Vi med barn tätt - här kan vi stötta varann! :)

Hej, hoppas man kan hoppa in har trots att nummer tva inte ar fodd annu? Har en dotter pa 14 manader och nasta bebis ska enligt planerna anlanda om 4 veckor.

Ar valdigt nyfiken pa hur ni andra har gjort med den forstfadda nar ni har legat pa BB. Vad ar bast, att traffas pa BB eller att vanta med att introducera lillasyster/bror nar man kommer hem? 

Jag är ALDRIG (!) ledig så det är väl hårt, men jag har vant mig. Visst jag har fått MASSOR med vita hårstrån pga
av stress och allt de där xD men äsch, dom växer upp nån dag dom med! :) och jag kommer inte alltid vara ensam!

Ni som har syskonvagn, vilken har ni? är bara lite intresserad!
Sover era barn samtidigt?

Min son är 2½ nu, han blir ter i Juni nästa år. När tösen blir större, och börjar leka med "hans" (det är deras) leksaker, så känns det som att han kommer försvara det som hans, jag vet inte, men vad är er erfarenhet?

Jag har 14 månader mellan :)
Tösen började inte åla förrän vid 11 månader och tog sina första steg vid 13 månader så jag var lite smått stressad att hon inte skulle ha lärt sig gå haha

Det är fler än du här i tråden som har ett barn och nästa i magen

Vi hade våra stora barn hos deras mormor och morfar hela första veckan för att vi skulle få lite tid att landa med vår nya. Om man ligger på BB eller Neo väldigt länge så kanske man vill ha dom där, men annars hade jag inte velat ha det.

Ja, det låter jobbigt. Vet hur det är de dagar som jag är själv ända från morgon till läggning, de är få och det är jag väldigt tacksam för.

Vi har Teutonias syskonvagn och en Babytravel-sulky. Men detta är till tvillingarna. Lillebror har en egen vagn eller så bär jag honom i sjalen om vi är ute alla tre.

Mina tvillingar försvarar "sina" grejer rätt bra, trots att de får alla grejer tillsammans. Den ena är galen i bilar för tillfället, och om den andre är där och tar en bil eller två så skäller han Så de behöver inte vara olika gamla för att slåss om grejerna.

Tesselein: mina föräldrar var och skulle hämta storasyster när vi skulle in till sjukhuset var det tänkt, vi hann aldrig så långt innan lillasyster valde att komma visseligen så de hann träffa varandra en snabbis innan storasyster kom till mina föräldrar. Eftersom hon var vrålförkyld och de inte hade något emot att ha henne där så lät vi henne stanna två dagar innan vi kom och hämtade henne. Beror väl iofs på att de träffats ofta och har ett nära förhållande så det var liksom inga konstigheter. I efterhand är jag väldigt nöjd med hur det blev men hade vi inte haft den nära relationen så hade jag nog hellre valt att komma hem extra tidigt och introduceras i hemmet. Beror väl på barnen och situationen men det känns lite jobbigt, både för mig och för storasyskonet, att träffas kort på sjukhuset och sedan skiljas åt. Bättre att låta storasyskonet och pappan bonda lite extra, inför den kommande tiden istället då.

Vår dotter var hemma hos oss med sin mormor, vi åkte till förlossningen på morgonen och kom sedan hem på eftermiddagen med lillebror, det funkade jättebra. Vi har sagt nu med nästa att om det skulle ske något oväntat så vi blir kvar ett tag så får syskonen komma dit och hälsa på, annars gör vi som sist

Nu har jag äntligen läst allt jag gått miste om! Vad kul att det börjar bli lite fart på den här tråden 

Nu är jag i v 31 om 2 dar(!). Det går himla fort. Är så glad att jag fattade beslutet att gå o jobba trots denna graviditet och den korta tid som det blir. Tycker det är skönt att få träffa vuxna, att man får nåt gjort, något som inte har att göra med blöjor, gullegull, böcker, matande, torkande osv osv, även om allt det oxå har sin charm. Jag var faktiskt rätt orolig för att bli deprimerad, känna att jag har fastnat i ett blöjträsk. Men nu när jag är borta om dagarna börjar man tycka det är kul att planera igen, ledighet, ytterligare en spjälsäng o allt som hör till...

Jag är dock fortfarande lite orolig för hur det faktiskt kommer att bli. Jag räknar naivt med att minstingen mest sover de första månaderna. Men med vetskapen om hur lång tid det tog för mig att bli någorlunda återställd efter förra graviditeten, är jag orolig för att inte orka så mkt med min son. Han vill ju gärna leka, springa o vara ute....tänk om jag inte kommer ha den energin? Vet samtidigt att jag inte böör oroa mig för något i förväg....men det är ju oundvikligt.

Nu börjar det även bli rätt tungt. Har börjar få extrema besvär med foglossningen sedan ett par veckor tillbaka. Jag  som varit så glad över att jag inte alls gått upp så mkt i vikt jämfört med förra gången och allt har känts aningen lättare. Men nu har det börjat....

Jag hoppas däremot på att det blir som någon annan i tråden nämnde, att det blir lättare när tvåan väl är här, att man blir rörligare o lättare. Och framför allt att man då vet hur det är, nu kan man bara gissa och spekulera...

Något roligt, just med tanke på att trådens grundstomme ligger just i att vi får/har barn tätt, så har jag redan glömt vissa saker! Hur var det nu man skulle göra med sömnen? Bäddning i liggdelen? Amningen? Allt som man höll på med i så många månader för inte alls så längesen känns helt plötsligt så avlägset och främmande! 

Åh jag nojjar redan för vad vi ska göra av storasyster när 2an kommer. Har ca 16 mil till hennes farmor o farfar. Dels inte bekväm med att lämna där (inte i dagsläget varje fall). +Att barnmorskan råder mig till att åka in till sjukhuset direkt jag börjar känna nåt pga att första förlossningen gick på 2h och det är drygt 6mil till sjukhuset. Sen blir jag ännu mer nojig över ifall nummer 2 oxå kommer komma för tidigt. Hur länge måste man stanna på neo? Kan storasyster vara med?(tydligen får syskon bara vara där ibland). Känns extra läskigt då vi är nyinflyttade i stan o har långt till närmaste släkt. Har flera vänner med småbarn här, så att lämna till dem skulle kännas ok, men det fungerar ju bara så länge man inte blir kvar på sjukhuset en längre tid.

Jag är gärna med här! Vi har en son född maj-10 och nu är jag i vecka 36 med lillebror. Minstingen ligger i tvärläge så vi får se hur och när han ska komma ut, lite spänning i tillvaron så här på sluttampen med extrabesök hos barnmorskan och så där. Jag är fortfarande mammaledig med stora sonen, och kommer vara hemma minst hela nästa år också, vilket jag är jätteglad över. Sonen börjar på dagis i januari, och här i Stockholm får man ju ha barnen där 30 timmar i veckan när man är föräldraledig. Tror dock inte att vi ska utnyttja all den tiden men det känns skönt att ha möjligheten om behovet uppstår.

Jag gillar att det verkar vara massor med människor som skaffar barnen tätt, för det är ganska många som skakar på huvudet åt oss och säger att det kommer bli jättejobbigt. Klart det kommer bli, men samtidigt jättekul för oss och roligt för barnen.