Vi med barn tätt - här kan vi stötta varann! :)

Hej alla! Jag har bytt nick..hette ju Zippo innan. Här rullar allt på. Äldsta sonen blev 3 förra veckan, och om han varit jobbig innan, så är det inget mot vad han är nu sen några veckor tillbaka! Ta en redan envis, temperamentsfull, aktiv kille och plussa på lite 3 års trots på det...phu säger jag! Är ju ständig arg på pojkstackarn! Lillebror är ju snart 21 månader och börjar väl trotsa han med, fast han är så mycket enklare att ha att göra med och är lugnare i sig själv. Jag tycker oftast det är skitjobbigt och vet inte hur jag ska hantera storebror!!???

Tack för era svar!

Jag är, som nog alla andra, mest rädd för att något går fel med bebisen. Att föda hemma på badrumsgolvet låter ju inte så optimalt - haha men något att berätta om sen. ( Kanske vågar mig in och läsa om det någon gång).

Vi ska ha vår äldsta dotter på dagis 15/v, för hennes skull. Jag hade en period i början av året när jag var så trött och mådde illa vilket innebar att vi inte hittade på lika mycket som vanligt. Om hon var trött på mig? OM hon var- haha. Hon var så rastlös ibland (fast jag verkligen försökte hitta på saker, men som sagt vissa dagar gick det inte riktigt som jag tänkt) så då kände jag "vilken liten dagisunge detta är!".

Hm....imorgon går vårt flyttlass. Lillfisen är en månad lite drygt nu (stora snart 1½)...=) Å vi har tänkt att renovera en hel del. Ha ha...har vi skitit i det blå skåpet tro?  Tur att det "bara" är en trea vi har köpt. 
Vet iofs att det inte är optimalt med flytt just nu men att bo två trappor upp utan hiss är outhärdligt! Hur kunde jag tro att det skulle gå bra liksom?
 

Kikar bara in och säger hej :)
Har 12 månader mellan mina killar och nu är de 3 och 4 år. Tycker det är så härligt att ha barn tätt, de har så otroligt roligt tillsammans. Deras starka syskonband och enorma kärlek till varandra är underbart.

Grattis till era tätisar och lycka till!!

Hehe, sorry! Vi bodde också utan hiss, på tredje våningen, så en flytt var ju tvunget ändå. Äh, bara man tar det lugnt så går det ju bra. Jag stressade upp mig så förbannat över allting som skulle göras. Fick börja gå hos en psykolog tom, efter det så har det känts bättre. Sen så dog min mammas man i oktober som funnits i mitt liv sedan jag var 4, och som var barnens morfar. Så i höstas kom bara grej på grej på grej. Det blev för mycket helt enkelt. Försöka att stötta mamma, samtidigt som man har fullt upp med barnen och så hade vi inte fått i ordning hemma (har fortfarande ett rum som bara står och väntar på att få tapeter).

Förlåt nu blev det en hel novell här, men tar man det lugnt och inte stressar upp sig som jag gjorde så går det bra! :)

Visst att det är jobbigt ibland, men man blir ju alldeles stolt och varm i hjärtat när man får se lite syskonkärlek!

Hejhej! Härligt att höra!

Här matade storebror lillasyster med gröt imorse. Det hamnade gröt lite varstans.

Roligt att se så många som får sina barn tätt :) Min sambo och jag har en son på 16 månader och väntar tillökning i maj :)

Vad skönt att läsa om er andra så man inser att man inte är själv. Jag är dörädd och nervös och förstår inte hur jag ska klara av det. Det var ju jobbigt med EN! Hur roddar ni andra runt vardagen?