten.

Zirup: jag orkar bära mer än vad jag trodde jag skulle orka, och kanske mer än vad som är bra egentligen... Hur gjorde du när du slutade bära? När min pojke vill bli buren så klamrar han sig fast vid mina ben och gråter ögonen ur sig om jag inte tar upp honom... Det smärtar att lämna honom gråtande på golvet. Försöker med att sätta mig och låta honom komma upp i knät, men det vill han inte, bära ska jag göra, helst gå runt med honom dit han pekar, sätta ner honom, ta upp honom igen...

Jag velar med att "sätta hårt mot hårt" , vet inte om det är det rätta att bara blåvägra och isf ta... ja hur länge? en dag, en vecka, en månad, med konstant skrik och gråt?

Kaffemoster: Minns att jag hade stora problem att lyfta dottern, typ i och ur bilstol, i badkaret, dom där lyften där man lyfter framåt liksom, under graviditeten. Oj vad jag minns det nu av någon anledning. Nja, jag "slutade" inte bära utan gjorde så gott jag kunde under graviditeten men mannen tog som sagt över den biten när lillasyster kom. När han började jobba hade hon växt ifrån det. Har för mig att vissa barn är extra närhetssökande just runt 1.5, har att göra med att talet snart släpper och de drar ifrån rent utvecklingsmässigt i ett stort språng. De liksom tankar närhet precis innan. Jag skulle tro att om du har möjlighet, gör så gott du kan med bärandet så kommer det säkert gå över ganska snart. Skall du ändå "sätta hårt mot hårt" är det nog bättre att göra det innan bebisen kommer så att han inte sätter det i samband med dennes ankomst...

Hej på er!

Har inte haft dator på ett tag...

Hur är det med er?

Här har båda barnen varit sjuka mån,tis så det har varit lite kämpigt. Men idag har min sambo varit hemma så att vi har kunnat ta hand om ett barn var iaf. Fy, man skulle vilja dela på sig många gånger...

Just nu tycker jag att det är svårast med läggningen av den största hemma på dagen, ett tag så kunde vi ligga alla tre i vår säng och så antingen ammade jag lillan tills vår äldsta somnade, eller så låg hon bara nöjd med en leksak tills han somnade. Nu är hon inte så nöjd längre utan stör brorsan som försöker att somna. Hur gör ni?

Sen tycker jag att det är lite svårt när jag ska hämta på dagis, ibland får jag väcka vår minsta hemma när jag ska åka och hämta brorsan. Och när jag kommer till dagis så ligger brorsan fortfarande och sover, så då får jag väcka honom  med. På med overall,skor,mössa,vantar och i vagnen eller bilen när han precis har vaknat. Fy, det gör ont i mammahjärtat varje gång jag behöver göra det när han är precis nyvaken, och han bara vill sitta och ta det lugnt och vakna... och tidigare så har jag ju tagit in vår minsta i babyskyddet/mjukliften in på dagis, men snart växer hon ur det, ska man bara lägga henne på golvet när man tar på brorsan då? Eller hur gör man?

Hej alla fina mammor! Hur är det med er? Gott att våren är på gång.  Känns som att det kommer att underlätta vardagen en aning.

Hej alla
Här har vi nu varit sjuka i snart 1 månad, Började med jag och barnen åkte dit i feber och förkylning. Barnen fortsatte det hela med att få hosta.
Tösen hostar så hon spyr och äter knappt och vi har varit hos läkaren med henne ett antal gånger nu men dem kan inget göra för dem vill inte ge hostdämpande till barn under 2.
Sonen har fått andningssvårigheter och vi har nu varit inne två dagar hos läkaren så han fått andats in medicin och vi ska in i morgon igen eftersom det inte släpper. Vi får svar idag eller i morgon om det är RS.. annars vet dem inte vad det är men det pratas om förkylningsastma.

 

Fy, det låter inte alls kul. :( Här har vi också varit sjuka, och det går runt, runt, runt. Jag har varit sjuk varannan vecka sedan nyår - på riktigt! Blir galen snart! Som tur är så har det "bara" varit förkylningar och feber här hos oss, inget större.

Min son fick förkylningsastma förra året, när han var 9-10 månader. Innan de visste vad det var så fick han Bricanyl utskrivet. Så konstigt att din dotter inte får det! att det ska vara så olika överallt. Rådet vi fick innan vi fick Bricanyl var att ge varm saft(!)har du provat det? Vi tyckte att det lindrade litegrann iaf, och han ville ju dricka om det var saft hellre än vatten på natten.

Hoppas att de blir bättre snart och att ni får reda på vad det är och får medicin.